Daniel C. Dennett - Darwin´s Dangerous Idea

Efter Pinker var det dags för nästa bok som snällt väntat i bokhyllan: Darwin´s Dangerous Idea av Daniel C. Dennett. Jag har hunnit läsa ca 80 sidor och har en känsla av att den här boken är den bästa jag läst i ämnet hittills.

Dennett lovar att han inte skall undvika de uppenbara konflikterna mellan evolutionsteorin och religion och jag hoppas han håller vad han lovar. De böcker jag läst hittills har inte riktigt tagit upp detta ämne.

"This book, then, is for those who agree that the only meaning of life worth caring about is one that can withstand our best efforts to examine it."

 "Darwin´s dangerous idea is that Design can emerge from mere Order via an algorithmic process that makes no use of pre-existing Mind. Skeptics have hoped to show that at least somewhere in this process, a helping hand (more accurately, a helping Mind) must have been provided - a skyhook to do some of the lifting. In their attempts to prove a role for skyhooks, they have often discovered cranes: products of earlier algorithmic processes that can amplify teh power of the basic Darwinian algorithm, making the process locally swifter and more efficient in a nonmiraculous way. Good reductionists suppose that all Design can be explained without skyhooks; greedy reductionists suppose it can all be explained without cranes."

Steven Pinker - How The Mind Works

Jag har i höst underhållit mig med att läsa Steven Pinkers "How the mind works". Efter 520 sidor så var det äntligen dags, det sista kapitlet bar titeln 'The meaning of life'. Den som väntar på något gott...

"But there is something peculiarly holistic and everywhere-at-once and nowhere-at-all and all-at-the-same-time about the problems of philosophy. Sentience in not a combination of brain events or computational states: how a red-sensitive neuron gives rise to the subjective feel of redness is not a whit less mysterious than how the whole brain gives rise to the entire stream of consciousness. The "I" is not a combination of body parts or brain states or bits of information, but a unity of selfness over time, a single locus that is nowhere in particular. Free will is not a causal chain of events and states, by definition. Although the combinatorial aspect of meaning has been worked out (how words or ideas combine into the meanings of sentences or propositions), the core of meaning - the simple act of referring to something - remains a puzzle, because it stands strangely apart from any causal connection between the thing referred to and the person referring. Knowledge, too, throws up the paradox that knowers are acquainted with things that have never impinged upon them. Our thoroughgoing perplexity about the enigmas of consciousness, self, will, and knowledge may come from a mismatch between the very nature of these problems and the computational apparatus that natural selection has fitted us with.

If these conjectures are correct, our psyche would present us with the ultimate tease. The most undeniable thing there is, our own awareness, would be forever out of our conceptual grasp. But if our minds are part of nature, that is to be expected, even welcomed. The natural world evokes our awe by the specialized designs of its creatures and their parts. We don´t poke fun at the eagle for its clumsiness on the ground or fret that the eye is not every good at hearing, because we know that a desing can excel only by compromising at others. Our bafflement at the mysteries of the ages may have been the price we paid for a combinatorial mind that opened up a world of words and sentences, of theories and equations, of poems and melodies, of jokes and stories, the very things that make a mind worth having."

Där de avslutande orden. Väl värda mödan enligt mig. Rekommenderar boken.

Arcade Fire - Afterlife

Arcade Fire framförde en livevideo till Afterlife på YouTube Music Awards. Så bra låt, bra framförande och bra text att det är värt att blogga om :)

(Och samtidigt så sorgligt att det stockas i halsen)

Afterlife, oh my God, what an awful word
After all the breath and the pill and the fires that burn
And after all this time, and after all the ambulances go
And after all the hangers-on are done hanging on to the dead lights
Of the afterglow.

"Precis som tornseglaren ska jag vara bland dom snabbaste."

