Fortsatte att se gamla svartvita filmer idag (från 1958 igår och 1940 idag). Nu var det The Great Dictator av Charlie Chaplin som gällde (har sett den kanske två gånger förr). Det är nåt magiskt med Chaplins filmer, jag blir alltid på bra humör av dem.
Filmen kryllar av fina scener: när motståndarna äter pudding, då Hynkel leker med jordgloben, då de två diktatorerna skall skriva under sitt avtal, barberarens tal i slutet... Skrattade så jag nästan storknade emellanåt fast jag satt helt ensam och såg den. Hur friskt är det? Min favoritscen idag var nog då Hynkel var på andjakt:D
Här är top-5 Chaplin filmer enligt IMDB. Jag har sett nummer 1, 2, 3 och 5.
- (8.60) - City Lights (1931)
- (8.50) - Modern Times (1936)
- (8.40) - The Great Dictator (1940)
- (8.30) - The Gold Rush (1925)
- (8.29) - The Kid (1921)
Ja har lite svårt att sätta fingret på vad jag gillar med filmerna. De är rätt simpla emellanåt, nästan så man vill spola framåt, men ändå är de så bra. Det är kanske nåt romantiskt. De goda är goda och de onda är onda. Huvudpersonerna går ofta igenom nöd av många slag men de håller humöret uppe. Det ordnar sig. Det slutar lyckligt. De innehåller alltid en stark framtidstro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar