Forskarstuderandes situation i Finland

[Jag har försökt få följande text publicerad i Ny Tid men den har inte rymts med]

Sampsa Laakso och Pilvi Hietanen.

Forskarstuderandes situation i Finland
Januari 2016

En mycket aktuell fråga i dagens läge med planer på massiva nedskärningar inom universitetsvärlden, med flertalet samarbetsförhandlingar som följd, är: hur är det egentligen att vara forskarstuderande i Finland? Forskarstuderande drabbas både direkt och indirekt av regeringens sparplaner. De minskade bidragen till universiteten och betydande finansieringsinstitutioner som Finlands Akademi och Tekes leder till märkbart försämrade ekonomiska villkor för alla som vill genomföra en doktorsexamen. Indirekt leder utvecklingen nu till försämrade möjligheter till att få arbete som forskare i Finland i framtiden.

Samtidigt har det under en längre tid pågått en utveckling mot att studerande vid universiteten borde klara av sina studier snabbare. Här finns dock en vilja att inte bara ställa högre krav utan att också göra det lättare för studerandena att klara av studierna inom utsatt tid. När det gäller vanliga studerande är universiteten vanligtvis bra på att följa upp läget och be om respons men vad gäller forskarstuderande har sådan verksamhet lyst med sin frånvaro.

Nu har det dock skett en ändring vad gäller detta. I höst slutfördes den första nationella undersökningen om forskarstuderandes situation i Finland någonsin. Bakom undersökningen står Aallonhuiput, en förening för forskarstuderande vid Aalto universitetet, tillsammans med motsvarande föreningar vid Uleåborgs och Helsingfors universitet, Finlands studentkårers förbund och UNIFI (ett samarbetsorgan för Finlands universitet).

- 2012 ville dåvarande ordförande för Aallonhuiput, Ilkka Hannula, göra upp en strategi för föreningen och som grund för denna behövdes en översikt över hur våra forskarstuderande hade det. Då var tanken främst att undersökavilka typer av arbetsavtal som förekom men i något skede gick det hela överstyr, berättar Sampsa Laakso, som sen dess arbetat med undersökningen.

- Enligt mig är det för både Universiteten och forskarstuderandeorganisationerna nödvändigt att veta hur nuläget ser ut. För universiteten så att de kan utveckla sin egen verksamhet och för forskarstuderandeorganisationerna så att de kan ta i beaktande studerandenas behov i intressebevakningen.

Unik undersökning

Från början fanns det inget speciellt område som man ville veta mera om eftersom dylika undersökningar aldrig gjorts och man visste egentligen ingenting. Under arbetets gång kom det dock önskemål från flera olika håll om saker som man ville ha med i undersökningen. Överlag har undersökningen tagits emot mycket väl och dessutom har den varit gratis för alla inblandade, skrattar Laakso. Trots detta har ett visst motstånd märkts inom vissa universitet, troligtvis för att de inte velat att vissa saker skulle komma ut i offentligheten.

Att nå fram till alla forskarstuderande i Finland visade sig vara ganska svårt men i slutändan får deltagarantalet ändå ses som en framgång med studerande från alla universitet i Finland representerade. Flest deltagare hade Uleåborgs universitet (där 21 % av alla forskarstuderande deltog), Aalto universitetet (21 %), Villmanstrands tekniska universitet (18%) och Hanken (14 %). Lägst deltagande hittas hos Sibelius akademin (1 %). Totalt svarade nästan 1900 forskningsstuderande på undersökningen under de sex månader som den var öppen.

Handledningens betydelse

En av de tydligaste och också viktigaste sakerna som framkommit i undersökningen, berättar Sampsa Laakso, är betydelsen av handledning. Om man jämför de studerande som får handledning minst en gång i månaden och de som får handledning mindre frekvent ser man en skillnad i total studietid på två år. Oroväckande i det här sambandet är att hela 20 % svarade att de inte får tillräckligt med stöd från Universitetet medan endast dryga 20 % ansåg att de fick tillräckligt med stöd hela tiden. En mindre överraskande, men lika stor, skillnad i studietid får man om man jämför studerande som är anställda som forskarstuderande med de som inte är anställda.

