Föreläsning med svensk mysfarbror III

I går presenterade vi våra grupparbeten. Jag konstaterade något förvånat att alla presentationer var rätt bra och att alla verkligen hade försökt göra ett bra arbete. Sen kom jag att tänka på att detta är en kurs med enbart doktorander vilket förklarar det hela. Jag har gått igenom ännu en utgallring, de med vacklande studiemotivation har fallit bort.

Föreläsning med svensk mysfarbror II/Nytt ord

Jag lärde mig ett nytt ord i dag: hedging. Jag citerar Bengt Lundbergs föreläsningsmaterial.

"Do not use multiple hedges to protect your statements: These observations serve to suggest the probable existence of a possible female sex pheromone."

(Texten efter utropstecknet är då ett exempel på hur man inte skall skriva.)

Detta är då nåt man skall undvika i vetenskapliga texter. Han sa dock inget om vardagligt prat. En domän där jag kan känna mig som en expert på konstruktioner av detta slag. Men jag försöker dra ner på dem.

Föreläsning med svensk mysfarbror

Idag hade jag föreläsning för första gången på länge. Kursen hette Scientific Writing och är en intensivkurs på tre dagar. Föreläsaren, professor emeritius Bengt Lundberg hade flugits in från Sverige speciellt för denna kurs. Han var rätt kul, en riktig mysfarbror med en mycket svensk engelska. Det var riktigt svårt att låta bli att le åt honom i början. Lite tankspridd verkade han också. Han var precis så som man föreställer sig att en professor skall vara.

Föreläsningen var riktigt bra men lite olik mot vad man är van med. Han gick igenom allt väldigt noggrant och punkt för punkt. Det var väldigt strukturerat. Först tänkte jag att det höll lite väl låg nivå och tempo men jag tror jag har ändrat åsikt nu. Lite kul var det också då nån elev hade något att säga, han var alltid väldigt noga med att påpeka att det var en bra fråga eller synpunkt. Det kändes väldigt svenskt.

Plock ur Värmen

"Det var lika förlösande som det var förbryllande, nästan skrämmande, eller så var det bara som det var: vi visste aldrig nånting och dom visste allt och vi försökte komma nånstans och dom kom alltid nånstans och vi visste inte vad vi höll på med, men det gjorde dom." 

Huvudpersonen (i Värmen av Ulf Lundell) om kvinnor gentemot män, om jag tolkar det rätt.

Knä & dröm

Ni kanske minns att jag slog i mitt knä för ungefär 1½ vecka sedan på bastukvällen. En veckas vila hjälpte inte mycket (delvis för att jag gick och tänjde framlåret vilket inte var bra) så jag kom överens med min rådgivare att vila en vecka till. Nu känns knät mycket bättre och jag tror det kommer att vara åtminstone nästan helt bra då det gått två veckor.

Jag har alltså bara tränat ett pass sedan jag slog i knät och jag har inte minsta problem med det. Det känns riktigt skönt att inte behöva träna. Vissa dagar har jag tänkt att jag kunde dra en cirkelträning ikväll men sen bara glömt bort det. Det är inte riktigt likt mig men det är kanske bara bra att jag känner så.

Sen nånting helt annat: drömde inatt att min blogg var nominerad för det finlandssvenska bloggpriset. Lite kul tyckte jag det var eftersom jag brukar intala mig att jag endast bloggar för mig själv och därför inte borde bry mig om sånt.

Danielas hus

Helt otroligt vackert: Ulf Lundell – Danielas hus (Live i Stockholm 14 oktober 2008)

Ingen kommer och ingen går
Katterna sover och klockorna står
Posten är där nån gång vid två
så har det vart nu i flera år
Gräset växer vilt och högt
På hennes gård
Det finns dem som säger
Att hon behöver vård

Men jag hör henne spela ikväll
Jag hör henne locka mig dit
Jag vet att hon väntar
Så jag gör mig klar att gå
Ner till Danielas Hus

Hon har en jordglob med en spricka i
Därinne har hon tänt ett ljus
Hon bär ett halsband av videung
Och golvet är täckt av
Stenar sand och grus
På pianot står ett fotografi
Av en man hon älskade
Han dog i Paris

Jag hör henne spela ikväll
Jag hör henne locka mig dit
Jag vet att hon väntar
Så jag gör mig klar att gå
Ner till Danielas Hus

Hon kör sin röda MG
Genom vildhavre och vallmo
Och det dammar som om fälten brann
Och så stannar hon på rälsen
Där tågen slutat gå
Om man frågar svarar hon:
Min man kommer snart tillbaks
Den här vägen

