The Brillmaster´s Christmas Countdown Bonus #2

Brillmaster´s Christmas Countdown + bonus

All songs (except "Du var nog en vän") in one playlist! Christmas came a little bit late this year ;)

Bland legendarer

Årets budkavlelöpare i IF Femman

1997 Kim Fagerudd
1998 Thomas Hjerpe
1999 Kim Fagerudd
2000 Ilkka Leppävuori
2001 Petri Saari
2002 Kim Fagerudd
2003 Yvonne Häggblom
2004 Kim Holm
2005 Robin Bäckström
2006 Pernilla Tunis
2007 Pernilla Tunis
2008 Staffan Tunis
2009 Victor Lövdal
2010 Jens Jern
2011 Otto Sund
2012 Andreas Hall

Legendarer av olika slag. Kim Holm måste nog räknas som en svart häst i det här sammanhanget och här saknas Mats Haldin (se tidigare inlägg på samma tema).

The Brillmaster´s Christmas Countdown Bonus #1

Brillmaster´s 2012 Statement

2012 was the year when the Brilmaster discovered the best song in the world. The best that has ever been written and the best that ever will be written. The Brillmaster has previously also thought that he has found the best song ever made but later he has realized that he´s been wrong. But this year is extra special, this really is the best song ever made.

Stop making sense!

This Must be The Place - Talking Heads

The Brillmaster´s Christmas Countdown #1

#1 Kindness - Swinging Party

Brillmaster´s note: So this is it, what you all been wainting for the last 24 days! Brillmasters pick for the #1 spot is Kindness. It wasn´t an easy choice but in the end the only true competitor was Beach House. For me, listening to swinging party takes me to another universum! It´s such an fantastic atmosphere surrounding the song, you get drawn into it whether you like it or not. The Brillmaster loves it more than anything else in 2012! Without ANY doubt, the best song of 2012!

The Brillmaster´s Christmas Countdown #2

#2 Beach House - Myth

Brillmaster´s note: The Brillmaster almost pooped his pants the first time he listened to Myth. It was everything he had hoped for and far more. Continuing on the same sound they had on teen dream Beach House really managed to take everything one step further. The Brillmaster was paralyzed! It took him about 2 months before he realized how good the rest of the album was. Seeing them live at Berns was amazing and Myth was fantastic. Without any doubt worthy a top-2 spot

The Brillmaster´s Christmas Countdown #3

#3 Haim - Go Slow

Brillmaster´s note: Brillmastradamus expects that 2013 will be all about Haim. Three sisters from LA making the most beautiful pop music. It seems that "forever" is on many top lists of 2012 but for the Brillmaster everything was about Go Slow. I love the slow tempo of the song, the sweet singing and the groove that surrounds the hole song. As Puttemans noted earlier this autumn you should listen to this song with a good speakersystem! Without any doubt worthy of a top-3 spot!

The Brillmaster´s Christmas Countdown #4

#4 Vasas Flora och Fauna - Nog Var Han en Vän

Brillmaster´s note: The official soundtrack for Vasa! My gods my gods, the Brillmasters can´t find any words for his feelings. Yeah, now i´ve been trying to write something for 10 minutes but still it´s empty in my head. Lets just say, it´s the 4:th best track of this year. Without any doubt!

The Brillmaster´s Christmas Countdown Extra #1

Extra #1 Lykke Li - Silver Springs

Extra extra. Stop the pressarna!! The Brillmaster has forgot about one song. It deserves a spot around place 15-20. Here it is. That´s all.

The Brillmaster´s Christmas Countdown #5

#5 Mando Diao - En sångarsaga

Brillmaster´s note: This years most unexpected album. The former garagerock band Mando Diao decides to go godnattsaga-mode and turns poems by Gustav Fröding to beautiful music. It was almost impossible to choose between en sångarsaga, strövtåg i hembygden, i ungomden and snigelns visa. En sångarsaga did in the end draw the longest straw and won by a horses noselenght. This song really takes the brillmaster to another place, a place where he likes to be.

Julmusik i Radio Helsinki & Evil Stöö

Jag har upptäckt att Radio Helsinki spelar ganska mycket julmusik i dessa tider och dessutom bra julmusik. D.v.s. inget alltför sliskigt eller klichéaktigt. Dessutom sådana riktiga 'pärlor' som KC/MD Mafias Gangstatonttu (med Eevil Stöö, Koksukoo & Pikku Herkko). Låten fick mig att tänka på tidiga Don Johnson Big Band då jag hörde den i bilen igår (och den satt väldigt bra i bilen, passade högtalarna och mörkret och kylan där ute).

The Brillmaster´s Christmas Countdown #6

#6 Cats on Fire - My Sense of Pride

Brillmaster´s note: Vasas pride! I have to say Cats on Fire really have with their latest record reached a state where they have found their own sound. If i have a soft spot for Mr Krunegård I also have to admit I have a soft spot for Matias Björkas voice! Really unique I have to say. And he is absoloutely fantastic on stage. Makes me think of an ostrich...

The Brillmaster´s Christmas Countdown #7

#7 Markus Krunegård - Korallreven och Vintergatan

Brillmaster´s note: I have to admit it, the Brillmaster has a soft spot for Markus Krunegård. From Laakso to Hets to his solo career there is, there is, something special with him. Something very special. I prefer the older Markus who made music that were much more raw and energetic but the new one isn´t bad either. With Korallreven och Vintergatan he has written one of his best songs ever! As always, fantastic lyrics! "Mänsklig värme snälla kom närmre".

Newtown

För offren i Newtown

Idag var andra gången jag tänkte börja gråta då jag läste om massakern i Newtown. Skyddsmuren håller inte.

Tentläsning & visuella illusioner

Här är en kul optisk illusion kallad 'the waterfall effect'. Då man drabbas av fartblindhet då man kör beror det på samma fenomen som den här illusionen.

Den här är ännu roligare och grundar sig också på samma fenomen. Michael Bachs hemsida är full av visuella illusioner.

Jag läser alltså även idag till tenten i kursen Perception.

The Brillmaster´s Christmas Countdown #8

#8 Franck Ocean - Pyramids

Brillmaster´s note: This year has all been about Frank Ocean. I guess he´s on almost every list for the best musical acts of 2012. And he deserves that spot, a great album peaking with "pyramids". The Brillmaster somehow likes long songs and pyramid is good for almost 10 minutes! Just listen and enjoy!