- I undersökningens resultat syns också en längtan efter gemenskap med andra studerande och att en sådan gemenskap främjar studiernas framskridande, berättar Pilvi Hietanen som nyligen valts till ny ordförande för Aallonhuiput.

- Många upplever dock att gemenskapen inte är på en önskvärd nivå och därför har vi, som ett direkt svar på detta, tagit networking till årets tema i Aallonhuiput.

Enligt både Laakso och Hietanen var gemenskapens och handledningens roll för studiernas framskridande överraskandes stor. Man visste tidigare att den var viktig men inte att den var så här viktig.

Diskriminering och Trakasserier

Ett tema som också togs upp i undersökningen var diskriminering och trakasserier. Hela 300 svarande sade att de blivit utsatta för eller bevittnat någon form av diskriminering eller trakasserier. Den absolut största delen av dessa var av akademisk eller ospecificerad natur men det förekom också vittnesmål om sexuella trakasserier (ca 30 st), rasism (ca 10 st) och diskriminering baserad på kön (ca 40 st).

-Baserat på den här undersökningen är det omöjligt att bedöma hur allvarliga fall det rör sig om men det här är helt klart ett problem som måste tas på allvar, understryker Laakso.

Arbetet fortsätter

Arbetet med att gå igenom undersökningen är fortfarande på hälft, bl.a. svaren på de öppna frågorna är inte analyserade ännu. Målsättningen är att göra fler undersökningar i framtiden och att få en kontinuitet i arbetet. Ett förslag som varit uppe till diskussion är att man kunde genomföra en mindre enkät som en årlig rutin, t.ex. angående handledningens mängd.

- Jag önskar verkligen att universiteten drar nytta av de här resultaten och att de leder till förbättrade villkor för forskarstuderande, sammanfattar Hietanen.

- Jämfört med vanliga studerande är forskarstuderandes situation ganska speciell då universitet också ofta är arbetsgivare. Det uppstår lätt motsättningar mellan universitetet och den studerande, t.ex. gällande lön m.m. Enligt mig borde det på inget sätt få vara så, fastslår Laakso.

Sammanfattningsvis

Hur mår då forskarstuderande i Finland? Sammanfattningsvis kan man säga att trots bristerna som framkommit i undersökningen så är de flesta ganska nöjda med sin situation men här bör dock kanske tilläggas att då undersökningen gjordes så var inte regeringens sparplaner spikade. Å andra sidan är det svårt att ge ett entydigt svar på frågan eftersom forskarstuderande som grupp är en ganska oenhetlig massa. Det är också svårt att jämföra med andra länder eftersom dylika undersökningar är väldigt sällsynta. Ett ganska säkert påstående är i alla fall att är man anställd som forskarstuderande i Finland så har man det ganska bra ställt i ett internationellt perspektiv. Många forskarstuderande vill ha en karriär inom den akademiska världen eller inom industriell forskning och för deras skull får vi hoppas att denna möjlighet finns kvar även i framtiden.

Aallonhuiput

•  Grundades 2009 i samband med grundandet av Aalto universitetet.
• Är Finlands äldsta, fortfarande aktiva, förening för forskarstuderande men rötter som går tillbaka till 2003.
• Har ungefär 500 medlemmar varav en tredjedel är anställda forskarstuderande
• Inom Aalto finns det totalt 1300 anställda forskarstuderande, 3000 aktiva forskarstuderande och 6000 registrerade forskarstuderande totalt.

Ett sammandrag över resultaten finns tillgängliga via Aallonhuiputs hemsida (http://aallonhuiput.ayy.fi/) och all data kommer att göras tillgängligt via Finlands samhällsvetenskapliga dataarkiv (http://www.fsd.uta.fi/en/).

WOC 2013

Long: Fincke, Ja Lakanen, Föhr
Middle: Muukkonen, Ja Lakanen, Boström Airila
Sprint: Boström, Mäkelä, Muukkonen

Long: Kauppi, Fincke, Sundberg
Middle: Kauppi, Fincke, Sundberg, Sianoja
Sprint: Kauppi, Närhi, Teini

 

FSOM 2012: 18 sekunder och en belgare från målsättningen

 

I sommar då jag funderade över höstsäsongen med coachi satte vi upp två tävlingshelger som huvudmål. FSOM-helgen och stafett-FM helgen. Målsättningen i FSOM sattes till tre medaljer varav minst ett guld. En hög men fullt realistisk målsättning sett till vårsäsongen och motståndet inom FSO.