Tynne och Puttemans har något gemensamt, en önskan om fulländning:

"Jag önskar att löpa för mig var lika enkelt som att flyga för fåglarna.
Korta stunder känns det så. Som om man flyger. Men tyvärr allt för sällan.
Någon gång ska det vara som om löpning var en lika basal kroppsfunktion som att hjärtat slår.

Lika naturligt som att andas.

Precis som fåglarnas vingar är aerodynamiskt perfekta ska mina ben röra sig löpekonomiskt fulländat och precis som tornseglaren ska jag vara bland dom snabbaste.

Folk ska se mig löpa och tänka: den killen flyger fram. 

Någon gång ska löpning för mig vara lika enkelt som att flyga för fåglarna."

Kaikki tai ei mitään

Ny skön finländsk musik. "Det svänger ju" som Baloo skulle ha sagt. Och vilken skönt artistnamn, Karri Koira :)

Etsä haluu, et joku pitää kädest kii,
ja sä tiedät aina kenen vierestä heräät?
Jos sä suostut, kun Koira pyytää tanssimaan,
niin mä lupaan, etten päästä irti milloinkaan. Oo-oo-ooh.

Sähän tiedät, en aio sua puoliks viedä.
Haluun kaikki tai ei mitään. Haluun kaikki tai ei mitään.
Älä kierrä, niinku et ois päättäny vielä.
Haluun kaikki tai ei mitään. Haluun kaikki tai ei mitään.

Ei haittaa, jos et pysty päättää nyt. Aha, aha, aha, aha.
Koira on sun puolest päättänyt.
Ei oo aikaa, aikaa. Aika alkaa, nainen.
Mä en haluu paljon, vaan mä haluun kaiken.
Vaik sul on tekosyy varastossa, turhaan sä niitä myyt, mä en aio ostaa.
Ja sä tiedät, en koskaan tuu sulta enää kysyy, kysyy.

Fokus

When I first come into the studio to work, there is this noisy crowd which follows me there; it includes all of the important painters in history, all of my contemporaries, all the art critics, etc. As I become involved in the work, one by one, they all leave. If I´m lucky, every one of them will disappear. If I´m really lucky, I will too.

Philip Guston, målare
(Citatet plockat från boken The Illusion of Conscious Will av Daniel M. Wegner)

Citatet ovan kan lätt tillämpas på idrottsprestationer och prestationer överlag.Desto mindre medveten man är, desto bättre presterar man.

Anders Behring Breivik och fascism II

Jag skrev tidigare om en artikel av Henrik Arnstad om Anders Behring Breivik och fascismen (här) och nu har jag hittat en till artikel på samma tema skriven av min favoritförfattare Karl Ove Knausgård och publicerad i samma tidning (DN).

Knausgård går ännu djupare i sin analys av Breivik än Arnstad och ger svar som framstår som mycket troliga. Artikeln är lång och språket är ganska invecklat men den är mycket läsvärd.

Det mänskliga är ingen exakt vetenskap, hur skulle det kunna vara det, i grunden känner vi inte ens oss själva och våra egna motiv. Jag tror inte att Breivik representerar något nytt i det mänskliga, jag tror som Sigrid Undset att människohjärtat är oföränderligt. Och jag tror att den enda vägen till förståelse går där, genom det egna jaget, det vill säga de känslor vi själva har och de erfarenheter vi själva har gjort. Om Breivik är någonting annat än vi, det vill säga den onde andre, har han handlat i pakt med något i sin egen natur. Då är vi inne i patologiseringens och determiniseringens natt, och där finns ingen fri vilja, och utan fri vilja ingen skuld. Oavsett hur förstörd en människa är, oavsett hur vanställd dess själ har blivit, finns där ändå alltid en människa som kan välja. Det är valet som gör oss till människor. Endast det ger mening åt begreppet skuld.

 Knausgårds artikel hittas här.

Markus Krunegård - Mänsklig värme

Nedan en skivrecension jag fick publicerad i Vasabladet tidigare i sommar. Minns inte exakt datum men jag tror det var i början av midsommarveckan eller veckan före det. Kändes fint att få den publicerad.

