[Jag har försökt få följande text publicerad i Ny Tid men den har inte rymts med]  |
| Sampsa Laakso och Pilvi Hietanen. |
Forskarstuderandes situation i Finland
Januari 2016
Januari 2016
En mycket
aktuell fråga i dagens läge med planer på massiva nedskärningar inom
universitetsvärlden, med flertalet samarbetsförhandlingar som följd, är: hur är
det egentligen att vara forskarstuderande i Finland? Forskarstuderande drabbas
både direkt och indirekt av regeringens sparplaner. De minskade bidragen till
universiteten och betydande finansieringsinstitutioner som Finlands Akademi och
Tekes leder till märkbart försämrade ekonomiska villkor för alla som vill
genomföra en doktorsexamen. Indirekt leder utvecklingen nu till försämrade
möjligheter till att få arbete som forskare i Finland i framtiden.
Samtidigt har det under en längre tid pågått en utveckling mot att studerande vid universiteten borde klara av sina studier snabbare. Här finns dock en vilja att inte bara ställa högre krav utan att också göra det lättare för studerandena att klara av studierna inom utsatt tid. När det gäller vanliga studerande är universiteten vanligtvis bra på att följa upp läget och be om respons men vad gäller forskarstuderande har sådan verksamhet lyst med sin frånvaro.
Nu har det dock skett en ändring vad gäller detta. I höst slutfördes den första nationella undersökningen om forskarstuderandes situation i Finland någonsin. Bakom undersökningen står Aallonhuiput, en förening för forskarstuderande vid Aalto universitetet, tillsammans med motsvarande föreningar vid Uleåborgs och Helsingfors universitet, Finlands studentkårers förbund och UNIFI (ett samarbetsorgan för Finlands universitet).
- 2012 ville dåvarande ordförande för Aallonhuiput, Ilkka Hannula, göra upp en strategi för föreningen och som grund för denna behövdes en översikt över hur våra forskarstuderande hade det. Då var tanken främst att undersökavilka typer av arbetsavtal som förekom men i något skede gick det hela överstyr, berättar Sampsa Laakso, som sen dess arbetat med undersökningen.
- Enligt mig är det för både Universiteten och forskarstuderandeorganisationerna nödvändigt att veta hur nuläget ser ut. För universiteten så att de kan utveckla sin egen verksamhet och för forskarstuderandeorganisationerna så att de kan ta i beaktande studerandenas behov i intressebevakningen.
Unik undersökning
Från början
fanns det inget speciellt område som man ville veta mera om eftersom dylika
undersökningar aldrig gjorts och man visste egentligen ingenting. Under
arbetets gång kom det dock önskemål från flera olika håll om saker som man
ville ha med i undersökningen. Överlag har undersökningen tagits emot mycket
väl och dessutom har den varit gratis för alla inblandade, skrattar Laakso.
Trots detta har ett visst motstånd märkts inom vissa universitet, troligtvis
för att de inte velat att vissa saker skulle komma ut i offentligheten.
Att nå fram till alla forskarstuderande i Finland visade sig vara ganska svårt men i slutändan får deltagarantalet ändå ses som en framgång med studerande från alla universitet i Finland representerade. Flest deltagare hade Uleåborgs universitet (där 21 % av alla forskarstuderande deltog), Aalto universitetet (21 %), Villmanstrands tekniska universitet (18%) och Hanken (14 %). Lägst deltagande hittas hos Sibelius akademin (1 %). Totalt svarade nästan 1900 forskningsstuderande på undersökningen under de sex månader som den var öppen.
Handledningens betydelse
En av de
tydligaste och också viktigaste sakerna som framkommit i undersökningen,
berättar Sampsa Laakso, är betydelsen av handledning. Om man jämför de
studerande som får handledning minst en gång i månaden och de som får
handledning mindre frekvent ser man en skillnad i total studietid på två år. Oroväckande
i det här sambandet är att hela 20 % svarade att de inte får tillräckligt med
stöd från Universitetet medan endast dryga 20 % ansåg att de fick tillräckligt
med stöd hela tiden. En mindre överraskande, men lika stor, skillnad i
studietid får man om man jämför studerande som är anställda som
forskarstuderande med de som inte är anställda.
