Knausgårds kamp över för min del

Idag läste jag ut den sista delen av Kalr-Ove Knausgårds Min kamp. Totalt 3736 sidor. Nobel-klass.

Tog mig dryga 2½ år.

Daniel C. Dennett - Darwin´s Dangerous Idea

Efter Pinker var det dags för nästa bok som snällt väntat i bokhyllan: Darwin´s Dangerous Idea av Daniel C. Dennett. Jag har hunnit läsa ca 80 sidor och har en känsla av att den här boken är den bästa jag läst i ämnet hittills.

Dennett lovar att han inte skall undvika de uppenbara konflikterna mellan evolutionsteorin och religion och jag hoppas han håller vad han lovar. De böcker jag läst hittills har inte riktigt tagit upp detta ämne.

"This book, then, is for those who agree that the only meaning of life worth caring about is one that can withstand our best efforts to examine it."

 "Darwin´s dangerous idea is that Design can emerge from mere Order via an algorithmic process that makes no use of pre-existing Mind. Skeptics have hoped to show that at least somewhere in this process, a helping hand (more accurately, a helping Mind) must have been provided - a skyhook to do some of the lifting. In their attempts to prove a role for skyhooks, they have often discovered cranes: products of earlier algorithmic processes that can amplify teh power of the basic Darwinian algorithm, making the process locally swifter and more efficient in a nonmiraculous way. Good reductionists suppose that all Design can be explained without skyhooks; greedy reductionists suppose it can all be explained without cranes."

Steven Pinker - How The Mind Works

Jag har i höst underhållit mig med att läsa Steven Pinkers "How the mind works". Efter 520 sidor så var det äntligen dags, det sista kapitlet bar titeln 'The meaning of life'. Den som väntar på något gott...

"But there is something peculiarly holistic and everywhere-at-once and nowhere-at-all and all-at-the-same-time about the problems of philosophy. Sentience in not a combination of brain events or computational states: how a red-sensitive neuron gives rise to the subjective feel of redness is not a whit less mysterious than how the whole brain gives rise to the entire stream of consciousness. The "I" is not a combination of body parts or brain states or bits of information, but a unity of selfness over time, a single locus that is nowhere in particular. Free will is not a causal chain of events and states, by definition. Although the combinatorial aspect of meaning has been worked out (how words or ideas combine into the meanings of sentences or propositions), the core of meaning - the simple act of referring to something - remains a puzzle, because it stands strangely apart from any causal connection between the thing referred to and the person referring. Knowledge, too, throws up the paradox that knowers are acquainted with things that have never impinged upon them. Our thoroughgoing perplexity about the enigmas of consciousness, self, will, and knowledge may come from a mismatch between the very nature of these problems and the computational apparatus that natural selection has fitted us with.

If these conjectures are correct, our psyche would present us with the ultimate tease. The most undeniable thing there is, our own awareness, would be forever out of our conceptual grasp. But if our minds are part of nature, that is to be expected, even welcomed. The natural world evokes our awe by the specialized designs of its creatures and their parts. We don´t poke fun at the eagle for its clumsiness on the ground or fret that the eye is not every good at hearing, because we know that a desing can excel only by compromising at others. Our bafflement at the mysteries of the ages may have been the price we paid for a combinatorial mind that opened up a world of words and sentences, of theories and equations, of poems and melodies, of jokes and stories, the very things that make a mind worth having."

Där de avslutande orden. Väl värda mödan enligt mig. Rekommenderar boken.

Thinking, Fast and Slow

I began this book by introducing two fictitious characters, spent some time discussing two species, and ended with two selves. The two characters were the intuitive System 1, which does the fast thinking, and the effortful and slower System 2, which does teh slow thinking, monitors System 1, and maintains control as best as it can within its limited resources. The two species were the fictitious Econs, who live in the land of theory, and the Humans, who act in the real world. The two selves are the experiencing self,which does the living, and the remembering self, which keeps score and makes the choices.

Jag läste ut Thinking, Fast and Slow av Daniel Kahnemann i morse. Passlig fortsättning i min serie* böcker om hur vi tänker och fungerar. Boken var intressant men kändes lite långrandig emellanåt och mycket av det som den presenterade hade jag stött på tidigare. Kahnemann har fått Nobelpriset i ekonomi och det märktes mera ju längre man läste. Men någon traditionell ekonomi handlade det inte om utan mera om hur vi fattar beslut.