Mänsklig värme
Markus Krunegård
(Universal)

Mänsklig värme, som kom ut i slutet av mars i år, är högproduktiva Markus Krunegårds fjärde soloalbum. På skivan är det en både textmässigt och musikaliskt mera mogen Krunegård som öppnar sig för lyssnaren än på de tre tidigare skivorna (Markusevangeliet 2008, Prinsen av Peking 2009 och Lev som en gris, dö som en hund 2009). Den ungdomliga ångesten som har varit ett starkt tema på de tre första skivorna, även om Markus själv ansåg att han var för gammal för den redan då (Ungdomliga ångesten jag är för gammal för att ha den/ Men de är inte jag som bestämmer), har nu bytts ut mot känslor som kanske mera förknippas med vuxenlivet.

Markus har gift sig, fått barn och återvänt till där han kom ifrån vilket återspeglar sig i texterna (Går på promenaden där jag höll pappa i handen/ Nu är det jag som skjuter fram barnvagnen). Han sjunger om hur han saknar sin fru då han är borta hemifrån, oberoende av om han är i Stockholm, fjällen eller på andra sidan atlanten. Han sjunger om att återvända hem till det man kommer ifrån, och om att fortfarande vara precis som då. Han sjunger om rädslan att bli som sin far, och hur det samtidigt verkar vara oundvikligt. Han sjunger om minnen av kvinnor som han träffat och kvinnor han älskat, men utan saknad. Markus har insett att det som han trodde han levde för, internationell framgång och ett liv som rockstjärna, väger lätt mot det han numera har i sin hemstad Norrköping, fru och dotter.

Musikaliskt är det mera genomarbetat än tidigare. Istället för att arbeta under brådska i sin ensamhet har han tagit sällskap av vänner med god smak, gett sig själv tid och en fin studio att arbeta i. Markus beskriver det kanske bäst själv.

-Det är liksom första gången en teckning av mig inte är fullkladdad av utsmetad blyerts.

Man kan säga att det är både på gott och ont. Något av den råa kraften från de tidigare skivorna har gått förlorad men istället får vi ett gediget hantverk där hafsverken saknas och inget har lämnats åt slumpen.

Två spår höjer sig över de övriga. Inledande Korallreven & Vintergatan rullar ödesmättat ut ur stereon med sin text om Stockholmsångest, ensamhet och längtan efter mänsklig värme. Ett vanligt tema som ändå känns som något nytt då Markus gör det med sin unika förmåga att förmedla känslor. Med ett fåtal ord och med sin unika röst fångar han livssituationer på ett sätt som ingen annan. Balladen Askan är den bästa jorden förtjänar också ett omnämnande. Med sina 24 stråkar uppmanar den oss helt enkelt att ge upp, vilket är något man inte ofta hör i dagens framgångsfixerade samhälle. Men Markus har rätt. Det är först när man ger upp/ Som det blir nåt nytt.

Mänsklig värme är Markus Krunegårds bästa album så här långt och ett mycket bra popalbum. Då Markus röst närmar sig falsett är det inte bara hans röst som är på väg att brista, det rister även till i lyssnarens hjärta.

Back to Work

Min semester tog slut igår och nu sitter jag på jobbet. Jag börjar lugnt med att läsa lite i en doktorsavhandling vid namn Visual Program Simulation in Introductory Programming Education, skriven av Juha Sorva, och hittar detta fina citat:

Contrary to popular belief, the brain is not designed for thinking. It´s designed to save you from having to think, because the brain is not actually very good at thinking.

(Willingham, 2009)

Jag hittade Jakob Hellman skivan igen och gjorde två iaktagelser

Två timmar kvar,
jag har äntligen tagit mej
in i en annan värld.
Det är två timmar tills dom tänder i taket
men då är jag inte här.
Var har du varit i hela mitt liv
eller under hela min kväll.
 

