'Slutet för tryckta böcker'

Man kan inte rita allt på en fånig Ipad. Dessutom är de inte ens tänkta för skapande, utan för konsumtion. Det är trist, tycker jag. Otillfredsställande. För man tecknar alltid med hjälp av nån sorts algoritm och måste göra matematiska anpassningar.

Man talar om "slutet för tryckta böcker". Jag tror det är tvärtom. För e-böcker och elektroniska media definierar bara ännu tydligare vilken potential en bok har.

Texten ovan är ett citat av Chris Ware (i Kobra 8.5.2013, del 9/12, från den svenska textningen, därav den något rumphuggna stilen). Håller du med? Jag minns då vi i en kurs skulle designa symboler för olika teman. En av instruktionerna var att vi först, innan vi gjorde de slutliga symbolerna, skulle göra skisser av dem och att dessa skisser måste göras för hand. Jag tror jag fuskade då men senare då jag gjort något liknande har jag använt papper och penna.

The Wire - höjdpunkten hittills

 

 Det här klippet är från S01E04 och helt klart höjdpunkten hittills. 

Upprepar man nånting tillräckligt mycket blir det roligt :)

Och nedan en lite djupare analys stulen från kommentatorfältet i Youtube:

"this is brilliant, the anti-CSI...a crime scene investigation scene that's not overly serious, not filled with jargon, and not constantly trying to prove to you how "clever" it thinks it is, Fincher would be proud. The writers had some balls to do this entire sequence using just one word the whole fucking time! The word "fuck" can convey so many different things. It's awesome how using the word "fuck" over and over actually does the opposite of dumbing it down for the audience."

Knausgård 3, Ulysses & The Wire

Denna anlände med posten idag.

Jag har väntat på den och längtat efter att få ge mig in i Knausgårds värld igen. Men jag har ett 'problem'. Jag har bara kommit 90 sidor i James Joyce 800 sidor långa Ulysses och jag är rädd att jag inte kommer igenom den om jag börjar läsa Knausgård samtidigt. Dilemma.

Annat tidsfördriv jag sysslat med på senaste tiden är att spela Command & Conques Tiberian Wars. Det var nästan lite nostalgiskt men nu tror jag mitt lilla återfall till dataspelens värld är över. Istället har jag börjat se på tv-serien The Wire, fick tag på alla fem säsonger så där har jag tidsfördriv för en ganska lång tid framöver. 

Började samtidigt fundera på hur många tv-serier jag sett från början till slut och kom på dessa: (i kronologisk ordning):

Twin Peaks

Riket

Pasila

Jag tror det är alla.

The Wire har börjat lovande. Jag har sett två avsnitt och kan konstatera att:

-det märks att det gjordes för tio år sen, inte ens bredbild

-det har sagts vara realistiskt skildrat och så verkar det också

-inga snabba klipp eller andra 'billiga' trick, det gillar vi

-en timme långa avsnitt är ganska långa.

Medaljens pris

Jag är sent ute, jag vet, men idag såg jag SVT:s dokumentär Medaljen pris. Idag är sista dagen den finns tillgänglig på SVT Play (om jag räknat rätt), förhoppningsvis går den att få tag på genom andra kanaler i framtiden.

Jag har aldrig sett en lika bra film som berör temat elitidrott. Dokumentären går direkt till kärnan av vad elitidrott är. Det är inte hälsosamt, det är helt otroligt mycket smärta och uppoffringar, men nästan alla säger att det är värt det och att de skulle göra om det för att få uppnå de där få få gångerna av total eufori. Att känna att man är bäst i världen, totalt oövervinnerlig. Jag måste ha varit väldigt mottaglig idag för det var kalla kårar direkt från början och flera gånger var jag på väg att börja gråta. Det att jag själv är idrottare gjorde det också säkert lättare för mig att leva mig in i filmen. Det är helt otroligt vad dessa idrottare har gått igenom.


Jag kan dessutom konstatera att jag inte är, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en elitidrottare. Men jag kan leva med det.