Och allt du vill
Är att kunna ta henne någonstans
Där hon äntligern kan komma till sans
Men när du går där ifrån
Stannar du till vid bron vid ån
Och fõrstår hur fattigt allt skulle bli
Om hon försvann

Och jag hör henne spela ikväll
Jag hör henne locka mig dit
Jag vet att hon väntar
Så jag gör mig klar att gå
Ner till Danielas Hus

Vänster hjärnhalva Vs. Höger hjärnhalva

Jag hittade denna fina bild en dag då jag gick vilse på internetet i jobbet. På bilden står det:

Left brain
I am the left brain.
I am a scientist. A mathematician.
I love the familiar. I categorize. I am accurate. Linear.
Analytical. Strategic. I am practical.
Always in control. A master of words and language.
Realistic. I calculate equations and play with numbers.
I am order. I am logic.
I know exactly who I am.

Right brain
I am the right brain.
I am creativity. A free spirit. I am passion.
Yearning. Sensuality. I am the sound of roaring laughter.
I am taste. The feeling of sand beneath bare feet.
I am movement. Vivid colors.
I am the urge to paint on an empty canvas.
I am boundless imagination. Art. Poetry. I sense. I feel.
I am everything I wanted to be.

Den vänstra hjärnhalvan är dominerande för mig. Visst kan jag identifiera mig i beskrivningen av den högra hjärnhalvan men det är den vänstra som oftast kommer till tals. Den högra är inte alltid närvarande men den vänstra är alltid där, jag kan inte komma ifrån den. Inte ens i den värsta sorgen.

Jag tror att min vänstra hjärnhalvan är rädd för den högra. Den försöker kontrollera den högra, styra den. Det går ganska bra emellanåt för den är mycket starkare. Men det är inte hälsosamt. Hur praktiskt och rationellt nånting är är det inte hållbart om det går emot den högra hjärnhalvan.

Jag försöker bli bättre på att lyssna på min högra hjärnhalva. Det är ett litet projekt jag har. Jag tror jag gör små framsteg. Ett framsteg är att jag tagit tag i en sak som min vänstra hjärnhalva har försökt få mig att glömma i snart ett år men som min högra hjärnhalva aldrig låtit mig släppa. Det känns lite som att ge sig ut på okänt vatten. Ibland är jag lite rädd.

Man kan också se på detta ur en psykoanalytisk synvinkel (detta är inget jag är expert på så nu kan det komma sakfel). Min vänstra hjärnhalva är överjaget och min högra är detet. Nånstans där emellan är jaget. Överjaget är rationellt, det bedömer och granskar konstant. Är jag tillräckligt bra? Kunde jag ha gjort det här bättre? Oftast är svaret att jag kunde ha gjort det bättre, överjaget tillåter mig aldrig att vara nöjd.

Detet är urmänniskan, instinkten. Detet går på känsla. Det gör vad det vill. Det bryr sig inte i sociala normer eller prestationskrav. Jag har ibland tappat kontakten med detet. Mitt överjag har förträngt det så att det inte kan komma till tals. Det har tärt på mig.

Jag har försökt bemöta min sorg med överjaget. Överjaget har förträngt detet till nya djup. För att skydda mig. Men det fungerar inte. Största resultatet var en otroligt stor vilsenhet i livet. Jag visste inte vad jag ville, jag kunde inte fatta ett enda beslut som gällde framtiden då det var som värst, jag kunde inte planera. Jag kunde framför allt inte prestera. En enda tanke på en orienteringstävling ledde till total ångest då det var som värst. Jag kan fortfarande känna det ibland. Senast inför natt-FM finalen. Då hittade jag en utväg ur ångesten genom att intala mig själv att det bara var en träning. Att det bara var att ge sig ut i skogen och springa genom banan. Att njuta av högklassig banläggning. Vilket jag gjorde och det räckte rätt långt.

Jag har inte klarat mig ur detta ännu. Jag har fortfarande svårt att få kontakt med detet. Jag har otroligt svårt att känna sorg, jag vet att jag har sorg och den tar sig olika utryck i mitt liv men jag känner det inte. Kanske jag är i chock ännu.

Jag vet inte om jag kan gå tillbaka till mitt gamla liv. Till träningen och presterandet. Jag vet att jag vill hålla på med orienteringen men jag tror jag borde hitta ett hälsosammare förhållningssätt till idrotten. Därmed inte sagt att jag inte kan fortsätta att utvecklas.