 Under klänningen tar hon små kliv,
hon kliver närmre och närmre mej.
Och jag vet inte varför hon ler när hon håller i min hand,
men jag ser att hon vet att hon är med i leken. Och jag
är allt du vill ha.

Ta en av mej jag har mycket kvar,
jag har eld om du vill ha.
Vad var det du sa att du tycker?
Det tycker inte jag!

Natten är vacker och månen är full,
och du är som natten och jag är som månen
och du är som jag.
Du är allt jag vill ha.

----------------------------------------------------

 Iaktagelser:

1. Jag känner att jag otroligt mycket kärlek att ge, men jag har ingen att ge den åt. 
2. Jag känner mig som bara 22-24 år gammal, fast jag ligger närmare 30 än 24.

Detta måste ju tas som något positivt. Formkurvan pekar uppåt.

Baksmälla

Efter vårens sista tent var det som jag skulle ha gått in i ett tillstånd av koma här på jobbet. Jag får ingenting gjort. Markus Krunegårds ord känns ganska passande i sammanhanget: ”jag har fel på hjärnan, inget händer när jag tänker”. Nu efter sprint-FM blev allt bara värre, nu får jag ingenting gjort på fritiden heller. Som om jag skulle ha nån sorts baksmälla. Dessutom har jag varit lite semi-förkyld hela veckan.

Som vanligt har jag försökt leta orsaker men jag har inte hittat några entydiga svar. Sprint-FM blev en liten besvikelse fast jag, med min 22:a plats, i stort sett uppnådde min målsättning att vara bland de 20-bästa. Våren och kvalet hade väl höjt på mina förväntningar, dessutom har jag varit 22:a förr så det var på det sättet ingen förbättring. Ändå vet jag att jag borde se på resultatet utgående från hur det senaste året har sett ut. Då kan min prestation bara framstå som en stor framgång och som något som för bara ett halvår sedan inte verkade det minsta troligt. Men jag har så lätt att stirra mig blind på siffror och siffror kan vara så oerhört skoningslösa. Sist och slutligen finns det ju bara en siffra som kan tillfredställa en fullt ut.

Så, mindre siffror och mera hjärta? Kanske det. Skall börja med att springa en lätt länk ikväll så kanske maskineriet så småningom kommer igång igen. Har kännt lite motvilja mot hela begreppet sprint nu efter FM men det blir väl nog att springa VM-granskningarna nu på fredag och så tror jag att jag springer Rasti-Jyrys sprint nästa vecka också då den är så nära och i ett intressant område (Lillhoplax). Men sen skall det bli skönt att igen bara fokusera på skogsorientering en tid.

Sprint

Något sent upptäckte jag igår att Anne Margrethe Hausken-Nordberg blev diskad i sprinten i EM (tydligen genast hon kom ner från prispallen med medalj och diplom i hand, snacka om dåligt spelöga hos arrangörerna). Jag minns hur jag funderade varför inte tv-kommentatorerna kommenterade att det på GPS-trackingen såg ut som att hon sprang genom ett staket som var förbjudet att passera men bestämde mig för att det väl nog fanns en port där men att det inte framgick i tv-bilden. Nu var det så att det fanns en 7 m bred port där som det var meningen att skulle vara stängd men någon hade öppnat den under tävlingens gång. På kartan fanns ingen port inritad så hon blev diskad. Läs hennes kommentarer om det på hennes hemsida.

Lite citat från hennes hemsida om ni inte orkar läsa hela henes inlägg. Först om "snusk i sprint":

Jeg hadde tenkt å holde kjeft om at jeg ble disket etter først å ha fått bronse på EM sprint, men hvis jeg gjør det ble jeg disket til ingen nytte. Målet mitt er å dokumentere et eksempel på snusk i sprint. Verken det første eller siste. Snusk medfører at løpere enten taper tid eller blir diskvalifisert uten å ha tjent tid, selv om feilen ligger hos arrangøren. Dette kan vi ikke kalle for rettferdige konkurranser.