Jag kom väldigt nära. Silver i sprint, 4:e plats i långdistansen och brons i stafetten.

I sprinten gjorde jag ett stabilt lopp igen. En miss på 15 sekunder hann jag med men andraplatsen var aldrig hotad. Å andra sidan var guldet aldrig heller riktigt inom räckhåll, endast i teorin kunde jag ha slagit Yannick Michiels med den dagsformen jag hade då. Kanske nån nu undrar vem Yannick Michiels är? Det gjorde jag också då jag kom i mål, första tanken då jag direkt efter målgång hörde att han ledde mig med 32 sekunder var nog nåt i stil med "Vem *** är Yannick Michiels?"

Jag vet fortfarande inget mera än att han är från Belgien och var runt 30 på VM-sprinten i år. När, hur och varför han har hamnat i Sibbo-Vargarna vet jag inte. Det kändes lite surt att förlora åt en kille man aldrig hört talas om och troligtvis aldrig tävlat mot förut men tyvärr är det enligt reglerna. Det enda jag kunde göra var att utnämna mig till den moraliska segraren.

(Inom Femman slutade vi får några år sedan att använda utlandsförstärkningar i herrlaget. Vi har satsat på egna löpare och byggt upp en bra lagkänsla. Det har fungerat bra för oss. Sibbo kör med en annan taktik. Jag undrar vad t.ex. Victor Mansner skulle tyckt om det var han som blev tvåa i sprinten efter Yannick Michiels.)

I långdistansen var jag 18 sekunder från bronset, silvret och guldet var inte inom räckhåll. Jag gjorde en för mig mycket bra långdistans. Endast en bom på ca 45 sekunder och lite nervositet på slutet. Jag tror jag har blivit bättre på långa distanser i år.

I stafetten kom jag väldigt nära en maxprestation. Sprang ensam hela tiden. Endast en bom, ca 20 sekunder, och en taggtråd sinkade framfarten lite. Benen var fortfarande pigga.

Som sammanfattning: endast 18 sekunder och en belgare från målsättningen. Helt godkänt! (Och inte är jag så värst sur för det där förlorade sprintguldet egentligen.)

[Bilden snodd från Facebook, fotograf Robert von Frenckell]

Anders Behring Breivik och fascism II

Jag skrev tidigare om en artikel av Henrik Arnstad om Anders Behring Breivik och fascismen (här) och nu har jag hittat en till artikel på samma tema skriven av min favoritförfattare Karl Ove Knausgård och publicerad i samma tidning (DN).

Knausgård går ännu djupare i sin analys av Breivik än Arnstad och ger svar som framstår som mycket troliga. Artikeln är lång och språket är ganska invecklat men den är mycket läsvärd.

Det mänskliga är ingen exakt vetenskap, hur skulle det kunna vara det, i grunden känner vi inte ens oss själva och våra egna motiv. Jag tror inte att Breivik representerar något nytt i det mänskliga, jag tror som Sigrid Undset att människohjärtat är oföränderligt. Och jag tror att den enda vägen till förståelse går där, genom det egna jaget, det vill säga de känslor vi själva har och de erfarenheter vi själva har gjort. Om Breivik är någonting annat än vi, det vill säga den onde andre, har han handlat i pakt med något i sin egen natur. Då är vi inne i patologiseringens och determiniseringens natt, och där finns ingen fri vilja, och utan fri vilja ingen skuld. Oavsett hur förstörd en människa är, oavsett hur vanställd dess själ har blivit, finns där ändå alltid en människa som kan välja. Det är valet som gör oss till människor. Endast det ger mening åt begreppet skuld.

 Knausgårds artikel hittas här.

