Forskarstuderandes situation i Finland

[Jag har försökt få följande text publicerad i Ny Tid men den har inte rymts med]

Sampsa Laakso och Pilvi Hietanen.

Forskarstuderandes situation i Finland
Januari 2016

En mycket aktuell fråga i dagens läge med planer på massiva nedskärningar inom universitetsvärlden, med flertalet samarbetsförhandlingar som följd, är: hur är det egentligen att vara forskarstuderande i Finland? Forskarstuderande drabbas både direkt och indirekt av regeringens sparplaner. De minskade bidragen till universiteten och betydande finansieringsinstitutioner som Finlands Akademi och Tekes leder till märkbart försämrade ekonomiska villkor för alla som vill genomföra en doktorsexamen. Indirekt leder utvecklingen nu till försämrade möjligheter till att få arbete som forskare i Finland i framtiden.

Samtidigt har det under en längre tid pågått en utveckling mot att studerande vid universiteten borde klara av sina studier snabbare. Här finns dock en vilja att inte bara ställa högre krav utan att också göra det lättare för studerandena att klara av studierna inom utsatt tid. När det gäller vanliga studerande är universiteten vanligtvis bra på att följa upp läget och be om respons men vad gäller forskarstuderande har sådan verksamhet lyst med sin frånvaro.

Nu har det dock skett en ändring vad gäller detta. I höst slutfördes den första nationella undersökningen om forskarstuderandes situation i Finland någonsin. Bakom undersökningen står Aallonhuiput, en förening för forskarstuderande vid Aalto universitetet, tillsammans med motsvarande föreningar vid Uleåborgs och Helsingfors universitet, Finlands studentkårers förbund och UNIFI (ett samarbetsorgan för Finlands universitet).

- 2012 ville dåvarande ordförande för Aallonhuiput, Ilkka Hannula, göra upp en strategi för föreningen och som grund för denna behövdes en översikt över hur våra forskarstuderande hade det. Då var tanken främst att undersökavilka typer av arbetsavtal som förekom men i något skede gick det hela överstyr, berättar Sampsa Laakso, som sen dess arbetat med undersökningen.

- Enligt mig är det för både Universiteten och forskarstuderandeorganisationerna nödvändigt att veta hur nuläget ser ut. För universiteten så att de kan utveckla sin egen verksamhet och för forskarstuderandeorganisationerna så att de kan ta i beaktande studerandenas behov i intressebevakningen.

Unik undersökning

Från början fanns det inget speciellt område som man ville veta mera om eftersom dylika undersökningar aldrig gjorts och man visste egentligen ingenting. Under arbetets gång kom det dock önskemål från flera olika håll om saker som man ville ha med i undersökningen. Överlag har undersökningen tagits emot mycket väl och dessutom har den varit gratis för alla inblandade, skrattar Laakso. Trots detta har ett visst motstånd märkts inom vissa universitet, troligtvis för att de inte velat att vissa saker skulle komma ut i offentligheten.

Att nå fram till alla forskarstuderande i Finland visade sig vara ganska svårt men i slutändan får deltagarantalet ändå ses som en framgång med studerande från alla universitet i Finland representerade. Flest deltagare hade Uleåborgs universitet (där 21 % av alla forskarstuderande deltog), Aalto universitetet (21 %), Villmanstrands tekniska universitet (18%) och Hanken (14 %). Lägst deltagande hittas hos Sibelius akademin (1 %). Totalt svarade nästan 1900 forskningsstuderande på undersökningen under de sex månader som den var öppen.

Handledningens betydelse

En av de tydligaste och också viktigaste sakerna som framkommit i undersökningen, berättar Sampsa Laakso, är betydelsen av handledning. Om man jämför de studerande som får handledning minst en gång i månaden och de som får handledning mindre frekvent ser man en skillnad i total studietid på två år. Oroväckande i det här sambandet är att hela 20 % svarade att de inte får tillräckligt med stöd från Universitetet medan endast dryga 20 % ansåg att de fick tillräckligt med stöd hela tiden. En mindre överraskande, men lika stor, skillnad i studietid får man om man jämför studerande som är anställda som forskarstuderande med de som inte är anställda.