Hur det gick till då hon sprang fel:

På vei mot gjerdeenden jeg skulle runde, slapp jeg kartkontakten. Dette ønsker jeg å gjøre i enkle partier, for enten å ta ut veivalg til senere strekk eller for bare å løpe. Da jeg kikket opp fra kartet igjen så jeg en 7 (sju) meter bred åpning i gjerdet til høyre for meg, to grinder som var åpne på hver sin side av en skiløype. ”Hæ, har jeg ikke kommet lengre enn til gjerdeåpningen på høyreveivalget? Har jeg løpt så skjevt? Svarte! Rolig nå, jeg reparerer med å skifte til høyreveivalget.”

Och hon är upprörd vilket hon har rätt att vara:

DOPINGSAK? Det er det verste jeg har hørt! Tenk at en forbaska idiot i Falun som har åpnet et gjerde på lørdagspromenaden sin, medfører at jeg blir plassert i samme bås som en dopingsynder.

Hennes slutsats är inte så positiv:

Hauskens alternativer er nå 1) se fortsettelsen på det dårlige tv-programmet sprint 2) skifte distanse eller 3) droppe orientering. Vi får se hva det blir til. 

 

Jag tycker sprint är otroligt roligt och har mest sett kritiken mot sprint som ett verk av de som inte gillar sprint. Men på senare tid har även jag kommit till insikt, något måste göras. Det kan inte fortsätta på det här sättet. EM är inte det enda misstaget i internationella mästerskap, Øystein Kvaal Østerbø har gjort en fin sammanställning här.

Man har blivit mera medvetna om dessa problem inom orienteringsvärlden och SSL har, efter speciellt ett katastrofalt dåligt arrangemang ifjol, försökt göra sitt för att förbättra kvaliteten på kartorna bl.a. genom att komma med dessa mycket goda råd. Men trots det har det funnits tveksamheter i alla sprinttävlingar jag sprungit i år.

EM-granskning Turku sprint: Dåligt placerad kontrollnummer (kontroll 21) som gör att det i hög fart blev mycket svårt att avgöra om man kan passera eller ej på vänstervägval. Tappad tid: 7 sekunder.

Pukkila-sprint, Mäntsälä: Ingången till gården där kontroll 16 låg var snitslad med gul-rött band. Bandet var troligtvis uppsatt av de som bodde där men första tanken hos många av oss som sprang var att det var förbjudet område. Jag läste kartan en extra gång och hoppade över men jag vet att många sprang runt och tappade tid. Sådana band borde inte finnas i terrängen.

Masku Sprintti: Bästa kartan jag sprungit på i år men dålig papperskvalité. Färgen lossnade i vecken vilket gjorde att jag såg en genomgång i en häck där det inte fanns någon. Tappad tid ca 8 sekunder.

AM-sprintti, Espoon-keskus: Någon större tävling kunde man nog inte ha arrangerat här. Ämbetshuset i Esbo-centrum med gångvägar i två plan går ej att representera på ett bra sätt med dagens sprintnorm. Då jag sitter här hemma tror jag att jag kan avgöra var alla undergångar ligger men i hög fart var det omöjligt. (Dessutom var det även här en port som hade öppnats och lurade in folk på förbjudet område men det drabbade inte mig.)

Överlag har alla dessa tävlingar varit bra arrangemang med bra kartor men i alla har det förekommit små missar som i en FM- eller VM-tävling alla kunde ha lett till ett missat guld där löparen säkert fått ta skulden för något som arrangörerna borde ha sett till att aldrig kunde ha hänt.

Jag vet inte vad som borde göras men Hausken ord nedan borde alla arrangörer av sprinttävlingar lägga bakom örat.