"Pöyst the Man"

Jag har återupptagit två 'vanor' som jag slutat med. Den första är att se på tv-serier och den andra är att spela datorspel. Mina återfall är dock ganska lindriga.

För en tid sedan kom jag på att jag skulle börja se på nån tv-serie igen. Senast jag på allvar kollade en serie var, om jag minns rätt, för över tre år sedan. Då var det David Lynchs fantastiska Twin Peaks och nu ville jag ha något av minst lika hög klass. Jag ställde upp en rad krav och frågade min bror vad han rekommenderar. Han kom med en handfull bra kandidater men jag valde ingen av dem, istället valde jag Pasila vilket jag inte ångrar. I min kronologiska genomgång har jag nu hunnit till säsong 3 och avsnitt 3, vilken kan ses som höjdpunkten hittills. Om ni inte vill se hela avsnittet kan ni iaf kolla från 7.04 till 10.35.

 

Som bonus lär jag mig lite finsk kultur och får ett diskussionsämne med mina finska arbetskompisar :)

Sen det andra återfallet som kan ses som ännu lindrigare och som hände för ungefär ett år sedan. Spelet som lockade mig till återfall var Tetris och jag spelar det på min telefon. Och jag har blivit riktigt bra :) Har snart klarat alla banor på svåraste svårighetsgraden. Intressant i sammanhanget är att Tetris är lika gammalt som mig, vi är båda födda 1985.

De e mycke bra musik just nu

Det känns som att det finns mycket bra musik just nu. Jag har lyssnat mycket på Bombay Bicycle Club – A Different Kind Of Fix den senaste månaden. Det är en skiva jag rekommendera, BBC beskrev den i en rescension som "a mature mix of jaunty and jaundiced" vilket blir ungefär en blandning av käckhet och bitterhet. Jag tror det är den blandningen jag gillar. Favoritlåtarna är Lights Out, Words Gone och Lights Out, Words Gone.

Nu har dock Bombay fått stiga åt sidan för tre nykomlingar.

Först ut var French Films – Imaginary Future. "Det enda finska bandet som låter som modern pop/rock just nu" som en kompis tyckte. Jag såg dem live på Island in the Sun i sommar och de var mycket bra. Nu på torsdag spelar de i Helsingfors och jag funderar på att se dem igen. Skivan är riktigt bra.

Sen kom Invasionens skiva med ett omslag som påminner mycket om French Films. Nu är detta troligtvis inte det officiella omslaget för då skivan damp ner i min postlåda idag hade den ett annat omslag. Ja, du läste rätt, jag köpte en skiva. Största orsak till det var att jag inte kunde spela den på Spotify. Jag har inte hunnit lyssna så mycket men singelsläppen Arvegods och Sanningsenligt lovar mycket. Starka Joy Divison vibbar emellanåt. PSL var lyrisk långt innnan skivan gavs ut.

Den tredje skivan upptäckte jag då jag i en plötslig Ulf Lundell  feber gick in på hans officiella hemsida och upptäckte att han gett ut två liveskivor. Ett annan resultat av min Uffe-feber var att jag köpte en av hans böcker, inte den nyaste utan en äldre som var tillgänglig som förmånlig pocket: Värmen. (Kan igen rekommendera Ulf Lundells debutroman Jack. Det är en omvälvande läsupplevelse.) Min mamma är ett stort Ulf Lundell fan och jag verkar ha ärvt något av det på nåt underligt sätt. Jag är inte helt säker på vad det är som lockar så med Ulf Lundell men på nåt sätt känner jag att jag har något gemensamt med honom. Och jag gillar hans röst, vilken man får njuta av i fulla drag på skivan Unplugged Solo. Lyssna på Lit de parade eller När jag kysser havet.

Uffe var nyligen med i Babel i SVT men jag har inte hunnit se programmet ännu (har koncentrerat mig på Kobra som är lika bra som alltid).

The Revolution Will Not Be Televised

Kobra håller formen. Kollade program två om revolutioner idag och det var minst lika bra som program ett om homofobi. Båda två rekommenderas starkt.

Gil Scott-Heron – The Revolution Will Not Be Televised - 1988 Remastered