Sprint

Något sent upptäckte jag igår att Anne Margrethe Hausken-Nordberg blev diskad i sprinten i EM (tydligen genast hon kom ner från prispallen med medalj och diplom i hand, snacka om dåligt spelöga hos arrangörerna). Jag minns hur jag funderade varför inte tv-kommentatorerna kommenterade att det på GPS-trackingen såg ut som att hon sprang genom ett staket som var förbjudet att passera men bestämde mig för att det väl nog fanns en port där men att det inte framgick i tv-bilden. Nu var det så att det fanns en 7 m bred port där som det var meningen att skulle vara stängd men någon hade öppnat den under tävlingens gång. På kartan fanns ingen port inritad så hon blev diskad. Läs hennes kommentarer om det på hennes hemsida.

Lite citat från hennes hemsida om ni inte orkar läsa hela henes inlägg. Först om "snusk i sprint":

Jeg hadde tenkt å holde kjeft om at jeg ble disket etter først å ha fått bronse på EM sprint, men hvis jeg gjør det ble jeg disket til ingen nytte. Målet mitt er å dokumentere et eksempel på snusk i sprint. Verken det første eller siste. Snusk medfører at løpere enten taper tid eller blir diskvalifisert uten å ha tjent tid, selv om feilen ligger hos arrangøren. Dette kan vi ikke kalle for rettferdige konkurranser.

Hur det gick till då hon sprang fel:

På vei mot gjerdeenden jeg skulle runde, slapp jeg kartkontakten. Dette ønsker jeg å gjøre i enkle partier, for enten å ta ut veivalg til senere strekk eller for bare å løpe. Da jeg kikket opp fra kartet igjen så jeg en 7 (sju) meter bred åpning i gjerdet til høyre for meg, to grinder som var åpne på hver sin side av en skiløype. ”Hæ, har jeg ikke kommet lengre enn til gjerdeåpningen på høyreveivalget? Har jeg løpt så skjevt? Svarte! Rolig nå, jeg reparerer med å skifte til høyreveivalget.”

Och hon är upprörd vilket hon har rätt att vara:

DOPINGSAK? Det er det verste jeg har hørt! Tenk at en forbaska idiot i Falun som har åpnet et gjerde på lørdagspromenaden sin, medfører at jeg blir plassert i samme bås som en dopingsynder.

Hennes slutsats är inte så positiv:

Hauskens alternativer er nå 1) se fortsettelsen på det dårlige tv-programmet sprint 2) skifte distanse eller 3) droppe orientering. Vi får se hva det blir til. 

 

Jag tycker sprint är otroligt roligt och har mest sett kritiken mot sprint som ett verk av de som inte gillar sprint. Men på senare tid har även jag kommit till insikt, något måste göras. Det kan inte fortsätta på det här sättet. EM är inte det enda misstaget i internationella mästerskap, Øystein Kvaal Østerbø har gjort en fin sammanställning här.

Man har blivit mera medvetna om dessa problem inom orienteringsvärlden och SSL har, efter speciellt ett katastrofalt dåligt arrangemang ifjol, försökt göra sitt för att förbättra kvaliteten på kartorna bl.a. genom att komma med dessa mycket goda råd. Men trots det har det funnits tveksamheter i alla sprinttävlingar jag sprungit i år.

EM-granskning Turku sprint: Dåligt placerad kontrollnummer (kontroll 21) som gör att det i hög fart blev mycket svårt att avgöra om man kan passera eller ej på vänstervägval. Tappad tid: 7 sekunder.

Pukkila-sprint, Mäntsälä: Ingången till gården där kontroll 16 låg var snitslad med gul-rött band. Bandet var troligtvis uppsatt av de som bodde där men första tanken hos många av oss som sprang var att det var förbjudet område. Jag läste kartan en extra gång och hoppade över men jag vet att många sprang runt och tappade tid. Sådana band borde inte finnas i terrängen.

Masku Sprintti: Bästa kartan jag sprungit på i år men dålig papperskvalité. Färgen lossnade i vecken vilket gjorde att jag såg en genomgång i en häck där det inte fanns någon. Tappad tid ca 8 sekunder.