The Brillmaster´s Christmas Countdown #9

#9 Japandroids - The House that Heaven Built

Brillmaster´s note: For the Brillmaster this tune is all about Energy. In fact, the Brillmaster goes totally insane when listening to Japandroids. Simple rock with lots of "Ouh, Ouh, Ouh" that really works! Japandroids - gives you wings!

The Brillmaster´s Christmas Countdown #10

#10 Anna von Hausswolff - Mountains Crave

Brillmaster´s note: When her album came out this summer the Brillmaster was totally blown away. I mean Totally! I was ready to declare the album as one of the best ever made! I still today think it´s a masterpiece, although I noticed I have to be in a special mood to enjoy it. What I like the most is the organs. Man I love organs! And on Mountains crave there are som big fuc*n organs! Listen also to "Deathbed" on her album and get ready for the apocalypse!

"Precis som tornseglaren ska jag vara bland dom snabbaste."

Tynne och Puttemans har något gemensamt, en önskan om fulländning:

"Jag önskar att löpa för mig var lika enkelt som att flyga för fåglarna.
Korta stunder känns det så. Som om man flyger. Men tyvärr allt för sällan.
Någon gång ska det vara som om löpning var en lika basal kroppsfunktion som att hjärtat slår.

Lika naturligt som att andas.

Precis som fåglarnas vingar är aerodynamiskt perfekta ska mina ben röra sig löpekonomiskt fulländat och precis som tornseglaren ska jag vara bland dom snabbaste.

Folk ska se mig löpa och tänka: den killen flyger fram. 

Någon gång ska löpning för mig vara lika enkelt som att flyga för fåglarna."

The Brillmaster´s Christmas Countdown #11

#11 Tame Impala - Elephant

Brillmaster´s note: Elephant isn´t inventing something new in music. Perhaps its more reinventing the 1970:s. But there´s no need for inventing new things when Elephant is such a piece of perfection as it is. Riding on a psychedelic feeling the song really gets into you. The best is although Kevin Parkers song, and how he somehow puts a delay on every word. And, by far the second best album cover this year!

Tame Impala - Lonerism (album cover)

This is the cover the Brillmaster is talking about, I happened to add the wrong cover first (the one below). But he admits that the one below is also very beautiful.

Tame Impala - Elephant (single cover)

The Brillmaster´s Christmas Countdown #12

#12 Burning Hearts - Into the Wilderness

Brillmaster´s note: I was first quite sceptic towards Burning Hearts. My companion, Puttemans, bought their record and recommended their music to me. Usually when Puttemans recommends something to me I tend to get hostile towards whatever it is. But not with Burning Hearts. And especially not with "into the wilderness". I love the base rytm, i love her voice, i love the lyrics and I LOVE the album cover! By far the best album cover this year, perhaps ever.

Burning Hearts - Extinctions (album cover)

Tentläsning & korttrick

Nästa vecka har jag tent i Havaitseminen (perception) och Advanced course on brain functioning. Kul då föreläsarna länkar till uppiggande videor i föreläsningsmaterialet. (Tyvärr kan jag inte skriva ut vad videon egentligen handlar om för då förstör jag nöjet.)

The Brillmaster´s Christmas Countdown #13

 #13 Grimes - Genesis

Brillmaster´s note: Already in January this song appeared and it has been playing ever since. It actually was impossible to choose between Genesis and Oblivion but the rules are just one song per artist so this time oblivion was left out. Long live old-school syntar!

The Brillmaster´s Christmas Countdown #14

#14 Niki & the Dove - Tomorrow

Brillmaster´s note: Oh these Swedes. Just simply brilliant!

The Brillmaster´s Christmas Countdown #15

#15 The xx- Missing 

Brillmaster´s note: The Brillmaster loves minimalism - The xx is all about that. And Missing is my favorite from coexist. I love the way Oliver Slim sings on this track, I love the "whining" guitar and I love how they uses so few instrument and even fits in a 3 second breake in the song. "My heart is beating in a different way"

The Brillmaster´s Christmas Countdown #16

#16 The Tallest Man On Earth - 1904

Brillmaster´s note: 2012 was the year that the Brillmaster found Tallest Man On Earth for realz! 1904 isn´t perhaps as good as some songs from previous albums but it made the Brillmaster dream of becoming a singer-songwriter in his next life!

The Brillmaster´s Christmas Countdown #17

#17 Hot Chip - Flutes

Brillmaster´s note: Actually, this is the only song I heard from Hot Chips latest album. Byt My Gods it´s superb. The first minute o the song is by far the best first minute this year! But don´t you go and listen to this without a good speaker system, big no no says the Brillmaster. Especially You who sits there with an old Mac!

The Brillmaster´s Christmas Countdown #18

#18 It´s a bird! It´s a plane! - Another Tunnel - Another Light

Brillmaster´s note: Almost every band there is would have over-produced this song but the birds & the planes kept cool and let the song slowly reach a crescendo! And the result is just simply brilliant. As a sidenote The Brillmaster also enjoyed many nice parties to this song during spring!

The Brillmaster´s Christmas Countdown #19

#19 First Aid Kit - Emmy Lou

Brillmaster´s note: Totally ridiculous! It shouldn´t be possible to sing like this. Brillmaster melts like an ice cream ball on a hot summer day!

The Brillmaster´s Christmas Countdown #20

#20 Kent - Petroleum

Brillmaster´s note: A frequent element in every förfest this spring. Oh yes, many good memories from those förfestar. And great wine and food also. Brillmaster wants spring again!

The Brillmaster´s Christmas Countdown #21

#21 Wild Nothing - Nocturne

Brillmaster´s note: It took a while before Brillmaster understood that this isn´t just another good indie softpop song. Its actually a very good indie softpop song! Also creds to the albumcover designer.

The Brillmaster´s Christmas Countdown #22

# 22 Palma Violets - Best of Friends

Brillmaster´s note: This song should probably be a lot higher on the list but since I discovered it today I just threw it in at "a safe spot". After listening to it the whole day I would now say it deserves a top-10 spot. But maybe it´s the general "härriguud dehe e he bästa ja ha hört hypen" thats spooking around...