- I undersökningens resultat syns också en längtan efter gemenskap med andra studerande och att en sådan gemenskap främjar studiernas framskridande, berättar Pilvi Hietanen som nyligen valts till ny ordförande för Aallonhuiput.
- Många upplever dock att gemenskapen inte är på en önskvärd nivå och därför har vi, som ett direkt svar på detta, tagit networking till årets tema i Aallonhuiput.
Enligt både
Laakso och Hietanen var gemenskapens och handledningens roll för studiernas
framskridande överraskandes stor. Man visste tidigare att den var viktig men
inte att den var så här viktig.
Diskriminering och Trakasserier
Ett tema som
också togs upp i undersökningen var diskriminering och trakasserier. Hela 300
svarande sade att de blivit utsatta för eller bevittnat någon form av
diskriminering eller trakasserier. Den absolut största delen av dessa var av
akademisk eller ospecificerad natur men det förekom också vittnesmål om
sexuella trakasserier (ca 30 st), rasism (ca 10 st) och diskriminering baserad
på kön (ca 40 st).
-Baserat på den här undersökningen är det omöjligt att bedöma hur allvarliga fall det rör sig om men det här är helt klart ett problem som måste tas på allvar, understryker Laakso.
Arbetet fortsätter
Arbetet med
att gå igenom undersökningen är fortfarande på hälft, bl.a. svaren på de öppna
frågorna är inte analyserade ännu. Målsättningen är att göra fler
undersökningar i framtiden och att få en kontinuitet i arbetet. Ett förslag som
varit uppe till diskussion är att man kunde genomföra en mindre enkät som en
årlig rutin, t.ex. angående handledningens mängd.
- Jag önskar verkligen att universiteten drar nytta av de här resultaten och att de leder till förbättrade villkor för forskarstuderande, sammanfattar Hietanen.
- Jämfört med vanliga studerande är forskarstuderandes situation ganska speciell då universitet också ofta är arbetsgivare. Det uppstår lätt motsättningar mellan universitetet och den studerande, t.ex. gällande lön m.m. Enligt mig borde det på inget sätt få vara så, fastslår Laakso.
Sammanfattningsvis
Hur mår då
forskarstuderande i Finland? Sammanfattningsvis kan man säga att trots
bristerna som framkommit i undersökningen så är de flesta ganska nöjda med sin
situation men här bör dock kanske tilläggas att då undersökningen gjordes så
var inte regeringens sparplaner spikade. Å andra sidan är det svårt att ge ett
entydigt svar på frågan eftersom forskarstuderande som grupp är en ganska
oenhetlig massa. Det är också svårt att jämföra med andra länder eftersom
dylika undersökningar är väldigt sällsynta. Ett ganska säkert påstående är i
alla fall att är man anställd som forskarstuderande i Finland så har man det
ganska bra ställt i ett internationellt perspektiv. Många forskarstuderande
vill ha en karriär inom den akademiska världen eller inom industriell forskning
och för deras skull får vi hoppas att denna möjlighet finns kvar även i
framtiden.
Aallonhuiput
- Grundades 2009 i samband med grundandet av Aalto universitetet.
- Är Finlands äldsta, fortfarande aktiva, förening för forskarstuderande men rötter som går tillbaka till 2003.
- Har ungefär 500 medlemmar varav en tredjedel är anställda forskarstuderande
- Inom Aalto finns det totalt 1300 anställda forskarstuderande, 3000 aktiva forskarstuderande och 6000 registrerade forskarstuderande totalt.
Ett sammandrag över resultaten finns tillgängliga
via Aallonhuiputs hemsida (http://aallonhuiput.ayy.fi/) och all data kommer
att göras tillgängligt via Finlands samhällsvetenskapliga dataarkiv
(http://www.fsd.uta.fi/en/).