AM-sprintti, Espoon-keskus: Någon större tävling kunde man nog inte ha arrangerat här. Ämbetshuset i Esbo-centrum med gångvägar i två plan går ej att representera på ett bra sätt med dagens sprintnorm. Då jag sitter här hemma tror jag att jag kan avgöra var alla undergångar ligger men i hög fart var det omöjligt. (Dessutom var det även här en port som hade öppnats och lurade in folk på förbjudet område men det drabbade inte mig.)

Överlag har alla dessa tävlingar varit bra arrangemang med bra kartor men i alla har det förekommit små missar som i en FM- eller VM-tävling alla kunde ha lett till ett missat guld där löparen säkert fått ta skulden för något som arrangörerna borde ha sett till att aldrig kunde ha hänt.

Jag vet inte vad som borde göras men Hausken ord nedan borde alla arrangörer av sprinttävlingar lägga bakom örat.

Kjære løypeleggere og kontrollører. Hvis dere lager feller som kan åpnes, lukkes eller passeres helt uforskyldt: Lås porter. Bruk sperrebånd. Plasser ut løypevakter. Ta høyde for ALT. Til og med fastboende eller turister som ikke aner at det er VM her i dag. Kontroller alle tenkelige og utenkelige veivalg på selve løpsdagen. Eventuelt ikke lag feller, bare bruk terrenget som det er. Eventuelt ikke arranger sprintløp.

Hoppas vi slipper kontroverser i FM.

Anders Behring Breivik och fascism

Henrik Arnstad har skrivit en bra artikel om Anders Behring Breivik på DN. Den är inte färsk nå mera men fortfarande aktuell. Han lägger Breiviks beteende i ett annat ljus än vad massmedia överlag gör och han reder ut begreppet fascism. Fascismen har länge varit diffus för mig men nu känns det som att det klarnade lite.

Min bild av fascism har rätt långt varit precis den som Arnstad beskriver så här:

"Problemet är att fascism ofta förstås utifrån dess teaterrekvisita från mellankrigstiden. Svarta stövlar, kadrer av uniformt färgade skjortor och en vilt skrikande ”Duce”, ”Führer” eller annan karismatisk ledare."

WOC proposal ready: Chasing start and sprint relay

Jag är två dagar sent ute med denna nyhet men gruppen som funderar på hur orienterings-VM skall se ut i framtiden har publicerat sitt förslag. Måste säga att även om jag inte är helt säker på att jag gillar utvecklingen som sporten verkar ta så är jag positivt överraskad av förslaget. Ingen masstart utan istället en jaktstart, inga kval och en sprintstafett känns helt okej om man bortser från att antalet VM-medaljer som delas ut per år ökar från 5 till 7.

World of O rapporterar bra om innehållet i förslaget.

Mera om Tainis nya ordning

Hade faktiskt väntat mig att det skulle uppstå lite debatt angående sommarens uttagningskriterier för VM och uttagningen av Talent-gruppen som skedde i veckan men det har varit helt tyst på sunnistus.net:s debattsida.

Att bara ta ut tre herrar till talanggruppen kändes rätt överraskande. I höst tycker jag mig minnas att det var tal om hela 15 löpare (möjligtvis att hälften av dessa var damer). Jag undrar vad är det som har ändrat mot tidigare år? Finska förbundets grupper är fortfarande endast för ett mycket litet fåtal (och det kostar skjortan att vara med men det är en annan historia). Tester in absurdum verkar inte ändra på det. Victor Mansner var näst bäst då testerna räknades samman men inte fick han en plats i gruppen. Fredric Portin hade en fantastisk säsong förra året och sprang bra i testerna men inte heller det räckte. (Om man vill vara elak kan man påstå att det gavs extra poäng om man hör till KR, men så elaka skall vi inte vara.)

Suunnistus.net rapporterade iaf flitigt från testhelgen i Vierumäki. Kunde inte låta bli att dra på smilbanden åt följande text:

"Kolmas testi oli tytöillä ja naisilla noin 3000 metrin sekä miehillä ja pojilla noin 5000 metrin ratajuoksu, jolla suoritettiin emit-leimaus ja ylitettiin kaksi matalaa aitariviä joka kierroksella. Matkat ovat noin mittaisia siksi, että Vierumäen rata ei ole sisäreunasta aivan 200 metriä pitkä. Huomattavaa testissä oli se, että vain muutamilla aidanylitystekniikka oli edes kohtalainen. Suurin osa teputti muutaman valmistautumisaskeleen, hyppäsi ilmaan leijailemaan ja joutui kiihdyttämään vauhtia uudestaan reilusti.