The Brillmaster´s Christmas Countdown #23

# 23 Death Grips - I´ve Seen Footage

Brillmaster´s note: The Brillmaster went nuts the first time he heard this song. But be careful, you´ll go litherally nuts if you listen to it too often!

The Brillmaster´s Christmas Countdown #24

# 24 Familjen - Vi va dom

Brillmaster´s note: A superb song by Familjen, although not even close to former classics as "Det snurrar i min skalle". Brillmaster goes partymode!

Puttemans presents: The Brillmaster´s Christmas Countdown

24 days & 24 songs - who will take the first spot?

The first three songs will be published later today.

Disclaimer: The list does not represent Puttemans´opinions.

Lika bra som Mats Haldin?

Årets herrsenior i IF Femman

1997 Mats Haldin

1998 Mats Haldin

1999 Mats Haldin

2000 Mats Haldin

2001 Mats Haldin

2002 Petri Saari

2003 Staffan Tunis

2004 Staffan Tunis

2005 Staffan Tunis

2006 Robin Bäckström

2007 Robin Bäckström

2008 Andreas Hall

2009 Andreas Hall

2010 Andreas Hall

2011 Andreas Hall

2012 Andreas Hall

Där alla de som har namnet intecknat på den pokal som nu är i omlopp. Frågan är vem som vann 1996.

Kiss & Bajs

Hur kan nån påstå att jag har kiss & bajs humor? :D

Målsättning 2013

Mina måltävlingar nästa år, i kronologisk ordning:

1. FM ultralångdistans
2. VM-granskning långdistans
3. FM långdistans

Detta kan tyckas vara en helomvändning från FM sprint & FM medel som mer eller mindre varit standard alla mina år som senior och kanske är det också det. Jag känner att jag behöver nåt nytt, sprinten började stå mig upp i halsen förra våren. Det var inte lika kul längre, jag började längta tillbaka till skogen.

Nästa vecka kör träningen igång igen efter en kort time-out, då är dessa tävlingar med i tanken.

Snart börjar vinterträningen...

...och då får man se framemot sådana här härligheter :)

AV+

Puttemans trotsar naturlagarna genom att kvalificerar in sig i AV+ träningsgruppen för 17-25 åringar. Kanske det fortfarande finns ett uns 'ung & lovande' i mannen.

Detta betyder att en viktig del i vinterns träningspussel föll på plats och att jag inte behöver verkställa plan B som skulle inneburit att jag försökt köpa in mig i träningspoolen som är verksam väster om Helsingfors. Bygget fortsätter.

På temat att bestiga berg

Även Rocky känner av människans drift att bestiga berg :)

The Wire - höjdpunkten hittills

 

 Det här klippet är från S01E04 och helt klart höjdpunkten hittills. 

Upprepar man nånting tillräckligt mycket blir det roligt :)

Och nedan en lite djupare analys stulen från kommentatorfältet i Youtube:

"this is brilliant, the anti-CSI...a crime scene investigation scene that's not overly serious, not filled with jargon, and not constantly trying to prove to you how "clever" it thinks it is, Fincher would be proud. The writers had some balls to do this entire sequence using just one word the whole fucking time! The word "fuck" can convey so many different things. It's awesome how using the word "fuck" over and over actually does the opposite of dumbing it down for the audience."

Dagens skratt

Positivt 2012

Positiva saker med orienteringssäsongen 2012. Numrerade enligt okänt kriterium.

1. Fyra a-finaler med kvalplaceringarna 3, 6, 4 och 5. Har ej hänt tidigare.
2. Ett bra granskningslopp: 17:e i Elonen sprinten. Högst troligen bästa placeringen någonsin i dessa sammanhang.
3. Tre bra FSOM-lopp. Jag lyckades då jag skulle, 2:a, 4:a och 3:a.
4. En fantastisk stafettsäsong! 11:e i stafett-FM, brons i FSOM, seger i Lakeuden och Keski-Pohjanmaan viesti, bra placering i Kalevan rastiviesti, grymt bra Tiomila m.m.
5. 6:e plats i Croatia Open.
6. Seger i Masku-sprinten.
7. Det har varit roligare än på väldigt länge att orientera.
8. Debut som tv-kommentator.
9. Och kanske ännu Halikko-debut.
10. Försvarade min plats som Femmans bästa herrsenior.

Knausgård 3, Ulysses & The Wire

Denna anlände med posten idag.

Jag har väntat på den och längtat efter att få ge mig in i Knausgårds värld igen. Men jag har ett 'problem'. Jag har bara kommit 90 sidor i James Joyce 800 sidor långa Ulysses och jag är rädd att jag inte kommer igenom den om jag börjar läsa Knausgård samtidigt. Dilemma.

Annat tidsfördriv jag sysslat med på senaste tiden är att spela Command & Conques Tiberian Wars. Det var nästan lite nostalgiskt men nu tror jag mitt lilla återfall till dataspelens värld är över. Istället har jag börjat se på tv-serien The Wire, fick tag på alla fem säsonger så där har jag tidsfördriv för en ganska lång tid framöver. 

Började samtidigt fundera på hur många tv-serier jag sett från början till slut och kom på dessa: (i kronologisk ordning):

Twin Peaks

Riket

Pasila

Jag tror det är alla.

The Wire har börjat lovande. Jag har sett två avsnitt och kan konstatera att:

-det märks att det gjordes för tio år sen, inte ens bredbild

-det har sagts vara realistiskt skildrat och så verkar det också

-inga snabba klipp eller andra 'billiga' trick, det gillar vi

-en timme långa avsnitt är ganska långa.

Medel- och stafett-FM + maratonplaner

Jag hade två veckoslut jag satsade extra mycket på under höstsäsongen. Det första var FSOM-veckoslutet och det är jag nöjd med. Det andra var medel-FM veckoslutet och det är jag inte nöjd med.

Jag bommade tvåan i kvalet med 50 sekunder men kom ändå på 4:e plats i min grupp. Men jag blev arg på mig själv för att jag bommade så stort direkt i början och den känslan blev jag inte av med på hela veckoslutet.