*Övriga böcker i serien: Evans: Thinking Twice - two minds in one brain, Wegner: The Illusion of Consciouss Will, Stanovich: The Robots Rebelllion. The Robots Rebellion presenterade kanske de intressantaste ideérna men var också den som var sämst skriven. Stanovich fick mig att se på följderna av Darwins läror i ett nytt ljus.

Knausgård 3, Ulysses & The Wire

Denna anlände med posten idag.

Jag har väntat på den och längtat efter att få ge mig in i Knausgårds värld igen. Men jag har ett 'problem'. Jag har bara kommit 90 sidor i James Joyce 800 sidor långa Ulysses och jag är rädd att jag inte kommer igenom den om jag börjar läsa Knausgård samtidigt. Dilemma.

Annat tidsfördriv jag sysslat med på senaste tiden är att spela Command & Conques Tiberian Wars. Det var nästan lite nostalgiskt men nu tror jag mitt lilla återfall till dataspelens värld är över. Istället har jag börjat se på tv-serien The Wire, fick tag på alla fem säsonger så där har jag tidsfördriv för en ganska lång tid framöver. 

Började samtidigt fundera på hur många tv-serier jag sett från början till slut och kom på dessa: (i kronologisk ordning):

Twin Peaks

Riket

Pasila

Jag tror det är alla.

The Wire har börjat lovande. Jag har sett två avsnitt och kan konstatera att:

-det märks att det gjordes för tio år sen, inte ens bredbild

-det har sagts vara realistiskt skildrat och så verkar det också

-inga snabba klipp eller andra 'billiga' trick, det gillar vi

-en timme långa avsnitt är ganska långa.

Kalevan rastiviesti

Bananalys efter ännu en fin stafettinsats av IF Femman: 6:e plats i Kalevan rastiviesti.

(Har för övrigt just börjat läsa en bok där Puttemans nämns redan på sidan 15. Det lovar gott. Bara jag skulle komma igång på riktigt med den.)

Knausgård, Kent, Orientering och hamburgare

• Jag har läst ut del två av Knausgårds Min kamp och bestämt mig för att läsa del tre. Knausgård ultrarealism är så befriande, han förskönar ingenting utan skriver ner allt, både det positiva och negativa (och även sånt som ingen annan vågar skriva eller säga).
• Kent har släppt en ny skiva, Jag är inte rädd för mörkret. Den verkar vara mycket bra men den är också väldigt lättsam och jag är rädd att den kan bli kortlivad. Som Kent-kännaren nummer ett i min bekantskapskrets uttryckte det: "det finns inget motstånd på skivan". Just nu är favoritlåten Petroleum. "Regn/ Smyger ner och viskar nya språk/ mot fönstren"
• Ifjol den här tiden var jag väldigt långt nere. Finnspringstafetten var en katastrof, jag skulle ha avbrutit alla gånger bara det inte varit en stafett. Det största problemet stavades å-n-g-e-s-t. I vår har jag hunnit springa ganska många tävlingar redan och det har varit roligt varje gång. Jag har gjort stora framsteg. Men idag då det var EM-granskning och jag simmade med dom stora fiskarna igen så mindes jag hur det kändes förra sommaren och jag blev nervös. Men det gick om och jag hade roligt. Stort grattis till Tuomo Mäkelä, imponerande lopp.
•  Smacky har troligtvis Finlands godaste hamburgare.

Karl Ove Knausgård: Min Kamp 2

Andra delen av Knausgårds Min Kamp har kommit i min ägo. Skall ta itu med den bara jag läser ut 'På väg' av Jack Kerouac. (Tänker att Ulf Lundells måste ha varit inspirerad av denna bok då han skrev Jack...)

Rocky är också bekant med Knausgård :)

Knausgård

"Världen var densamma, men ändå inte den samma för meningen med den hade förskjutits och fortsatte att förskjutas, närmare och närmare mot det meningslösa"

Läste ut del ett av Knausgårds "Min Kamp". Tror jag skall läsa del två också.

Kurt Vonnegut

And I asked myself about the present: how wide it was, how deep it was, how much was mine to keep.

Kurt Vonnegut, Slaughterhouse-Five

Läste Slaugtherhouse-Five i en engelska kurs i gymnasiet, känns som att det kunde vara givande att läsa om den.