- I undersökningens resultat syns också en längtan efter gemenskap med andra studerande och att en sådan gemenskap främjar studiernas framskridande, berättar Pilvi Hietanen som nyligen valts till ny ordförande för Aallonhuiput.

- Många upplever dock att gemenskapen inte är på en önskvärd nivå och därför har vi, som ett direkt svar på detta, tagit networking till årets tema i Aallonhuiput.

Enligt både Laakso och Hietanen var gemenskapens och handledningens roll för studiernas framskridande överraskandes stor. Man visste tidigare att den var viktig men inte att den var så här viktig.

Diskriminering och Trakasserier

Ett tema som också togs upp i undersökningen var diskriminering och trakasserier. Hela 300 svarande sade att de blivit utsatta för eller bevittnat någon form av diskriminering eller trakasserier. Den absolut största delen av dessa var av akademisk eller ospecificerad natur men det förekom också vittnesmål om sexuella trakasserier (ca 30 st), rasism (ca 10 st) och diskriminering baserad på kön (ca 40 st).

-Baserat på den här undersökningen är det omöjligt att bedöma hur allvarliga fall det rör sig om men det här är helt klart ett problem som måste tas på allvar, understryker Laakso.

Arbetet fortsätter

Arbetet med att gå igenom undersökningen är fortfarande på hälft, bl.a. svaren på de öppna frågorna är inte analyserade ännu. Målsättningen är att göra fler undersökningar i framtiden och att få en kontinuitet i arbetet. Ett förslag som varit uppe till diskussion är att man kunde genomföra en mindre enkät som en årlig rutin, t.ex. angående handledningens mängd.

- Jag önskar verkligen att universiteten drar nytta av de här resultaten och att de leder till förbättrade villkor för forskarstuderande, sammanfattar Hietanen.

- Jämfört med vanliga studerande är forskarstuderandes situation ganska speciell då universitet också ofta är arbetsgivare. Det uppstår lätt motsättningar mellan universitetet och den studerande, t.ex. gällande lön m.m. Enligt mig borde det på inget sätt få vara så, fastslår Laakso.

Sammanfattningsvis

Hur mår då forskarstuderande i Finland? Sammanfattningsvis kan man säga att trots bristerna som framkommit i undersökningen så är de flesta ganska nöjda med sin situation men här bör dock kanske tilläggas att då undersökningen gjordes så var inte regeringens sparplaner spikade. Å andra sidan är det svårt att ge ett entydigt svar på frågan eftersom forskarstuderande som grupp är en ganska oenhetlig massa. Det är också svårt att jämföra med andra länder eftersom dylika undersökningar är väldigt sällsynta. Ett ganska säkert påstående är i alla fall att är man anställd som forskarstuderande i Finland så har man det ganska bra ställt i ett internationellt perspektiv. Många forskarstuderande vill ha en karriär inom den akademiska världen eller inom industriell forskning och för deras skull får vi hoppas att denna möjlighet finns kvar även i framtiden.

Aallonhuiput

•  Grundades 2009 i samband med grundandet av Aalto universitetet.
• Är Finlands äldsta, fortfarande aktiva, förening för forskarstuderande men rötter som går tillbaka till 2003.
• Har ungefär 500 medlemmar varav en tredjedel är anställda forskarstuderande
• Inom Aalto finns det totalt 1300 anställda forskarstuderande, 3000 aktiva forskarstuderande och 6000 registrerade forskarstuderande totalt.

Ett sammandrag över resultaten finns tillgängliga via Aallonhuiputs hemsida (http://aallonhuiput.ayy.fi/) och all data kommer att göras tillgängligt via Finlands samhällsvetenskapliga dataarkiv (http://www.fsd.uta.fi/en/).