Kjære løypeleggere og kontrollører. Hvis dere lager feller som kan åpnes, lukkes eller passeres helt uforskyldt: Lås porter. Bruk sperrebånd. Plasser ut løypevakter. Ta høyde for ALT. Til og med fastboende eller turister som ikke aner at det er VM her i dag. Kontroller alle tenkelige og utenkelige veivalg på selve løpsdagen. Eventuelt ikke lag feller, bare bruk terrenget som det er. Eventuelt ikke arranger sprintløp.

Hoppas vi slipper kontroverser i FM.

Kent ser Dig

Kent har med Jag är inte rädd för mörkret enligt mig gett ut sin bästa skiva sen Du & jag döden, kanske bästa sen Hagnesta Hill. För mig presenterade de tre senaste skivorna, Tillbaka till samtiden, Röd och En plats i solen, en nedåtgående trend. Visst kunde jag tycka de var bra men de talade inte till mig som de tidigare skivorna. De var för kalla på nåt sätt.

Nya skivan känns som ett steg tillbaka mot gamla Kent. Både texterna och musiken faller mera i min smak.

Nedan är texten till Jag ser dig. Den innehåller klara terrorreferenser, Breivik i Norge och bomben i Stockholm har säkert fungerat som inspiration. När man tänker på de och hör Jocke sjunga "Vad som helst utom verkligheten" skär det till litet i hjärtat.

Över Klara kyrktorn steg en blek och bitter sol
Trafiken kryper blank som skalbaggeskal i månskenet
Ditt hjärta rusar förbereder terrordåd
Du är snabb som ljus men kommer aldrig härifrån

Jag följer dina gnistor under tunga moln
Jag vet exakt vart du ska gå
En lögn blir lätt en sanning när den kommer inifrån
och det enda som är säkert är att
Jag ser Dig
Jag kan se Dig

Vi nålar upp experter bleka män med mörkersyn
De cirklar tyst kring offren som ett moln av Neurosedyn
De är lugnet över landet deras ord är fria från bly
Håll hårt i era barn nu
man skjuts i ryggen om man flyr

Kan man bygga nåt som bär oss med så lite ljus
nu när kärleken blev trött och blind
Kan man få alla de här bitarna på plats till slut
när det enda som är säkert är att
Jag ser Dig

Stäng ute verkligheten
Älskling slut ögonen
Hör du melodierna i natthimlen
Det kommer ta en evighet
Vi sluter ögonen
och lyssnar på en psalm som bor i hjärtslagen
Vad som helst utom verkligheten
Jag kan se dig äntligen
Min vän jag hör en sång i dina andetag
Rakt in i evigheten
Älskling slut ögonen
och lyssna men vad fan du måste lyssna nu
för Jag kan se Dig…

Knausgård, Kent, Orientering och hamburgare

• Jag har läst ut del två av Knausgårds Min kamp och bestämt mig för att läsa del tre. Knausgård ultrarealism är så befriande, han förskönar ingenting utan skriver ner allt, både det positiva och negativa (och även sånt som ingen annan vågar skriva eller säga).
• Kent har släppt en ny skiva, Jag är inte rädd för mörkret. Den verkar vara mycket bra men den är också väldigt lättsam och jag är rädd att den kan bli kortlivad. Som Kent-kännaren nummer ett i min bekantskapskrets uttryckte det: "det finns inget motstånd på skivan". Just nu är favoritlåten Petroleum. "Regn/ Smyger ner och viskar nya språk/ mot fönstren"
• Ifjol den här tiden var jag väldigt långt nere. Finnspringstafetten var en katastrof, jag skulle ha avbrutit alla gånger bara det inte varit en stafett. Det största problemet stavades å-n-g-e-s-t. I vår har jag hunnit springa ganska många tävlingar redan och det har varit roligt varje gång. Jag har gjort stora framsteg. Men idag då det var EM-granskning och jag simmade med dom stora fiskarna igen så mindes jag hur det kändes förra sommaren och jag blev nervös. Men det gick om och jag hade roligt. Stort grattis till Tuomo Mäkelä, imponerande lopp.
•  Smacky har troligtvis Finlands godaste hamburgare.