Hur kan någon tro att orienterare som troligtvis aldrig tränat på häckteknik skulle vara bra på att springa över häckar på bana? Huhu :)

Hela texten här (fetmarkeringen var min).

I övrigt så hoppas jag Janne Salmi klarar av att klargöra hur många löpare Finland får ställa upp med i Schweiziska mästerskapen innan utgången av februari som det har lovats.

Den förhatliga bloggande ungdomen

Råkade hitta blogginlägget om finlandssvenskt bloggande som väckte debatt tidigare i vinter då jag surfade runt på kulturen.fi. Det innehåll några komiska formuleringar :)

"Det är något som är ordentligt fel med dagens ungdom. Det har det alltid varit. Men förr kanske den söp, knullade och slogs. Idag bygger den hus, bakar, myser, äter parmiddag, bakar tacopaj, köper inredningsföremål. Och bloggar om djävulskapet. Dygder som olydnad och motstånd, ja en sund anda av uppror lyser med sin frånvaro.

...

På många sätt är bloggarna dagens såpopera – och visst bär de också inom sig aspekter av det som är viktigt i människors liv; barn, trygghet och jo, mys ibland. Bara de unga inte skulle vara så störande lillgamla. 20 är det nya 50 – och hur tusan blev det så?"

Min blogg innehåller inte så mycket hus, bak, mys eller mat men jag vet inte om den är så mycket mera innehålsrik för det. Men som jag konstaterat tidigare: Jag bloggar bara för min egen skull och skiter i mina läsare :P

Den finlandssvenska idrottsgalan

Nedan de nominerade till årets bragdmedalj med motiveringar:

Sandra Eriksson representerar IF Nykarlebynejden och hon tog i augusti tre guld vid finländska mästerskapen i friidrott i Kajana. Eriksson segrade på 1500 meter, 3000 meter hinder och 5000 meter, vilket enligt prisjuryn var en sällsynt stor idrottsbragd på nationell nivå. Sandra Eriksson segrade också på 3000 meter hinder vid landskampen mellan Finland och Sverige.

Borgåboxaren Robert Helenius försvarade den 27 november sin EU-titel i tungviktsboxning. I samma match erövrade Helenius också WBO-förbundets Intercontinentaltitel. Helenius som representarar det tyska proffsboxningsstallet Sauerland har under sina drygt två år som proffsboxare vunnit alla sina 14 matcher.

Marcus Sandell från Grankulla IFK Alpine stod under vintern 2010 för en aningen annorlunda bragd. Sandell skadades under ett träningsåk i österrikiska Pitztal i september och man var tvungen att avlägsna ena njuren. Trots det kunde Sandell redan i januari ge ett formbesked som räckte till för deltagande vid OS i Vancouver.

Jag tycker att grunderna som Sandell är nominerad på är väldigt svaga men jag och mina kamrater här i Äkäs kan för allt i världen inte komma på någon som borde ha varit nominerad istället för honom. Kan någon hjälpa oss? Staffan Tunis och Jonathan Åstrand är ratade, den ena för att han varit nominerad tidigare och den andra för att man 'inte kan' nominera två friidrottare (och då gick Eriksson före för att man skulle få med en kvinna).

Förslag?!

Bibeln som lag

Konspirationsteori angående homosexualitet

Min arbetskamrat i rummet bredvid brukar ibland brista ut i spontana gapskratt för sig själv. Idag kom det värsta utbrottet hittills så jag kände mig tvungen att fråga vad saken gällde. Han hade läst denna kolumn med namnet "Miksi ja keiden tahdosta maailmassa on homomyönteinen buumi?" skriven av Jouko Piho.

