Kaputt

Den senaste månaden har jag gått helt tom två gånger då jag tränat. Tom på det sättet att blodsockret faller till noll och alla krafter rinner ur en. Det är ganska intressant för jag känner från den ena sekunden till den andra då det händer. Visst känner jag att det är på gång men det slutgiltiga steget är mera som ett stup än ett trappsteg.

För en månad sen hände det på en långlänk. Vi höll hög fart och sprang rätt långt men orsaken den gången var att jag var i slutet av en hård träningsvecka, hade redan sprungit en morgonlänk på 1 timme och bara ätit frukost efter det. Visserligen var det en rejäl frukost men efteråt var det ganska lätt att konstatera att jag ätit för lite. Då räddades jag av Ottos sportdricka som fick mig att orka den sista kvarten.

Idag hände det igen och jag vet inte riktigt varför. Det var visserligen fråga om en 4 timmars skidlänk men jag brukar nog orka med sådana ganska lätt. Kanske förkylningen jag hade ännu påverkar mig. Nåja, den här gången klarade jag av att gå in i väggen två gånger, först just före tre timmar och den andra efter ca 3,5 timmar. Eftersom jag var rädd att maten skulle ta slut så snålade jag med den och åt bara lite den första gången. Då det hände igen sen tog jag min sista livlina, en gel. Efter fem minuter fick jag tillbaka krafterna och de sista 20 minuterna kände jag mig helt pigg igen.

Då jag var liten kunde jag plötsligt börja vrålskrika och gråta om mitt blodsocker sjönk. Det hände alltid plötsligt. Det var lite likadant idag, plötsligt gick alla krafter ut mig och känslan av att jag bara ville lägga mig ner och gråta gick igenom min kropp. Nuförtiden kan jag dock stå emot den impulsen.

Summa summarum: vill jag lyckas i ultralånga-FM i vår måste jag göra en rejäl kolhydratuppladdning och se till att få i mig mycket energi under loppets gång.

Ski-O fiasko

Personligen blev ski-o säsongen ett fiasko men eftersom det mest bara var en kul grej från min sida så gör det ju inte så mycket. Mitt saldo i de fem tävlingarna jag planerat in blev följande:

Kapina-rastit medel: DNS (förkylning, drog tillbaka anmälan)
FSOM-medel: DNF (skidbrott)
FSOM-lång: 4:e plats
FM-medel: DNS (förkylningssymptom)
Lumi-Toukola: DSQ (laget diskades på första sträckan)

Nya tag nästa år. Kanske. (Rätt så roligt var det ju trots allt.)

För IF Femman har säsongen däremot varit kanon! VM-medaljer, FM-guld i stafett, 2:a plats i Lumi-Toukola, seger i Hisu-liiga m.m.

Tilläggas kan att skidorientering är en mycket dyr idrott. På två helger och tre man lyckades vi förstöra fem skidor och en stav.

Skidorientering

2013 blev året för min comeback i skidorienteringsspåren. Då jag deltog i femmans träning i Vörå 9 februari var det 8 år och 4 dagar sedan jag senast skidorientat. Då för 8 år sedan var det FSOM i Yläne. Det regnade hela vägen i bilen på väg till tävlingen, snö var en bristvara och jag föll och hade sönder kartställningen. Traumat varade i åtta år kan man konstatera nu efteråt.

Efter träningen i Vörå planerade jag in tre tävlingshelger. Den första skulle ha varit förra helgen men en förkylning satte stopp för det. Denna helg är det FSOM och förkylningen kändes bra i morse så jag bestämde mig för att skida igenom dagens bana. Kroppen kändes helt okej men halvvägs gick min skida av så det blev att avbryta.

Nya skidor är redan inköpta men de vågar jag inte skida med imorgon (jag har inte råd med det heller) så nu gäller det att få tag på ett par lite äldre skidor tills imorgon, eller senast tills nästa helg, så att resten av säsongen kan räddas. Målsättningen är att platsa i Femmans första lag i Lumitoukola nästa helg men för att klara det måste jag först kvala in i laget nästa lördag i FM. Femman har anmält hela fyra lag!