Om att leva sig in i filmer

Jag skrev just om hur jag levde mig in i SVT:s dokumentär Medaljens pris. Det är något jag är rätt bra på, att leva mig in i filmer. (Det samma gäller för bra böcker men nu tänkte jag hålla mig till filmerna.) Jag kan verkligen gå in i handlingen och känna att jag är en del av det som händer. Men det händer inte alltid. Vanligtvis har jag en mur mot omvärlden. En mur som alla har och som är nödvändig för att överleva här i världen. Som skyddar oss från att leva med i världens alla grymheter.

Men ibland uppstår det sprickor i muren. Det kan räcka med att filmen är otroligt välgjord men oftast är det andra faktorer som spelar in. Hur jag känner mig just den dagen. Alla gånger behöver inte ens filmen vara av yppersta klass.

Avatar är en film jag levde mig in i totalt. Då huvudpersonen mot slutet av filmen samlar alla till möte och håller ett tal som dryper av patriotiska klichéer satt jag i biosalongen och var liksom "Yes, let´s do this!" Totalt inne i handlingen trots att jag vanligtvis är allergisk mot klichéer. Under Lars von Triers Melancholia hände det också. Då filmen var slut [spoiler] och jorden hade gått under satt jag kvar i biostolen och visste inte hur jag skulle ta mig upp ur den, än mindre hur jag skulle kunna fortsätta leva. Jorden hade gått under och det kändes verkligen som om jag varit med om det. Förra veckan såg jag en film som hette Run Lola Run, i ett skede händer något ganska oväntat och jag var totalt oförberedd. Det kändes som att jag fick ett hårt slag med öppen handflata i ansikte och jag mer eller mindre skrek ut min förvåning: "Man kan ju inte bara göra så här!". Hotel Rwanda är ännu en film som väckt stora känslor i mig.

Jag tror att jag innerst inne är väldigt emotionell men att jag samtidigt är mycket bra på att hålla uppe muren mot omvärlden. Som idrottare tror jag man lätt förstärker muren och gör den onödigt tjock. Tänk på alla gånger man tränat med smärta, stängt ute smärtan. Jag tror det är lätt hänt att man även stänger ute andra känslor. Att man blir lite för mycket maskin och för lite människa.

Den 6 januari 2011 bröts min mur ner. Jag stod plötsligt försvarslös mot omvärlden. Tidvis var det otroligt tungt. Nu är muren på en ganska hälsosam nivå igen. Inte lika tjock som förr men jag tror att det bara är hälsosamt.

(Filmen Run Lola Run rekommenderar jag starkt. Den är tysk och rätt annorlunda från vad Hollywood producerar. Historien är inte 100 % men sättet den berättas på är mitt i prick. Full fart hela tiden och man kan inte låta bli att ryckas med.)

Medaljens pris

Jag är sent ute, jag vet, men idag såg jag SVT:s dokumentär Medaljen pris. Idag är sista dagen den finns tillgänglig på SVT Play (om jag räknat rätt), förhoppningsvis går den att få tag på genom andra kanaler i framtiden.

Jag har aldrig sett en lika bra film som berör temat elitidrott. Dokumentären går direkt till kärnan av vad elitidrott är. Det är inte hälsosamt, det är helt otroligt mycket smärta och uppoffringar, men nästan alla säger att det är värt det och att de skulle göra om det för att få uppnå de där få få gångerna av total eufori. Att känna att man är bäst i världen, totalt oövervinnerlig. Jag måste ha varit väldigt mottaglig idag för det var kalla kårar direkt från början och flera gånger var jag på väg att börja gråta. Det att jag själv är idrottare gjorde det också säkert lättare för mig att leva mig in i filmen. Det är helt otroligt vad dessa idrottare har gått igenom.


Jag kan dessutom konstatera att jag inte är, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en elitidrottare. Men jag kan leva med det.