Sen bommade jag tvåan i finalen med över 90 sekunder och trean med kanske 30 sekunder. Efter det tappade jag humöret och självförtroendet. I stafetten bommade jag ettan direkt och självförtroendet var borta igen. Sprang passivt och följde Mikko Siren mot tvåan. Fick tillbaka själförtoendet i ett gafflat parti bara för att gå upp i täten och dra klungan till deras gafflingskontroll, inte min egen. Där for plaketten. Tyckte igen jag hade gjort ett dåligt lopp och kunde inte glädjas över vår fantastiska 11:e plats.

Nu berodde ju inte allt detta på att jag bommade tvåan i kvalet på lördagen. Skulle jag ha varit mentalt i toppform så skulle jag glömt bort det direkt och kunnat fokusera om. Nu lyckades det inte. Fysiskt var jag i bra skick men inte psykiskt. Varför det var så är inte så lätt att säga. För mig har höstsäsongen alltid varit svårare psykiskt än vårsäsongen.

---

För några veckor sedan funderade jag ut en fantastisk plan på vad jag skulle hitta på efter stafett-FM. En höstbonus. Jag skulle springa Esbo strandmaratons halvmaraton på under b-gränsen 1:17:00 och sedan springa FM i maraton 14.10 men jag blev sjuk i början av veckan ock kunde inte springa något halvmaraton idag. Så nu har luften gått ur den planen.

Jag kan fortfarande förstås springa maraton den 14.10 men inte i FM-klassen. Eller springa ett halvmaraton samma dag. Eller springa Nouxtreme. Men den oficiella AV-testdagen är den 13.10 så jag kanske nöjer mig med det.

Precisionsparkering

Det finns ganska mitt mellan Jalasjärvi och Koskenkorva ett utkikstorn

Det finns ganska mitt mellan Jalasjärvi och Koskenkorva ett utkikstorn. Man ser tornet från landsvägen då man kör förbi. Det ligger där på andra sidan åkern en bit upp i skogen och kallar på en. En kallelse som hörsammas av djuret människans drift att upptäcka, bestiga, betäcka...

Varje gång jag kört förbi har jag drömt mig bort upp till tornets topp och tänkt att en dag skall jag stanna och klättra upp dit. För två veckor sedan var den dagen kommen. På väg från Esbo till Vasa svängde jag av vägen, parkerade en bit ner i backen och började klättra uppåt mot tornet. Äntligen var dagen kommen. Jag kände mig upprymd och tog fotografier av tornet med min telefon.

Jag kommer upp till toppen av kullen där tornet ligger. Jag känner ingen brådska utan ser mig först omkring där uppe och tar några foton till. Sen vänder jag mig mot tornet och börjar klättra uppför trappan. Efter ungefär fem steg känner jag att nånting är fruktansvärt fel. All upptäckarglädje är med ens bortblåst och ersatt av en akut primitiv rädsla. Min höjdrädsla hade slagit till med full kraft, ynkligt löjliga 1,5 meter över marken.

Jag blir så chockad att jag är tvungen att vända om och gå ner på fast mark för att samla mig en stund. Jag hade helt glömt bort att jag är höjdrädd. Det här tornet är dessutom av den värsta sorten där man ser marken under sig vart man än vänder blicken. Att tornet ligger på en hög kulle och jag kan känna hur vinden blåser gör det hela bara värre.

Efter att ha samlat mig en stund gör jag ett nytt försök. Jag biter ihop och kämpar emot rädslan och tar mig upp till den första avsatsen. Benen känns svaga och jag sätter mig ner för att vila lite. "Lika bra att lägga sig ner då jag ändå är igång" tänker jag och lägger mig ner och funderar över min situation och livet i allmänhet. Efter en tid har jag lugnat ner mig så mycket att jag vågar stiga upp och kolla lite på utsikten.

Inte var det här ju så farligt efter allt. Fylld med nya krafter styr jag stegen mot trappan som nu tar formen av en spiraltrappa för att börja klättra upp mot toppen. Jag kommer två steg innan jag översköljs av samma primitiva rädsla. Inte en chans i världen att jag klättrar upp dit. Jag går raka vägen ner och styr snopet stegen mot bilen fylld av motstridiga känslor.

Hur kunde jag ha en så fullständigt fel uppfattning om vad jag ville göra. Den längtan jag känt varje gång jag kört förbi försvann fullständigt efter fem steg uppför trapporna och det enda jag kände var att jag ville bort därifrån. Tänk vad motstridiga känslor som kan finnas inom en utan att man har en aning om det.


----

Det händer alltid ibland att jag glömmer bort att jag är höjdrädd. T.ex. då jag åkte fritt fall i Power Park. Det var ingen bra idé, det tog säkert en kvart innan jag min puls hade återhämtat och det kändes som att jag kunde lita på att mina ben skulle bära mig. Ibland har det också hänt att jag tänkt att jag kunde hoppa bungyjump. Jag skulle aldrig kunna hoppa bungyjump! Om jag yppar sådana idéer se då till att hindra mig. Jag minns ännu hur Jim Carrey sa att han långa tider kunde vakna mitt i natten av att han drömde mardrömmar om sitt bungyjump han gjorde då de spelade in Yes Man. Det skulle säkert hända mig också.

----

Tornet ligger på Loukajanvuori som är 141,5 meter högt.

Conversation at a café

[...]

Do you have a baby fever?

No.

Do you have a get married fever?

No. 

I have a ‘find the person I will spend the rest of my life with’ fever.

[...]

It feels like the train is leaving and I´m being left behind on the platform.

Kaikki tai ei mitään

Ny skön finländsk musik. "Det svänger ju" som Baloo skulle ha sagt. Och vilken skönt artistnamn, Karri Koira :)

Etsä haluu, et joku pitää kädest kii,
ja sä tiedät aina kenen vierestä heräät?
Jos sä suostut, kun Koira pyytää tanssimaan,
niin mä lupaan, etten päästä irti milloinkaan. Oo-oo-ooh.

Sähän tiedät, en aio sua puoliks viedä.
Haluun kaikki tai ei mitään. Haluun kaikki tai ei mitään.
Älä kierrä, niinku et ois päättäny vielä.
Haluun kaikki tai ei mitään. Haluun kaikki tai ei mitään.