New World Order

http://worldmapgenerator.com/

Puttemans went designer

Orienteering USA ordnade en tävling där man skulle designa deras nästa tävlingströja, Team USA Uniform Design Competition. De fick 77 bidrag varav mina syns här nedan. De bygger på en design jag utarbetade för några år sedan åt Femman. Liksom femman gjorde då så valde nu också Team USA ett annat bidrag. Jag vann alltså inte 250 dollar och evig ära och berömmelse men jag är övertygad om att jag kom på en god delad andra plats med de 76 andra som inte vann. Vinnaren borde publiceras snart på Orienteering USA:s hemsida.

Puttemans went sportjournalist

Förra veckan rapporterade jag från Kvarkenträffen i Vasabladet, blev specialinkallad på torsdagen. Skrev runt 2500 tecken om deltävling två och tre (fredag och lördag). Det var rätt kul men lite jobbigt att kombinera med att vara arrangör (deltävling 2) och att springa själv (deltävling 3). De blev brottom att få tag på intervjuobjekten och fokus låg mera på artiklarna än egen prestation. Om jag gör det igen får det bli nån gång då jag inte springer själv.

Den enda som ens blev lite överraskad av detta verkar vara jag själv.

Bloggen 2013

Framtidsforskare Puttemans förutspår helt gratis att år 2013 kommer bloggen inte nå upp till samma antal inlägg som tidigare år.

Puttemans presents: The Brillmaster´s Christmas Countdown

24 days & 24 songs - who will take the first spot?

The first three songs will be published later today.

Disclaimer: The list does not represent Puttemans´opinions.

Knausgård 3, Ulysses & The Wire

Denna anlände med posten idag.

Jag har väntat på den och längtat efter att få ge mig in i Knausgårds värld igen. Men jag har ett 'problem'. Jag har bara kommit 90 sidor i James Joyce 800 sidor långa Ulysses och jag är rädd att jag inte kommer igenom den om jag börjar läsa Knausgård samtidigt. Dilemma.

Annat tidsfördriv jag sysslat med på senaste tiden är att spela Command & Conques Tiberian Wars. Det var nästan lite nostalgiskt men nu tror jag mitt lilla återfall till dataspelens värld är över. Istället har jag börjat se på tv-serien The Wire, fick tag på alla fem säsonger så där har jag tidsfördriv för en ganska lång tid framöver. 

Började samtidigt fundera på hur många tv-serier jag sett från början till slut och kom på dessa: (i kronologisk ordning):

Twin Peaks

Riket

Pasila

Jag tror det är alla.

The Wire har börjat lovande. Jag har sett två avsnitt och kan konstatera att:

-det märks att det gjordes för tio år sen, inte ens bredbild

-det har sagts vara realistiskt skildrat och så verkar det också

-inga snabba klipp eller andra 'billiga' trick, det gillar vi

-en timme långa avsnitt är ganska långa.

Det finns ganska mitt mellan Jalasjärvi och Koskenkorva ett utkikstorn

Det finns ganska mitt mellan Jalasjärvi och Koskenkorva ett utkikstorn. Man ser tornet från landsvägen då man kör förbi. Det ligger där på andra sidan åkern en bit upp i skogen och kallar på en. En kallelse som hörsammas av djuret människans drift att upptäcka, bestiga, betäcka...

Varje gång jag kört förbi har jag drömt mig bort upp till tornets topp och tänkt att en dag skall jag stanna och klättra upp dit. För två veckor sedan var den dagen kommen. På väg från Esbo till Vasa svängde jag av vägen, parkerade en bit ner i backen och började klättra uppåt mot tornet. Äntligen var dagen kommen. Jag kände mig upprymd och tog fotografier av tornet med min telefon.

Jag kommer upp till toppen av kullen där tornet ligger. Jag känner ingen brådska utan ser mig först omkring där uppe och tar några foton till. Sen vänder jag mig mot tornet och börjar klättra uppför trappan. Efter ungefär fem steg känner jag att nånting är fruktansvärt fel. All upptäckarglädje är med ens bortblåst och ersatt av en akut primitiv rädsla. Min höjdrädsla hade slagit till med full kraft, ynkligt löjliga 1,5 meter över marken.