Dr. Strangelove

Kvällens underhållning bestod av filmen "Dr. Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben" av Stanley Kubrick (från 1964). Jag läste om Alien hand syndrome i jobbet idag och där nämndes det att karaktären Dr. Strangelove led av detta syndrom, något som jag inte förstått då jag såg filmen senast så jag bestämde mig för att se den på nytt.

Filmen var mycket bättre än jag mindes. En fantastisk blandning av budskap och humor. Ett helgjutet arbete från skådespelarprestationerna till filmmusiken. Jag skrattade högt flera gånger och högst av alla åt slutscenen med Dr. Strangelove.

(Tidigare i veckan funderade jag på att gå på Ratatas 2-årsfest idag men då jag inte visste vem jag skulle gå med och misstänker att den 'finlandssvenska bloggeliten' lätt skulle genomskådat mig som den wannabe jag är så lät jag bli.)

Tintin

Tintin var ett av mina favoritprogram då jag var liten och det är det tv-program som jag starkast förknippar med barndomes lördagsmorgnar. Intromelodin kan ge mig kalla kårar ännu idag! :)

Nu  har den blivit film och det verkar mycket lovande. Kolla t.ex. in SvD recension.

Så ska en musikviedo göras!

Tittade just igenom Kanye Wests 'Runaway' video. Om nu denna mastodontskapelse kan kallas video, kortfilm är kanske mera passande. På skivan är Runaway 9 minuter lång, videon är mäktiga 35 minuter lång (det tar 14 minuter innan Runaway börjar spelas i filmen). Och varje minut är fantastiskt vacker och sevärd! Perfekt att tänja till :)

Det finns mycket att se i videon. Jag reagerade direkt på middagsscenen där svarta människor i vita kläder passas upp av vita tjänarinnor. Jag är inte helt säker på vad det säger om mig. Sen tyckte jag också att det uppblåsta ansiktet som marschbandet har med sig liknade Michael Jackson.

Slår Lady Gagas videor och alla andra videor jag kan komma att tänka på just nu! Enda som störde mig var att dom censurerat delar av lyriken. (Och Wikipedia vet berätta att det är världens längsta musikvideo...)

The social network

Möjligtvis nästa bioupplevelse. Tänkte nog först när jag hörde att man skulle göra en film om Facebook att "oj huhu, solklar flopp" men den verkar vara bra. Det att det är samma regissör som för Seven och Fight club drar ju också upp förväntningarna.

Bio

Har en biobiljett jag måste använda innan sista september. Hittade följande filmer som lät intressanta:
-Armadillo (Dansk dokumentär om Irak-kriget, prisbelönt)
-Enter The Void (Visuellt exceptionell? Var med i Cannes m.m.)
-Micmacs (fransk hämndfilm)
-Miesten vuoro (finska bastudokumentären)
-Reindeerspotting (finsk knarkdokumentär)
-Submarino (dansk film om bardomstrauman)
-The Kids Are All Right (komedi, barn till lesbiskt par söker sina biologiska fäder)

Kommentarer?

Uppdatering

Projekt: 3000 mhi
Uppskjutet på obestämd framtid. Orsak: höjden på herrarnas vattenhinder samt tidsbrist.

Projekt: Antichrist
Uppskjutet i väntan på masochistiska dagar.

Projekt: Pargas augusti 2010
TJ 10!

Projekt: Namninristning i Konungens Ring
Status: oklart. Orsak: Severin Howald plus ett stort antal andra motståndare.

----------------
Now playing: Oskar Linnros – Från och med Du
via FoxyTunes

The Great Dictator

Fortsatte att se gamla svartvita filmer idag (från 1958 igår och 1940 idag). Nu var det The Great Dictator av Charlie Chaplin som gällde (har sett den kanske två gånger förr). Det är nåt magiskt med Chaplins filmer, jag blir alltid på bra humör av dem.