Ei haittaa, jos et pysty päättää nyt. Aha, aha, aha, aha.
Koira on sun puolest päättänyt.
Ei oo aikaa, aikaa. Aika alkaa, nainen.
Mä en haluu paljon, vaan mä haluun kaiken.
Vaik sul on tekosyy varastossa, turhaan sä niitä myyt, mä en aio ostaa.
Ja sä tiedät, en koskaan tuu sulta enää kysyy, kysyy.

Om att leva sig in i filmer

Jag skrev just om hur jag levde mig in i SVT:s dokumentär Medaljens pris. Det är något jag är rätt bra på, att leva mig in i filmer. (Det samma gäller för bra böcker men nu tänkte jag hålla mig till filmerna.) Jag kan verkligen gå in i handlingen och känna att jag är en del av det som händer. Men det händer inte alltid. Vanligtvis har jag en mur mot omvärlden. En mur som alla har och som är nödvändig för att överleva här i världen. Som skyddar oss från att leva med i världens alla grymheter.

Men ibland uppstår det sprickor i muren. Det kan räcka med att filmen är otroligt välgjord men oftast är det andra faktorer som spelar in. Hur jag känner mig just den dagen. Alla gånger behöver inte ens filmen vara av yppersta klass.

Avatar är en film jag levde mig in i totalt. Då huvudpersonen mot slutet av filmen samlar alla till möte och håller ett tal som dryper av patriotiska klichéer satt jag i biosalongen och var liksom "Yes, let´s do this!" Totalt inne i handlingen trots att jag vanligtvis är allergisk mot klichéer. Under Lars von Triers Melancholia hände det också. Då filmen var slut [spoiler] och jorden hade gått under satt jag kvar i biostolen och visste inte hur jag skulle ta mig upp ur den, än mindre hur jag skulle kunna fortsätta leva. Jorden hade gått under och det kändes verkligen som om jag varit med om det. Förra veckan såg jag en film som hette Run Lola Run, i ett skede händer något ganska oväntat och jag var totalt oförberedd. Det kändes som att jag fick ett hårt slag med öppen handflata i ansikte och jag mer eller mindre skrek ut min förvåning: "Man kan ju inte bara göra så här!". Hotel Rwanda är ännu en film som väckt stora känslor i mig.

Jag tror att jag innerst inne är väldigt emotionell men att jag samtidigt är mycket bra på att hålla uppe muren mot omvärlden. Som idrottare tror jag man lätt förstärker muren och gör den onödigt tjock. Tänk på alla gånger man tränat med smärta, stängt ute smärtan. Jag tror det är lätt hänt att man även stänger ute andra känslor. Att man blir lite för mycket maskin och för lite människa.

Den 6 januari 2011 bröts min mur ner. Jag stod plötsligt försvarslös mot omvärlden. Tidvis var det otroligt tungt. Nu är muren på en ganska hälsosam nivå igen. Inte lika tjock som förr men jag tror att det bara är hälsosamt.

(Filmen Run Lola Run rekommenderar jag starkt. Den är tysk och rätt annorlunda från vad Hollywood producerar. Historien är inte 100 % men sättet den berättas på är mitt i prick. Full fart hela tiden och man kan inte låta bli att ryckas med.)

Medaljens pris

Jag är sent ute, jag vet, men idag såg jag SVT:s dokumentär Medaljen pris. Idag är sista dagen den finns tillgänglig på SVT Play (om jag räknat rätt), förhoppningsvis går den att få tag på genom andra kanaler i framtiden.

Jag har aldrig sett en lika bra film som berör temat elitidrott. Dokumentären går direkt till kärnan av vad elitidrott är. Det är inte hälsosamt, det är helt otroligt mycket smärta och uppoffringar, men nästan alla säger att det är värt det och att de skulle göra om det för att få uppnå de där få få gångerna av total eufori. Att känna att man är bäst i världen, totalt oövervinnerlig. Jag måste ha varit väldigt mottaglig idag för det var kalla kårar direkt från början och flera gånger var jag på väg att börja gråta. Det att jag själv är idrottare gjorde det också säkert lättare för mig att leva mig in i filmen. Det är helt otroligt vad dessa idrottare har gått igenom.


Jag kan dessutom konstatera att jag inte är, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en elitidrottare. Men jag kan leva med det.

Haim: tre systrar är bättre än två

I vintras diggade jag de skönsjungande svenska systrarna i bandet First Aid Kit (och skivan The Lion's Roar). De gör otroligt vacker country-inspirerad musik. Nu har jag hittat ett band från LA som består av hela tre systrar och kan konstatera att tre systrar är bättre än två :)

De har bara gett ut en EP med tre spår än så länge, undrar hur långe det tar innan de får ut en hel skiva och om den klarar av att hålla samma klass. Min favorit just nu är Go Slow. Den avnjuts bäst med en rejäl baskagge.

FSOM 2012: 18 sekunder och en belgare från målsättningen

 

I sommar då jag funderade över höstsäsongen med coachi satte vi upp två tävlingshelger som huvudmål. FSOM-helgen och stafett-FM helgen. Målsättningen i FSOM sattes till tre medaljer varav minst ett guld. En hög men fullt realistisk målsättning sett till vårsäsongen och motståndet inom FSO.

Jag kom väldigt nära. Silver i sprint, 4:e plats i långdistansen och brons i stafetten.

I sprinten gjorde jag ett stabilt lopp igen. En miss på 15 sekunder hann jag med men andraplatsen var aldrig hotad. Å andra sidan var guldet aldrig heller riktigt inom räckhåll, endast i teorin kunde jag ha slagit Yannick Michiels med den dagsformen jag hade då. Kanske nån nu undrar vem Yannick Michiels är? Det gjorde jag också då jag kom i mål, första tanken då jag direkt efter målgång hörde att han ledde mig med 32 sekunder var nog nåt i stil med "Vem *** är Yannick Michiels?"

Jag vet fortfarande inget mera än att han är från Belgien och var runt 30 på VM-sprinten i år. När, hur och varför han har hamnat i Sibbo-Vargarna vet jag inte. Det kändes lite surt att förlora åt en kille man aldrig hört talas om och troligtvis aldrig tävlat mot förut men tyvärr är det enligt reglerna. Det enda jag kunde göra var att utnämna mig till den moraliska segraren.