Jag blir så chockad att jag är tvungen att vända om och gå ner på fast mark för att samla mig en stund. Jag hade helt glömt bort att jag är höjdrädd. Det här tornet är dessutom av den värsta sorten där man ser marken under sig vart man än vänder blicken. Att tornet ligger på en hög kulle och jag kan känna hur vinden blåser gör det hela bara värre.

Efter att ha samlat mig en stund gör jag ett nytt försök. Jag biter ihop och kämpar emot rädslan och tar mig upp till den första avsatsen. Benen känns svaga och jag sätter mig ner för att vila lite. "Lika bra att lägga sig ner då jag ändå är igång" tänker jag och lägger mig ner och funderar över min situation och livet i allmänhet. Efter en tid har jag lugnat ner mig så mycket att jag vågar stiga upp och kolla lite på utsikten.

Inte var det här ju så farligt efter allt. Fylld med nya krafter styr jag stegen mot trappan som nu tar formen av en spiraltrappa för att börja klättra upp mot toppen. Jag kommer två steg innan jag översköljs av samma primitiva rädsla. Inte en chans i världen att jag klättrar upp dit. Jag går raka vägen ner och styr snopet stegen mot bilen fylld av motstridiga känslor.

Hur kunde jag ha en så fullständigt fel uppfattning om vad jag ville göra. Den längtan jag känt varje gång jag kört förbi försvann fullständigt efter fem steg uppför trapporna och det enda jag kände var att jag ville bort därifrån. Tänk vad motstridiga känslor som kan finnas inom en utan att man har en aning om det.


----

Det händer alltid ibland att jag glömmer bort att jag är höjdrädd. T.ex. då jag åkte fritt fall i Power Park. Det var ingen bra idé, det tog säkert en kvart innan jag min puls hade återhämtat och det kändes som att jag kunde lita på att mina ben skulle bära mig. Ibland har det också hänt att jag tänkt att jag kunde hoppa bungyjump. Jag skulle aldrig kunna hoppa bungyjump! Om jag yppar sådana idéer se då till att hindra mig. Jag minns ännu hur Jim Carrey sa att han långa tider kunde vakna mitt i natten av att han drömde mardrömmar om sitt bungyjump han gjorde då de spelade in Yes Man. Det skulle säkert hända mig också.

----

Tornet ligger på Loukajanvuori som är 141,5 meter högt.

Anders Behring Breivik och fascism II

Jag skrev tidigare om en artikel av Henrik Arnstad om Anders Behring Breivik och fascismen (här) och nu har jag hittat en till artikel på samma tema skriven av min favoritförfattare Karl Ove Knausgård och publicerad i samma tidning (DN).

Knausgård går ännu djupare i sin analys av Breivik än Arnstad och ger svar som framstår som mycket troliga. Artikeln är lång och språket är ganska invecklat men den är mycket läsvärd.

Det mänskliga är ingen exakt vetenskap, hur skulle det kunna vara det, i grunden känner vi inte ens oss själva och våra egna motiv. Jag tror inte att Breivik representerar något nytt i det mänskliga, jag tror som Sigrid Undset att människohjärtat är oföränderligt. Och jag tror att den enda vägen till förståelse går där, genom det egna jaget, det vill säga de känslor vi själva har och de erfarenheter vi själva har gjort. Om Breivik är någonting annat än vi, det vill säga den onde andre, har han handlat i pakt med något i sin egen natur. Då är vi inne i patologiseringens och determiniseringens natt, och där finns ingen fri vilja, och utan fri vilja ingen skuld. Oavsett hur förstörd en människa är, oavsett hur vanställd dess själ har blivit, finns där ändå alltid en människa som kan välja. Det är valet som gör oss till människor. Endast det ger mening åt begreppet skuld.

 Knausgårds artikel hittas här.

Vasa & Mäksä

1. För en tid sedan fattade jag ett beslut som innebär att jag flyttar tillbaka till Vasa då jag är färdig med min pågående examen. Men möjligheten finns att jag ändrar mig, jag har några år på mig ännu.