Filmen kryllar av fina scener: när motståndarna äter pudding, då Hynkel leker med jordgloben, då de två diktatorerna skall skriva under sitt avtal, barberarens tal i slutet... Skrattade så jag nästan storknade emellanåt fast jag satt helt ensam och såg den. Hur friskt är det? Min favoritscen idag var nog då Hynkel var på andjakt:D

Här är top-5 Chaplin filmer enligt IMDB. Jag har sett nummer 1, 2, 3 och 5.

1. (8.60) - City Lights (1931)
2. (8.50) - Modern Times (1936)
3. (8.40) - The Great Dictator (1940)
4. (8.30) - The Gold Rush (1925)
5. (8.29) - The Kid (1921)

Ja har lite svårt att sätta fingret på vad jag gillar med filmerna. De är rätt simpla emellanåt, nästan så man vill spola framåt, men ändå är de så bra. Det är kanske nåt romantiskt. De goda är goda och de onda är onda. Huvudpersonerna går ofta igenom nöd av många slag men de håller humöret uppe. Det ordnar sig. Det slutar lyckligt. De innehåller alltid en stark framtidstro.

Döden

Var på väg att börja känna mig misslyckad då det blev ännu en kväll ensam hemma men en kort halvtimmes länk rådde bot på det. Kollade Det sjunde inseglet av Ingmar Bergman ikväll, för andra gången. Genial film, en av de bästa jag sett. Rekommenderas starkt! Känns som att varje ord som sägs i filmen är noga genomtänkt, tror det är dialogen jag gillar mest. Dialogen och humorn och djupet.

Antonius Block: Vem är du?
Döden: Jag är döden
Antonius Block: Kommer du för att hämta mig?
Döden: Jag har redan länge gått vid din sida.
Antonius Block: Det vet jag.
Döden: Är du beredd?
Antonius Block: Min kropp är beredd, inte jag själv.

Jöns: I tio år satt vi nere i det heliga landet, lät ormar hugga oss, flygfän sticka oss, vilddjur bita oss, hedningar slakta oss, vinet förgifta oss, kvinnor nedlusa oss, löss uppäta oss, febrar förmultna oss – allt till Guds ära.
Kyrkmålare: Till Guds ära.
Jöns: Jag ska säga dig, att vårt korståg var så dumt så bara en riktig idealist kunde kommit på det.

Jöns: Jöns var namnet. Jag är en trevlig och pratsam ung man som aldrig tänkt annat än vänliga tankar och bara utfört vackra och ädla gärningar. Farväl, min flicka. Jag kunde ha våldtagit dig men oss emellan är jag trött på den sortens kärlek. Det blir lite torrt i längden.

Antonius Block: Tron är ett svårt lidande, vet du det? Det är som att älska nån som finns där ute i mörkret, men som aldrig visar sig hur man än ropar.

Jöns: Då ska jag tala om för dig din stackars förvirrade fläsklägg att kärlek är ett annat ord för lusta plus lusta plus en förbannad massa bedrägeri. Lögn, falskhet och allmänt lurendrejeri.
Plog: Ja, men det gör ont i alla fall.
Jöns: Naturligtvis. Kärlek är den svartaste av alla pester och om man dog av den vore det väl någon glädje med kärleken, men den går nästan alltid över.

Diesel, råa ägg & Ian Curtis

Dieselkänsla på 12ggr1km idag.

Det är konstigt vad man kan vänja sig med saker, och smaker. Äter ibland råa ägg, ofta med lite socker för att göra det godare. (Bra proteinkälla!) Nuförtiden tycker jag det är gott på riktigt. Kallt rått ägg utrört med lite socker, mmm:)

Ikväll lyssnar jag på Ian Curtis och Joy Division.

And she gave away the secrets of her past
And said I've lost control again

Filmen Control rekommenderas starkt. Känslofyllt om Ian Curtis liv. Och i svartvitt:)

We´re all the lonely ones

Fredag kväll o ja sitter ensam hemma igen. Hade gärna gjort nå annat men de brast nog nånstans. Kanske ja har för få vänner...