(Inom Femman slutade vi får några år sedan att använda utlandsförstärkningar i herrlaget. Vi har satsat på egna löpare och byggt upp en bra lagkänsla. Det har fungerat bra för oss. Sibbo kör med en annan taktik. Jag undrar vad t.ex. Victor Mansner skulle tyckt om det var han som blev tvåa i sprinten efter Yannick Michiels.)

I långdistansen var jag 18 sekunder från bronset, silvret och guldet var inte inom räckhåll. Jag gjorde en för mig mycket bra långdistans. Endast en bom på ca 45 sekunder och lite nervositet på slutet. Jag tror jag har blivit bättre på långa distanser i år.

I stafetten kom jag väldigt nära en maxprestation. Sprang ensam hela tiden. Endast en bom, ca 20 sekunder, och en taggtråd sinkade framfarten lite. Benen var fortfarande pigga.

Som sammanfattning: endast 18 sekunder och en belgare från målsättningen. Helt godkänt! (Och inte är jag så värst sur för det där förlorade sprintguldet egentligen.)

[Bilden snodd från Facebook, fotograf Robert von Frenckell]

Fokus

When I first come into the studio to work, there is this noisy crowd which follows me there; it includes all of the important painters in history, all of my contemporaries, all the art critics, etc. As I become involved in the work, one by one, they all leave. If I´m lucky, every one of them will disappear. If I´m really lucky, I will too.

Philip Guston, målare
(Citatet plockat från boken The Illusion of Conscious Will av Daniel M. Wegner)

Citatet ovan kan lätt tillämpas på idrottsprestationer och prestationer överlag.Desto mindre medveten man är, desto bättre presterar man.

Anders Behring Breivik och fascism II

Jag skrev tidigare om en artikel av Henrik Arnstad om Anders Behring Breivik och fascismen (här) och nu har jag hittat en till artikel på samma tema skriven av min favoritförfattare Karl Ove Knausgård och publicerad i samma tidning (DN).

Knausgård går ännu djupare i sin analys av Breivik än Arnstad och ger svar som framstår som mycket troliga. Artikeln är lång och språket är ganska invecklat men den är mycket läsvärd.

Det mänskliga är ingen exakt vetenskap, hur skulle det kunna vara det, i grunden känner vi inte ens oss själva och våra egna motiv. Jag tror inte att Breivik representerar något nytt i det mänskliga, jag tror som Sigrid Undset att människohjärtat är oföränderligt. Och jag tror att den enda vägen till förståelse går där, genom det egna jaget, det vill säga de känslor vi själva har och de erfarenheter vi själva har gjort. Om Breivik är någonting annat än vi, det vill säga den onde andre, har han handlat i pakt med något i sin egen natur. Då är vi inne i patologiseringens och determiniseringens natt, och där finns ingen fri vilja, och utan fri vilja ingen skuld. Oavsett hur förstörd en människa är, oavsett hur vanställd dess själ har blivit, finns där ändå alltid en människa som kan välja. Det är valet som gör oss till människor. Endast det ger mening åt begreppet skuld.

 Knausgårds artikel hittas här.

Schemas, Mental Models, Constructionalism and Phenomenography

Sometimes you come across a really good scientific text. So good that it feels like you were reading a novel and not specialist literature. In my opinion the ideal would be that every scientific paper and book would be written in this way but sadly the writing abilities of scientists seldom compare to those of writers of novels.

Juha Sorva, who I briefly mentioned earlier, comes close to the writing abilities of authors of novels. It´s a pleasure to read his doctoral thesis "Visual Program Simulation in Introductory Programming Education". He not only explains the concepts in the thesis in an easily understandable way, he also does it using a beatiful language and even a pinch of humour (e.g. when he depicts a fictious trial between the computing community, represented by  E.W. Dijkstra as prosecutor, and himself as the defendant).

And to clarify: I have not changed field to programming or even education, my interest in Sorva´s thesis lies in the theoretical chapters about schemas, mental models and constructionalism. These chapters were so well written that I also read about phenomenography, a new and interesting, acquintance to me that gave me a new perspective on learning.

If you are interested in Sorva´s thesis you can find it here.

(However, no one is perfect. Sorva are using figures that he doesn´t refer to at all in his text. A big no-no, I have been told.)

Markus Krunegård - Mänsklig värme

Nedan en skivrecension jag fick publicerad i Vasabladet tidigare i sommar. Minns inte exakt datum men jag tror det var i början av midsommarveckan eller veckan före det. Kändes fint att få den publicerad.

Mänsklig värme
Markus Krunegård
(Universal)

Mänsklig värme, som kom ut i slutet av mars i år, är högproduktiva Markus Krunegårds fjärde soloalbum. På skivan är det en både textmässigt och musikaliskt mera mogen Krunegård som öppnar sig för lyssnaren än på de tre tidigare skivorna (Markusevangeliet 2008, Prinsen av Peking 2009 och Lev som en gris, dö som en hund 2009). Den ungdomliga ångesten som har varit ett starkt tema på de tre första skivorna, även om Markus själv ansåg att han var för gammal för den redan då (Ungdomliga ångesten jag är för gammal för att ha den/ Men de är inte jag som bestämmer), har nu bytts ut mot känslor som kanske mera förknippas med vuxenlivet.

Markus har gift sig, fått barn och återvänt till där han kom ifrån vilket återspeglar sig i texterna (Går på promenaden där jag höll pappa i handen/ Nu är det jag som skjuter fram barnvagnen). Han sjunger om hur han saknar sin fru då han är borta hemifrån, oberoende av om han är i Stockholm, fjällen eller på andra sidan atlanten. Han sjunger om att återvända hem till det man kommer ifrån, och om att fortfarande vara precis som då. Han sjunger om rädslan att bli som sin far, och hur det samtidigt verkar vara oundvikligt. Han sjunger om minnen av kvinnor som han träffat och kvinnor han älskat, men utan saknad. Markus har insett att det som han trodde han levde för, internationell framgång och ett liv som rockstjärna, väger lätt mot det han numera har i sin hemstad Norrköping, fru och dotter.