2. Jag blev väldigt glad och imponerad av Tuomo Mäkeläs framgång. Finland behövde den och Taini behöver inte mera försvara sin laguttagning vad gäller sprintrarna.

Jag hittade Jakob Hellman skivan igen och gjorde två iaktagelser

Två timmar kvar,
jag har äntligen tagit mej
in i en annan värld.
Det är två timmar tills dom tänder i taket
men då är jag inte här.
Var har du varit i hela mitt liv
eller under hela min kväll.
 

 Under klänningen tar hon små kliv,
hon kliver närmre och närmre mej.
Och jag vet inte varför hon ler när hon håller i min hand,
men jag ser att hon vet att hon är med i leken. Och jag
är allt du vill ha.

Ta en av mej jag har mycket kvar,
jag har eld om du vill ha.
Vad var det du sa att du tycker?
Det tycker inte jag!

Natten är vacker och månen är full,
och du är som natten och jag är som månen
och du är som jag.
Du är allt jag vill ha.

----------------------------------------------------

 Iaktagelser:

1. Jag känner att jag otroligt mycket kärlek att ge, men jag har ingen att ge den åt. 
2. Jag känner mig som bara 22-24 år gammal, fast jag ligger närmare 30 än 24.

Detta måste ju tas som något positivt. Formkurvan pekar uppåt.

Sommarstaden - As It Should Be

Ratata kör en serie om sommarstäder där bloggare berättar om mysiga kaféer och hippa second-hand butiker. Det hela är lite för...mycket. Jag tänkte göra en egen version: Sommarstaden - As It Should Be (tänk Coca-cola zero reklamen).

Sommarstaden - As It Should Be: Vasa

Detta för du inte missa
Under sommaren ordnas många fina små löptävlingar runtom i byarna kring Vasa. Hankmoloppet, Kuniledsloppet och Vita fruns parlopp är bara några exempel där man kan uppleva skön byastämning i idrottens tecken. Har man tur skiner också solen och då finns det inget mer att önska.

Absolut must-do
Skärmträffen. Gärna en som ordnas norrut mot Vörå-hållet i t.ex. Lålax, Lotlax eller Norrvalla. Då kan du vara säker på att få uppleva underbart vacker Österbottnisk skog samtidigt som du får uppleva en rejäl majbrasa i låren. Välj gärna en dag då det är riktigt varmt så behöver du inte känna dig ensam utan får sällskap av myggor och bromsar i överflöd. Detta hör till sommaren!

Bästa löprundan
Kunileden. Det finns två rutter att välja mellan, 6,4 och 12,5 km, och räcker inte dessa till kan man fortsätta in i finska Finland. Pausa kan man t.ex. göra på Korsholms högsta punkt Märkenkall, vid det pittoreska Rågrindsträsket eller vid 'grottan'. Ingen asfalt och inga tråkiga raksträckor. Till på köpet är det legendarisk orienteringsterräng som fostrat två löpare av världsklass.

Bästa mossen
De bästa mossarna ligger vid sjön Degerträsk längs med Alskatvägen. Säder om sjön ligger ett lite mindre, men dest våtare, träsk som lämpar sig utmärkt för tunga mosaintervaller och mosafotboll. Norr om sjön finns ett större träsk som inte är lika vått och som passar utmärkt för lite längre intervaller. Efteråt kan man ta ett dopp i sjön om man vågar.

Bästa kaffet
Bästa kaffet avnjuts vid Berny´s cafe intill Finlands längsta bro Replotbron. Och det måste vara under ett cykelpass. Förslagsvis på väg hem från Svedjehamn eller Sommarösund. Besöker man Svedjehamn och känner att man vill ha något lite extra kan man ta en sväng till utkikstornet saltkaret och beundra världsnaturarvet Kvarkens skärgård.


Håll utkik efter
Jan Boman. Mannen, myten, legenden. Vem är han egentligen? Brukar figurera i resultatlistor från skärmträffar och mindre byaköror.