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta

”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.

Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb. 

De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.

Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.

Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande.”

Denna dikt läste Anders Vestergård högt i bussen på väg till 25manna i år. Vi hade just startat från terminalen i Stockholm på väg mot TC så det var fortfarande arla morgonstund. Allt eftersom han läste blev det bara tystare och tystare i bussen och innan han nådde slutet var det redan helt tyst. Efter att han slutat var det fortfarande tyst en lång stund. Det uppstod något av en magisk stämning. Ord kan ha en märklig makt emellanåt.

Dikten är skriven av Tomas Tranströmmer som fick Nobels litteraturpris i år.

Plock ur Värmen II

"Då var det det det handlade om." 

Ibland är svenska språket lite kul :)

(Ur Värmen av Ulf Lundell.)

Plock ur Värmen

"Det var lika förlösande som det var förbryllande, nästan skrämmande, eller så var det bara som det var: vi visste aldrig nånting och dom visste allt och vi försökte komma nånstans och dom kom alltid nånstans och vi visste inte vad vi höll på med, men det gjorde dom." 

Huvudpersonen (i Värmen av Ulf Lundell) om kvinnor gentemot män, om jag tolkar det rätt.

De e mycke bra musik just nu

Det känns som att det finns mycket bra musik just nu. Jag har lyssnat mycket på Bombay Bicycle Club – A Different Kind Of Fix den senaste månaden. Det är en skiva jag rekommendera, BBC beskrev den i en rescension som "a mature mix of jaunty and jaundiced" vilket blir ungefär en blandning av käckhet och bitterhet. Jag tror det är den blandningen jag gillar. Favoritlåtarna är Lights Out, Words Gone och Lights Out, Words Gone.

Nu har dock Bombay fått stiga åt sidan för tre nykomlingar.

Först ut var French Films – Imaginary Future. "Det enda finska bandet som låter som modern pop/rock just nu" som en kompis tyckte. Jag såg dem live på Island in the Sun i sommar och de var mycket bra. Nu på torsdag spelar de i Helsingfors och jag funderar på att se dem igen. Skivan är riktigt bra.

Sen kom Invasionens skiva med ett omslag som påminner mycket om French Films. Nu är detta troligtvis inte det officiella omslaget för då skivan damp ner i min postlåda idag hade den ett annat omslag. Ja, du läste rätt, jag köpte en skiva. Största orsak till det var att jag inte kunde spela den på Spotify. Jag har inte hunnit lyssna så mycket men singelsläppen Arvegods och Sanningsenligt lovar mycket. Starka Joy Divison vibbar emellanåt. PSL var lyrisk långt innnan skivan gavs ut.

Den tredje skivan upptäckte jag då jag i en plötslig Ulf Lundell  feber gick in på hans officiella hemsida och upptäckte att han gett ut två liveskivor. Ett annan resultat av min Uffe-feber var att jag köpte en av hans böcker, inte den nyaste utan en äldre som var tillgänglig som förmånlig pocket: Värmen. (Kan igen rekommendera Ulf Lundells debutroman Jack. Det är en omvälvande läsupplevelse.) Min mamma är ett stort Ulf Lundell fan och jag verkar ha ärvt något av det på nåt underligt sätt. Jag är inte helt säker på vad det är som lockar så med Ulf Lundell men på nåt sätt känner jag att jag har något gemensamt med honom. Och jag gillar hans röst, vilken man får njuta av i fulla drag på skivan Unplugged Solo. Lyssna på Lit de parade eller När jag kysser havet.

Uffe var nyligen med i Babel i SVT men jag har inte hunnit se programmet ännu (har koncentrerat mig på Kobra som är lika bra som alltid).

Jack

Jag funderar på om jag borde läsa Ulf Lundells Jack igen, kanske t.o.m. köpa den. (Håller för tillfället på med en av Dennis Lehane men den övertygar inte än så länge.) Läste en artikel/recension av Jack just. Artikeln var ingen höjdare men detta kände jag igen mig i: "Den var som ett virus men folk fick olika symptom". Då jag läste den blev jag rejält smittad.