Musikaliskt är det mera genomarbetat än tidigare. Istället för att arbeta under brådska i sin ensamhet har han tagit sällskap av vänner med god smak, gett sig själv tid och en fin studio att arbeta i. Markus beskriver det kanske bäst själv.

-Det är liksom första gången en teckning av mig inte är fullkladdad av utsmetad blyerts.

Man kan säga att det är både på gott och ont. Något av den råa kraften från de tidigare skivorna har gått förlorad men istället får vi ett gediget hantverk där hafsverken saknas och inget har lämnats åt slumpen.

Två spår höjer sig över de övriga. Inledande Korallreven & Vintergatan rullar ödesmättat ut ur stereon med sin text om Stockholmsångest, ensamhet och längtan efter mänsklig värme. Ett vanligt tema som ändå känns som något nytt då Markus gör det med sin unika förmåga att förmedla känslor. Med ett fåtal ord och med sin unika röst fångar han livssituationer på ett sätt som ingen annan. Balladen Askan är den bästa jorden förtjänar också ett omnämnande. Med sina 24 stråkar uppmanar den oss helt enkelt att ge upp, vilket är något man inte ofta hör i dagens framgångsfixerade samhälle. Men Markus har rätt. Det är först när man ger upp/ Som det blir nåt nytt.

Mänsklig värme är Markus Krunegårds bästa album så här långt och ett mycket bra popalbum. Då Markus röst närmar sig falsett är det inte bara hans röst som är på väg att brista, det rister även till i lyssnarens hjärta.

Back to Work

Min semester tog slut igår och nu sitter jag på jobbet. Jag börjar lugnt med att läsa lite i en doktorsavhandling vid namn Visual Program Simulation in Introductory Programming Education, skriven av Juha Sorva, och hittar detta fina citat:

Contrary to popular belief, the brain is not designed for thinking. It´s designed to save you from having to think, because the brain is not actually very good at thinking.

(Willingham, 2009)

Vasa & Mäksä

1. För en tid sedan fattade jag ett beslut som innebär att jag flyttar tillbaka till Vasa då jag är färdig med min pågående examen. Men möjligheten finns att jag ändrar mig, jag har några år på mig ännu.

2. Jag blev väldigt glad och imponerad av Tuomo Mäkeläs framgång. Finland behövde den och Taini behöver inte mera försvara sin laguttagning vad gäller sprintrarna.

Jag hittade Jakob Hellman skivan igen och gjorde två iaktagelser

Två timmar kvar,
jag har äntligen tagit mej
in i en annan värld.
Det är två timmar tills dom tänder i taket
men då är jag inte här.
Var har du varit i hela mitt liv
eller under hela min kväll.
 

 Under klänningen tar hon små kliv,
hon kliver närmre och närmre mej.
Och jag vet inte varför hon ler när hon håller i min hand,
men jag ser att hon vet att hon är med i leken. Och jag
är allt du vill ha.

Ta en av mej jag har mycket kvar,
jag har eld om du vill ha.
Vad var det du sa att du tycker?
Det tycker inte jag!

Natten är vacker och månen är full,
och du är som natten och jag är som månen
och du är som jag.
Du är allt jag vill ha.

----------------------------------------------------

 Iaktagelser:

1. Jag känner att jag otroligt mycket kärlek att ge, men jag har ingen att ge den åt. 
2. Jag känner mig som bara 22-24 år gammal, fast jag ligger närmare 30 än 24.

Detta måste ju tas som något positivt. Formkurvan pekar uppåt.

Sommarstaden - As It Should Be

Ratata kör en serie om sommarstäder där bloggare berättar om mysiga kaféer och hippa second-hand butiker. Det hela är lite för...mycket. Jag tänkte göra en egen version: Sommarstaden - As It Should Be (tänk Coca-cola zero reklamen).

Sommarstaden - As It Should Be: Vasa

Detta för du inte missa
Under sommaren ordnas många fina små löptävlingar runtom i byarna kring Vasa. Hankmoloppet, Kuniledsloppet och Vita fruns parlopp är bara några exempel där man kan uppleva skön byastämning i idrottens tecken. Har man tur skiner också solen och då finns det inget mer att önska.

Absolut must-do
Skärmträffen. Gärna en som ordnas norrut mot Vörå-hållet i t.ex. Lålax, Lotlax eller Norrvalla. Då kan du vara säker på att få uppleva underbart vacker Österbottnisk skog samtidigt som du får uppleva en rejäl majbrasa i låren. Välj gärna en dag då det är riktigt varmt så behöver du inte känna dig ensam utan får sällskap av myggor och bromsar i överflöd. Detta hör till sommaren!

Bästa löprundan
Kunileden. Det finns två rutter att välja mellan, 6,4 och 12,5 km, och räcker inte dessa till kan man fortsätta in i finska Finland. Pausa kan man t.ex. göra på Korsholms högsta punkt Märkenkall, vid det pittoreska Rågrindsträsket eller vid 'grottan'. Ingen asfalt och inga tråkiga raksträckor. Till på köpet är det legendarisk orienteringsterräng som fostrat två löpare av världsklass.

Bästa mossen
De bästa mossarna ligger vid sjön Degerträsk längs med Alskatvägen. Säder om sjön ligger ett lite mindre, men dest våtare, träsk som lämpar sig utmärkt för tunga mosaintervaller och mosafotboll. Norr om sjön finns ett större träsk som inte är lika vått och som passar utmärkt för lite längre intervaller. Efteråt kan man ta ett dopp i sjön om man vågar.

Bästa kaffet
Bästa kaffet avnjuts vid Berny´s cafe intill Finlands längsta bro Replotbron. Och det måste vara under ett cykelpass. Förslagsvis på väg hem från Svedjehamn eller Sommarösund. Besöker man Svedjehamn och känner att man vill ha något lite extra kan man ta en sväng till utkikstornet saltkaret och beundra världsnaturarvet Kvarkens skärgård.


Håll utkik efter
Jan Boman. Mannen, myten, legenden. Vem är han egentligen? Brukar figurera i resultatlistor från skärmträffar och mindre byaköror.



Som ni märker gäller det att ta sig ut ur staden om man vill uppleva något :)
Och ja, jag är bättre på ord än bilder. Använd er fantasi.