Anders Behring Breivik och fascism

Henrik Arnstad har skrivit en bra artikel om Anders Behring Breivik på DN. Den är inte färsk nå mera men fortfarande aktuell. Han lägger Breiviks beteende i ett annat ljus än vad massmedia överlag gör och han reder ut begreppet fascism. Fascismen har länge varit diffus för mig men nu känns det som att det klarnade lite.

Min bild av fascism har rätt långt varit precis den som Arnstad beskriver så här:

"Problemet är att fascism ofta förstås utifrån dess teaterrekvisita från mellankrigstiden. Svarta stövlar, kadrer av uniformt färgade skjortor och en vilt skrikande ”Duce”, ”Führer” eller annan karismatisk ledare."

Home - is where i want to be

Home - is where i want to be

But i guess i'm already there 

I come home - -she lifted up her wings 

Guess that this must be the place 

I can't tell one from another 

Did i find you, or you find me? 

There was a time before we were born 

If someone asks, this where i'll be . . . where i'll be

Talking Heads - This Must Be The Place. Videon blir härligt skön där runt 1:50 :)

Askan är den bästa jorden

Den här videon gav mig kalla kårar.

Vaknar långt före ringvägen

bara jag och plogbilen är vaken

och mina tvivel

Det är först när man ger upp som det blir nåt nytt

när man släpper taget tar man steget

jag vet hur ont det gör när hoppet dör

men askan är den bästa jorden

[...]

Ge upp och det blir något nytt

Här skriver PSL om videon.

Slut på Evans

Jag läste ut Evans bok i fredags och beställde en ny: The Illusion of Consciouss Will av Daniel M. Wegner.

Kent känner också till problemet med fri vilja:

Den fria viljan var vår tonårsdröm
Men vi är bara instinkt bara djur och allt är lögn

Krunegård & Kent

Markus Krunegård har en ny skiva på gång. Första singeln, Everybody Hurts, har redan släppts. Jag har förhandsbeställt skivan och kommer att få den signerad :)

Texten nedan läste jag idag på hans facebook. Han verkar vara mycket nöjd. Hoppas det är ett gott tecken.

"Jag tror knappt det är sant, men det är sant.

Jag är färdig.

Hade jag gillat utropstecken hade ni fått ett där efter färdig.

Om man gör sitt bästa o törs erkänna att man gjort sitt bästa belönas man med ett tillstånd,
man hamnar i nuet, man kan skjuta fram färden mot bitterhet, den som passerar nostalgi & ånger under resan.

Det var länge sen jag lyckades göra mitt bästa men nu tror jag att det är så för den här känslan av att vara här o nu,
den har jag ibland, det är som när man hade sprungit 3000 meter, låg i sågspånen o kände sig grym.

Hur som helst är det en väldigt kortvarig känsla men albumet är i a f färdigt o har en titel.

"Mänsklig värme".

Nu ska jag försöka lära mig ”Askan är den bästa jorden” som ska framföras på Grammis galan på tisdag 14 Februari.

SVT 1 kl. 22.00

Mvh

MK"

Utöver denna skiva finns det en annan jag väntar på och det är Kents nya skiva "Jag är inte rädd för mörkret". Jag hoppas den kommer att vara ett steg i en ny riktning jämfört med de tre senaste skivorna.

Från kent.nu:

”Vi ville göra en samling sånger där bara de bästa melodierna platsade. Stolt, hoppfullt och befriat (nåja, nästan) från självömkan. Vi ville åter igen använda oss av den enhet vi är när vi spelar magiska låtar tillsammans i ett rum. Ni kommer älska det!”

Knausgård

"Världen var densamma, men ändå inte den samma för meningen med den hade förskjutits och fortsatte att förskjutas, närmare och närmare mot det meningslösa"

Läste ut del ett av Knausgårds "Min Kamp". Tror jag skall läsa del två också.