Som ni märker gäller det att ta sig ut ur staden om man vill uppleva något :)
Och ja, jag är bättre på ord än bilder. Använd er fantasi.

Dags igen, för tjugofem

Puttemans goes skivrecensent (!)

I dagens Vasablad finns en skivrecension av undertecknad. Nice.

Min vikt

30.4.2012 73,1 kg
30.5.2012 69.4 kg

Och som jämförelse
22.4.2010 72,7 kg
15.5.2010 71,5 kg

Jag borde väl nämna att idag hade jag sprungit 40 minuter och tränat 15 minuter stabilitet före jag vägde mig men det var kallt och jag svettades rätt lite kändes det som (annars brukar jag väga mig före jag börjar träna). Så om jag inte har haft vätskebalansen helt ur balans hela dan så stämmer de här siffrorna rätt bra. Vilket betyder att jag gått ner ca 3 kilo på en månad utan att banta. Och det kan bara betyda en sak: jag är i form!

Ei näin

Saker som kan stå dig dyrt:

1. Att ha hål i dina fickor.
2. Att ha 5 cm stora hål i dina fickor.
3. Att ha 5 cm stora hål på sidan av fickan så att det du sätter i fickan inte trillar ut direkt.
4. Att sätta bilnyckeln i såna fickor.
5. Att sätta bilnyckeln i såna fickor då du far och springer i skogen.
6. Att ha telefon, plånbok och hemnyckeln i bilen då du sysslar med ovanstående.

Och om du nödvändigtvis skall syssla med ovanstående se då till att inte köra en Volkswagen som det inte går att bryta sig in i och som har svinaktigt dyra reservnycklar. Räkningen närmar sig en halv tusenlapp i dagsläget. Fuck.

Så ja, kanske jag kan glömma detta nu och bli på bättre humör då jag kastat ut det i sajberspejs.

Bolagsmöte

Idag blev jag kallad till mitt första (bostads)bolagsmöte. Punkt 19 lyder så här: "Päätetään huoneisto xx haltuunotosta pahantapaisen ja naapureita häiritsevän elämän taki". Låter HC. Men jag har inte märkt nåt, måste undersöka hur långt bort lägenhet ligger från min.

Och alla deltagare bjuds på pide o limu så de blir nog att gå dit :)

Anders Behring Breivik och fascism

Henrik Arnstad har skrivit en bra artikel om Anders Behring Breivik på DN. Den är inte färsk nå mera men fortfarande aktuell. Han lägger Breiviks beteende i ett annat ljus än vad massmedia överlag gör och han reder ut begreppet fascism. Fascismen har länge varit diffus för mig men nu känns det som att det klarnade lite.

Min bild av fascism har rätt långt varit precis den som Arnstad beskriver så här:

"Problemet är att fascism ofta förstås utifrån dess teaterrekvisita från mellankrigstiden. Svarta stövlar, kadrer av uniformt färgade skjortor och en vilt skrikande ”Duce”, ”Führer” eller annan karismatisk ledare."

Passiv-agressiv

Passiv-aggressiv är tydligen en personlighetsstörning. Alltid lär man sig något nytt.

Är jag passiv-aggressiv? Tror inte det.

Dr. Strangelove

Kvällens underhållning bestod av filmen "Dr. Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben" av Stanley Kubrick (från 1964). Jag läste om Alien hand syndrome i jobbet idag och där nämndes det att karaktären Dr. Strangelove led av detta syndrom, något som jag inte förstått då jag såg filmen senast så jag bestämde mig för att se den på nytt.

Filmen var mycket bättre än jag mindes. En fantastisk blandning av budskap och humor. Ett helgjutet arbete från skådespelarprestationerna till filmmusiken. Jag skrattade högt flera gånger och högst av alla åt slutscenen med Dr. Strangelove.

(Tidigare i veckan funderade jag på att gå på Ratatas 2-årsfest idag men då jag inte visste vem jag skulle gå med och misstänker att den 'finlandssvenska bloggeliten' lätt skulle genomskådat mig som den wannabe jag är så lät jag bli.)