Metro 2033 och en fågelparentes

"...Hur länge kommer du att härda ut på svampar, multivitaminer och fläsk? Ge upp, Homo Sapiens! Du är inte längre kung över naturen! Man har störtat dig! Nej, du behöver inte lägga dig ner och dör, det är det ingen som begär. Kräla på bara i din dödskamp, medan du kvävs i dina egna exkrementer... Men en sak ska du veta, Homo sapiens: du är förbrukad! Evolutionen, vars lagar du utforskade så väl, har redan nått nästa fas och du är inte längre skapelsens krona. Du är en dinosaurie. Det är dags att lämna plats åt nya, fullkomligare arter. Var inte en sådan egoist, spelet är över, nu är det andras tur. Din tid är ute. Du är utdöd. Och lät framtida civilisationer rådbråka sina huvuden om orsaken till Homo sapiens undergång. Om det nu skulle intressera någon..."

Idag började jag läsa Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij. Den har stått på listan över böcker att läsa en längre tid, hittade den i pocketformat för några dagar sedan. Man kan väl inte annat säga att boken börjar lovande! En äkta dystopi :) Jag ser framemot en läsupplevelse utöver det vanliga.

Det kan jag behöva efter den senaste boken jag läste som inte direkt rosade marknaden. Rekommenderar ej Kari Hotakainens 'Människans lott'. Jag kan medge att den hade en idé men inte mera än så. Jag gillade varken språket eller stilen och historien kändes inte trovärdig.

(Som en parentes: I jobbet bestod underhållningen idag av två strandskator som var mycket arga på en skata. Jag vet inte riktigt vad det gällde. Kanske strandskatorna har ett bo i närheten. På väg hem kollade jag till den ruvande sjöfågeln som jag tro är en Ejder eller en Gräsand. Borde kanske studera den lite närmare nästa gång.)

Böcker

Läste ut Den galopperande svensken av Sture Dahlström för en tid sedan. Jag hade blivit intresserad av boken bl.a. för att Håkan Hellström talade bra om den i en intervju och han nämner den t.o.m. i sången Så länge du är med mig ("Och det gör inte ont att inte leva i/ Sture Dahlström").

Först kändes boken mest förvirrande men sen kom jag fram till att den nog var rätt rolig. Huvudpersonen råkade ut för de mest konstiga situationerna och språket var roligt. Jag minns att jag tänkte den kunde beskrivas som dråplig.

Men i nåt skede blev det för mycket av det goda. Snart gick det inte att skilja på vad som var fantasi och verklighet i boken. Handlingen spårade ur mer och mer. Man visste inte vad som var upp och ner, natt eller dag. Blir nog ingen mera Sture Dahlström för mig.

Överst i högen med olästa böcker låg nu The Rider av Tim Krabbé. Denna bok hade jag sett framemot. Första stycket är något av det mest lovande jag läst på länge:

"Meyrueis, Lozére, June 26, 1977. Hot and overcast. I take my gear out of the car and put my bike together. Tourists and locals watching from sidewalk cafés. Non-racers. The emptiness of those lives shocks me."

Men jag kände mig inte riktigt redo för den så jag tog fram Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami istället. Och jag ångrar mig inte, den är mycket bra. Visserligen tog det nästan 200 sidor innan jag riktigt kom in i handlingen men nu vill jag bara läsa vidare. Som tu är finns det över 500 sidor kvar :)

We dance to the beat of the continents shifting under our feet

På mitt nattduksbord.

Döende detektiver

Jag hör vad du säger, sade Lars Martin Johansson medan Kurt Wallander lät saken bero.

(Jag hade tänkt skriva ett inlägg om två böcker jag lyssnat igenom där man kan säga att författarna "Kill their darlings". Den ena är Den orolige mannen av Kurt Wallander och den andra är Den döende detektiven av Leif G.W. Persson. Meningen ovan skulle vara avslutningen men jag orkade inte skriva början. Kort sagt: Jag rekommenderar Den orolige mannen framom Den döende detektiven. Jag har alltid varit ett stort fan av Mankells grubblande Wallander och Den orolige mannen är Wallander i toppform. Perssons Johansson är för rakt på för min smak.)

Citat ur en rikti bok

Star-worship began at a very early date in Babylon; the idea of a correspondence between the heaven above and man beneath suggested that the planets, which move in fixed paths, determine men´s actions, for man the microcosm is a counterpart of the marcrocosm, and his soul but a spark of the fire which glows in the stars. Hence arose the terrible Babylonian idea of the Fate which rules alike stars and gods and men.

[...]

...it began an evil career which did not end even with Copernicus and Newton.