Behöver göra något annat än träna, de har blivit så mycket av den varan på sistone. Ibland funderar jag hur jag orkar. Av de 20 timmarna jag tränade förra veckan var det endast 5 timmar jag inte tränade för mig själv. Fem timmar fördelade på två pass. Och det är rätt mycket för att vara mig och Esbo.

Nå, såg just på Charlie Chaplins "The kid" och det piggade upp. Impulslånade den på bibban idag. Tillsammans med en Akira Kurosawa och en Rakkaus&Anarkia film av en typ som hette Wong Kar Wai. Jag skrattade flera gånger men som film var den inte lika bra som "Modern Times" eller "The Great Dictator", de rekommenderas starkt. "City Lights" som sägs vara hans bästa har jag ej sätt ännu men den finns på att göra-listan.

Nästa helg blir det iaf annat program än bara träning. Åker till Vasa och har biljett till Pampas nationaldag. Har aldrig varit på det förr men jag är ju lite efter med vissa saker:) Redramas konsert ser jag fram emot. Samma på svenska!

Och sen bär det av till Danmark med förnyad träningsmotivation. Hoppas bara snön hinner smälta där. Vi skall till norra Danmark där det är mest snö.

Ikväll far jag kanske ännu ut på en kort kvällslänk för att sedan tänja och lyssna på min ljudbok. Fredagsmys?

Blev mitt kanske längsta inlägg hittills, stort terapibehov idag tydligen.


Aright! – No One Even Knows You're Playing A Game

"We're all the lonely ones...
We're all the stupid ones..."

Fucking jävla kuk Åmål

Skaffade mig lite allmänbildning och såg Fucking Åmål ikväll. Hade konstigt nog inte sett den förut. Helt bra film men ja började känna mig gammal. Säkert helt friskt i det här sammanhanget :)

Det blev över 20 träningstimmar denna vecka. Första gången på länge.

----------------
Now playing: Broder Daniel – Underground
via FoxyTunes

The great white

Skidade på isen idag. Det var rofyllt och fint men alltför enformigt och tråkigt. Blev för mycket tid över för grubblerier.

Someone once told me that you have to choose
What you win or lose

You can’t have everything

Leona Lewis - Happy

Jag känner för att åka på bio, t.ex. Freetime Machos, Alice in wonderland, I love you Philip Morris, Shutter Island, The Hurt Locker, Up in the Air...

Projekt: Antichrist

Ända sen första gången jag hörde om Lars von Triers Antichrist har jag velat se den. Hur dåligt kan man må av att se en film är frågan jag vill ha svar på:) Kanske det är nån sorts masochistisk önskan jag har... Har inte riktigt klarat av att analysera mig själv i det här fallet.

Papper skriver: "Lars von Triers mindfuck till film kommer på dvd vecka sex. Det är den emotionellt råaste filmen som kanske någonsin gjorts."

Kanske nån vill komma med i projektet?

Återhämtning

Känns som att jag behöver satsa lite extra på återhämtningen nu, har fortsatt att vakna mitt i natten. Vattenlöpning och massage på programmet idag. O ja som nästan aldri e på massage om ja int e skadad:)

Har ca 15 timmar i medeltar de senaste 5 veckorna vilket känns rätt bra men inte är det ju Frölle-nivå :P Eller Matte-nivå.

Och NU läser jag i VBL att Fredrik Furu spelar på Café August på lördag, det kunde ju vara trevligt att gå på. Hmm... Men ja kommer nog knappast att gå dit. (Annars verkar VBL prenumerationen bli en liten flopp. Att få tre tidningar på måndagen, av vilka ingen är dagens tidning, är inte direkt vad jag hade tänkt mig.)

Såg en film igår med grannen igår. Valkyrie. Den kändes lite platt, lyfte aldrig. Ända gången ja kände något var då en telegrafist fick veta att Hitler "dött" och det känns lite som att det inte var då man skulle känna sympati...