Här kommer några rader ur texten:

Minä haluan kiinnittää huomiota siihen, että tämä homomyönteisyys ei ole sattuma. Kyseessä on suunniteltu operaatio, jossa ihmisten mielipiteitä muokataan pikku hiljaa homomyönteisimmiksi. Kyse on aivopesusta.

[...]

Kyse on suunnitellusta globaalista aivopesusta ja yleisen mielipiteen tietoisesta muuttamisesta.

[...]

Kyseessä on joukko maailman vaikutusvaltaisimpia (rahan tai vallan takia) ihmisiä, jotka haluavat tuhota nykyisen maailmanjärjestyksen. He haluavat hävittää perinteiset uskonnot, perinteiset kansallisvaltiot ja perinteiset perhearvot.

[...]

Asiaan perehtymättömät eivät ymmärrä tästä mitään, mutta asioita tutkineet tietävät tarkalleen, mistä minä kirjoitan.

Vidare anser Piho att homosexualitet antingen är ett brott eller en sjukdom.

Kolumnen är från webbtidningen Uusi Suomi men jag tror inte det representerar deras åsikt. Mannen ifråga ställer däremot upp för Kristdemokraterna i Riksdagsvalet (!) vilket gör att jag tappar all respekt för det partiet. Jag förstår inte hur såna här åsikter kan förekomma och han verkar dessutom få mycket stöd av de som kommenterat artikeln. Trodde sånt här bara existerade bland extremt konservativa kristna i USA.

Kolumnen har han skrivit angående Ajankohtainen kakkonens program homoilta. Jag har inte sett programmet men det blir intressant att se vart den här flykten från kyrkan kommer att leda i framtiden.

Själv tycker jag att homosexuella kunde få både adoptionsrätt och rätt att viga sig i kyrkan.

Portin & Stenlund

Portin & Stenlund byter till Paimio.

http://www.jouniaaltonen.fi/brahe/

Känns j*vligt bittert...

Intressant på webben

1. Jan Kochbach har skrivit en ypperlig artikel om vad man funderar om framtiden för orienterings VM inom IOF.

2. Carl Waaler Kaas har skrivit mycket utförligt om sitt guldlopp i VM och lite om förberedelserna. Rekommenderas.

"The smile. A lot of people have commented my smile at the start line. I have been told that when they saw the smile they knew I would perform well. That the smile and my attitude made me look confident and calm. But was it planned? Yes, the smile was planned."

Sporthörnan

Extra bra sporthörnan denna vecka! Handlar bl.a. om orientering gentemot andra sporter och varför det är svårt att klara sig internationellt i uthållighetssporter i dagens Finland.

Ord och inga visor

http://topianjala.blogspot.com/2010/08/jalkasuunnistuksesta.html

Om det är sant är det ju halvt otroligt...

HBL: Teknologer pressas hårt

Hufvudstadsbladet publicerade en artikel om studietakten vid Tekniska Högskolan på sin webbsida igår (15.8.2010, kl. 13:25).

"Teknologerna i Otnäs får flest anmärkningar om för få studiepoäng från FPA. Ojämlik poänggivning av kurser kan ligga bakom."

Jag känner väl till problemet även om jag inte har drabbats själv. Jag har klarat av att samla ihop mina studiepoäng utan större problem trots att jag kombinerat studierna med vad man kan kalla en elitsatsning på idrotten. Att jag går på en av de lättare linjerna samt att jag under långa perioder helt lämnat bort det s.k. studielivet har säkert varit till en fördel.

"Ett exempel är grundkursen i marknadsföring. Den ger teknologerna tre poäng. Finska handelshögskolans studerande får hela sex poäng för samma kurs, med samma innehåll.

- Alla vet om det. Den här kursen är bara ett exempel. Föreläsaren använder till och med samma föreläsningsmaterial, det är bara 6:an på sidan med kursintroduktionen som byts ut till en 3:a i Otnäs föreläsningssal, säger Peter Kenttä , studerande på Tekniska högskolan."

Det här är ju vad man alltid misstänkt så det känns bra att få det svart på vitt. Jag kan inte säga att jag är överraskad för alla jag känner som studerar vid andra skolor verkar få fler poäng för sina kurser än vad vi får för våra.