Jukolarapport

Uppladdningen inför Jukola gick enligt planerna men nu efteråt känns det som att jag kanske kunde ha haft en vilodag till innan tävlingen. Eller så var det bara värmen under lördagen som gjorde att benen inte var så lätta som jag skulle ha önskat. För det var de inte, vilket jag kände under uppvärmningen. Men det var ingen katastrof, bara den där lätta känslan som saknades. (Sprang 1:a sträckan.)

Start - 6

Inledde behärskat, iddes inte rusa som en idiot men försökte att inte tappa placeringar fram till K. Ligger bra med och listar lätt ut vilken kö som går till min kontroll. De följande fem kontrollerna går också enligt planerna och jag plockar sakta placeringar. Farten känns behaglig, läget är under kontroll.

7 & 8

Ligger så högt uppe så jag märker inte att kön delar sig och tar fel ryggar. Upptäcker det snabbt och korrigerar men bommar dessutom kontrollen ca 30 sekunder med några andra. Följande avstånd har jag ej full koll med det är ogafflat.

9 -12

Läget under kontroll igen. Har ej koll på täten men det känns som att jag ligger bra. Kommer till en tv-kontroll på en lindo och manar på killen framför att täppa igen den lilla luckan till de framför. Bra med ork ännu.

13

13 är en enkel kontroll men jag blir osäker. Ser skärmen men ingen sten (som kontrollpunkten är) och vänder och springer åt ett annat håll innan jag vägar mig tillbaka för att upptäcka att det var rätt kontroll, Tappar kanske dryga 30 sekunder. Nu börjar det bli 'riktigt' mörkt och det påverkade kanske min osäkerhet.

14-16

Inget speciellt.

17

Ett längre avstånd som visar sig bli avgörande för hela första sträckan. Springer rakt/höger stigvägval och ser inte att någon skulle springa något annat vägval. Här börjar jag kanske bli lite trött för jag har inte full koll genom skogen upp mot kontrollen. Försöker läsa fast mig då vi närmar oss men förblir lite osäker. Kommer tills sluttningen där kontrollen skall sitta, läser fast mig (tar kanske 10-15 sekunder) och orienterar mer eller mindre ensam fram till min kontroll.

18-20

Måste arbeta själv hela vägen, emellanåt är jag helt ensam. Fältet sprack upp rejält vid kontroll 17. Farten sänks och jag säkrar i orienteringen. Självförtroendet vad gäller nattorientering räcker ej till för toppfart. Tappar tid men bommar ej. Har den 'längre' gafflingen.

21-mål

Det sista lätta partiet. Orkar springa rätt bra men börjar bli sliten och har inget tåg, Ser ryggar men orienterar själv för att inte bomma. Tappar en lins på väg till nästsista och blir smått blind. Som tur så var det väldigt lätt orientering på slutet.

Efteråt känner jag mig rätt nöjd med loppet. Jag undvek stora bommar och tyckte jag klarade av det bra trots att jag blev ensam i ett skede. Placeringen och tiden efter känns dock inte så bra. Med lite tur och lite bättre dag fysiskt kunde placeringen ha blivit bättre.

Dags igen, för tjugofem

Kalevan rastiviesti

Bananalys efter ännu en fin stafettinsats av IF Femman: 6:e plats i Kalevan rastiviesti.

(Har för övrigt just börjat läsa en bok där Puttemans nämns redan på sidan 15. Det lovar gott. Bara jag skulle komma igång på riktigt med den.)

Puttemans goes skivrecensent (!)

I dagens Vasablad finns en skivrecension av undertecknad. Nice.

Sprint och ranking

Jag har aldrig sett mig själv som en sprintspecialist. Jag tycker om sprint och är rätt bra på det men inte mera. Jag har aldrig tränat med endast sprint i åtanke, tvärtom. Men nu verkar det som att jag har blivit en sprintspecialist, i.a.f. tillfälligt.

Av mina 13 rankingtävlingar i vår är 8 sprinttävlingar (då Maskusprinten räknas som två) och av dessa har alla utom en gett bättre rankingpoäng än den bästa icke-sprint tävlingen. Det tyder ju på att jag skulle vara en sprintspecialist.

Nu då vårsäsongen i princip är över ligger jag fortfarande så högt som 26:e på rankingen. Fortfarande lika otroligt. (Och det finns hela fyra femmaiter bland de 100 bästa i herrklassen, också det överraskande.)

Kanske jag borde satsa helt och fullt på endast sprint? Men det kunde nog bli lite tråkigt...

Baksmälla

Efter vårens sista tent var det som jag skulle ha gått in i ett tillstånd av koma här på jobbet. Jag får ingenting gjort. Markus Krunegårds ord känns ganska passande i sammanhanget: ”jag har fel på hjärnan, inget händer när jag tänker”. Nu efter sprint-FM blev allt bara värre, nu får jag ingenting gjort på fritiden heller. Som om jag skulle ha nån sorts baksmälla. Dessutom har jag varit lite semi-förkyld hela veckan.

Som vanligt har jag försökt leta orsaker men jag har inte hittat några entydiga svar. Sprint-FM blev en liten besvikelse fast jag, med min 22:a plats, i stort sett uppnådde min målsättning att vara bland de 20-bästa. Våren och kvalet hade väl höjt på mina förväntningar, dessutom har jag varit 22:a förr så det var på det sättet ingen förbättring. Ändå vet jag att jag borde se på resultatet utgående från hur det senaste året har sett ut. Då kan min prestation bara framstå som en stor framgång och som något som för bara ett halvår sedan inte verkade det minsta troligt. Men jag har så lätt att stirra mig blind på siffror och siffror kan vara så oerhört skoningslösa. Sist och slutligen finns det ju bara en siffra som kan tillfredställa en fullt ut.

Så, mindre siffror och mera hjärta? Kanske det. Skall börja med att springa en lätt länk ikväll så kanske maskineriet så småningom kommer igång igen. Har kännt lite motvilja mot hela begreppet sprint nu efter FM men det blir väl nog att springa VM-granskningarna nu på fredag och så tror jag att jag springer Rasti-Jyrys sprint nästa vecka också då den är så nära och i ett intressant område (Lillhoplax). Men sen skall det bli skönt att igen bara fokusera på skogsorientering en tid.