"Tekniska högskolans fester är kända för att höra till de allra våtaste. Att många teknologistuderande dricker som svampar är ingen hemlighet.

- Alkohol och stress hör ihop. Jag märker själv att när jag är mest stressad åker min alkoholanvändning upp. Och det finns ingen kultur av alkoholfria fester. Att förespråka sådant är också tabu, men om man tittar på tabeller över finländarnas alkoholvanor så kan de flesta teknologer nog kategoriseras som storkonsumenter."

Alkoholfria fester är nog verkligen tabu. Enda föreningen som jag vet ordnar sådana är Ristin kilta. Men jag tror det är så överallt, vid alla skolor.

Sammanfattningsvis en mycket bra artikel om ett problem som är mycket svårt att lösa. För det är ju inte så lätt som att höja poängmängden om nån trodde det. Men måste ändå säga att jag ibland kan ha svårt att förstå hur vissa människor har så svårt att få ihop sina studiepoäng. Det känns som att det på ett sätt är alldeles för lätt att få en studieplats eller så saknar dessa människor helt enkelt all självdisciplin. Eller så har jag helt enkelt lätt för att studera och förstår därför inte andras svårigheter.

Dagens Vasablad (26.7.2010), s. 2, "Andras mening"

Jag har följt med Vindkrafts- och kärnkraftsdebatten någorlunda aktivt i Vasabladet och på deras hemsida. Vanligtvis brukar jag förundras över hur starkt NIMBY-fenomenet påverkar debatten.

I dagens Vasabladet fanns ett roligt smakprov på den svenska vindkraftsdebatten, plockat från Expressen. De hade hittat ett samband mellan vindkraftsdebatten och feminismen. Hahaa :D

Religion & Insändare

Det var en intressant bokrecension på Vasabladets debattsida idag (Svante Lundgren, Vasabladet 7.6.2010, s. 2). Boken hette "An Atheist Defends Religion. Why Humanity Is Better Off with Religion than without it.". I artikeln förs många intressanta saker fram och slutsatsen är att världen är en bättre plats för att människor tror på Gud. Jag varken hinner eller orkar skriva mera detaljerat om artikeln nu men jag rekommenderar att ni läser den. Jag känner igen mig i Sheimans (författarens) ord: Jag skulle vilja tro på Gud, men jag kan inte.

Sen började jag läsa insändaren ovanför (av Ernst Jacobson). Han jämför EU med Babels torn, efter det andra bibelcitatet gav jag upp och tänkte OJ HUHU vad dessa troende orkar. (Jag orkar aldrig fortsätta läsa efter det andra eller tredje bibelcitatet oberoende av vad det gäller.)

Så det blev lite knepig där. Först läser jag om att religion är bra och håller med varje ord och sen läser jag en religiös insändare och tänker 'att dom orkar'. Men Ernst representerar ju inte alla troende. Det gäller att inte generalisera och ha fördomar, eller ifall man har det att åtminstone vara medveten om dem.

Projekt: 3000 mhi II & FSO-IR

Idag tränade jag på vattenhindret igen. Nu var det inställt på herrhöjd. Skillnaden var nästan som natt och dag. Blev mer eller mindre jämfota landning varje gång. Inte bra. Det är en lång väg kvar att gå :D

Fick en något bitter lägerkallelse av Totte idag till Sälenlägret och som FSO-styrelsemedlem och lägerdeltagare kan jag nog hålla med honom. Endast 13 av IR:s och obs.gruppens 33 medlemmar var anmälda. Här har vi i vinter suttit i FSO:s styrelse och, som det emellanåt känts, kämpat för FSO:s och IR-lägrens existens. Hela tiden har vi talat om hur bra och viktiga läger vi ordnar för våra aktiva och nu verkar största delen inte bry sig? Eller har alla viktiga sommarjobb som de inte kan vara borta från? Får se om detta har nån inverkan på framtida IR-grupper och läger...

Nåja, lägerprogrammet såg iaf väldigt lovande ut. Banor planerade av bl.a. Jimmy Birklin och Thierry Gueorgiou.

----------------
Now playing: Anna Von Hausswolff – Track Of Time
via FoxyTunes