Positivt 2012

Positiva saker med orienteringssäsongen 2012. Numrerade enligt okänt kriterium.

1. Fyra a-finaler med kvalplaceringarna 3, 6, 4 och 5. Har ej hänt tidigare.
2. Ett bra granskningslopp: 17:e i Elonen sprinten. Högst troligen bästa placeringen någonsin i dessa sammanhang.
3. Tre bra FSOM-lopp. Jag lyckades då jag skulle, 2:a, 4:a och 3:a.
4. En fantastisk stafettsäsong! 11:e i stafett-FM, brons i FSOM, seger i Lakeuden och Keski-Pohjanmaan viesti, bra placering i Kalevan rastiviesti, grymt bra Tiomila m.m.
5. 6:e plats i Croatia Open.
6. Seger i Masku-sprinten.
7. Det har varit roligare än på väldigt länge att orientera.
8. Debut som tv-kommentator.
9. Och kanske ännu Halikko-debut.
10. Försvarade min plats som Femmans bästa herrsenior.

Knausgård 3, Ulysses & The Wire

Denna anlände med posten idag.

Jag har väntat på den och längtat efter att få ge mig in i Knausgårds värld igen. Men jag har ett 'problem'. Jag har bara kommit 90 sidor i James Joyce 800 sidor långa Ulysses och jag är rädd att jag inte kommer igenom den om jag börjar läsa Knausgård samtidigt. Dilemma.

Annat tidsfördriv jag sysslat med på senaste tiden är att spela Command & Conques Tiberian Wars. Det var nästan lite nostalgiskt men nu tror jag mitt lilla återfall till dataspelens värld är över. Istället har jag börjat se på tv-serien The Wire, fick tag på alla fem säsonger så där har jag tidsfördriv för en ganska lång tid framöver. 

Började samtidigt fundera på hur många tv-serier jag sett från början till slut och kom på dessa: (i kronologisk ordning):

Twin Peaks

Riket

Pasila

Jag tror det är alla.

The Wire har börjat lovande. Jag har sett två avsnitt och kan konstatera att:

-det märks att det gjordes för tio år sen, inte ens bredbild

-det har sagts vara realistiskt skildrat och så verkar det också

-inga snabba klipp eller andra 'billiga' trick, det gillar vi

-en timme långa avsnitt är ganska långa.

Medel- och stafett-FM + maratonplaner

Jag hade två veckoslut jag satsade extra mycket på under höstsäsongen. Det första var FSOM-veckoslutet och det är jag nöjd med. Det andra var medel-FM veckoslutet och det är jag inte nöjd med.

Jag bommade tvåan i kvalet med 50 sekunder men kom ändå på 4:e plats i min grupp. Men jag blev arg på mig själv för att jag bommade så stort direkt i början och den känslan blev jag inte av med på hela veckoslutet.

Sen bommade jag tvåan i finalen med över 90 sekunder och trean med kanske 30 sekunder. Efter det tappade jag humöret och självförtroendet. I stafetten bommade jag ettan direkt och självförtroendet var borta igen. Sprang passivt och följde Mikko Siren mot tvåan. Fick tillbaka själförtoendet i ett gafflat parti bara för att gå upp i täten och dra klungan till deras gafflingskontroll, inte min egen. Där for plaketten. Tyckte igen jag hade gjort ett dåligt lopp och kunde inte glädjas över vår fantastiska 11:e plats.

Nu berodde ju inte allt detta på att jag bommade tvåan i kvalet på lördagen. Skulle jag ha varit mentalt i toppform så skulle jag glömt bort det direkt och kunnat fokusera om. Nu lyckades det inte. Fysiskt var jag i bra skick men inte psykiskt. Varför det var så är inte så lätt att säga. För mig har höstsäsongen alltid varit svårare psykiskt än vårsäsongen.

---

För några veckor sedan funderade jag ut en fantastisk plan på vad jag skulle hitta på efter stafett-FM. En höstbonus. Jag skulle springa Esbo strandmaratons halvmaraton på under b-gränsen 1:17:00 och sedan springa FM i maraton 14.10 men jag blev sjuk i början av veckan ock kunde inte springa något halvmaraton idag. Så nu har luften gått ur den planen.

Jag kan fortfarande förstås springa maraton den 14.10 men inte i FM-klassen. Eller springa ett halvmaraton samma dag. Eller springa Nouxtreme. Men den oficiella AV-testdagen är den 13.10 så jag kanske nöjer mig med det.

Precisionsparkering

Det finns ganska mitt mellan Jalasjärvi och Koskenkorva ett utkikstorn

Det finns ganska mitt mellan Jalasjärvi och Koskenkorva ett utkikstorn. Man ser tornet från landsvägen då man kör förbi. Det ligger där på andra sidan åkern en bit upp i skogen och kallar på en. En kallelse som hörsammas av djuret människans drift att upptäcka, bestiga, betäcka...

Varje gång jag kört förbi har jag drömt mig bort upp till tornets topp och tänkt att en dag skall jag stanna och klättra upp dit. För två veckor sedan var den dagen kommen. På väg från Esbo till Vasa svängde jag av vägen, parkerade en bit ner i backen och började klättra uppåt mot tornet. Äntligen var dagen kommen. Jag kände mig upprymd och tog fotografier av tornet med min telefon.

Jag kommer upp till toppen av kullen där tornet ligger. Jag känner ingen brådska utan ser mig först omkring där uppe och tar några foton till. Sen vänder jag mig mot tornet och börjar klättra uppför trappan. Efter ungefär fem steg känner jag att nånting är fruktansvärt fel. All upptäckarglädje är med ens bortblåst och ersatt av en akut primitiv rädsla. Min höjdrädsla hade slagit till med full kraft, ynkligt löjliga 1,5 meter över marken.

Jag blir så chockad att jag är tvungen att vända om och gå ner på fast mark för att samla mig en stund. Jag hade helt glömt bort att jag är höjdrädd. Det här tornet är dessutom av den värsta sorten där man ser marken under sig vart man än vänder blicken. Att tornet ligger på en hög kulle och jag kan känna hur vinden blåser gör det hela bara värre.

Efter att ha samlat mig en stund gör jag ett nytt försök. Jag biter ihop och kämpar emot rädslan och tar mig upp till den första avsatsen. Benen känns svaga och jag sätter mig ner för att vila lite. "Lika bra att lägga sig ner då jag ändå är igång" tänker jag och lägger mig ner och funderar över min situation och livet i allmänhet. Efter en tid har jag lugnat ner mig så mycket att jag vågar stiga upp och kolla lite på utsikten.

Inte var det här ju så farligt efter allt. Fylld med nya krafter styr jag stegen mot trappan som nu tar formen av en spiraltrappa för att börja klättra upp mot toppen. Jag kommer två steg innan jag översköljs av samma primitiva rädsla. Inte en chans i världen att jag klättrar upp dit. Jag går raka vägen ner och styr snopet stegen mot bilen fylld av motstridiga känslor.

Hur kunde jag ha en så fullständigt fel uppfattning om vad jag ville göra. Den längtan jag känt varje gång jag kört förbi försvann fullständigt efter fem steg uppför trapporna och det enda jag kände var att jag ville bort därifrån. Tänk vad motstridiga känslor som kan finnas inom en utan att man har en aning om det.


----

Det händer alltid ibland att jag glömmer bort att jag är höjdrädd. T.ex. då jag åkte fritt fall i Power Park. Det var ingen bra idé, det tog säkert en kvart innan jag min puls hade återhämtat och det kändes som att jag kunde lita på att mina ben skulle bära mig. Ibland har det också hänt att jag tänkt att jag kunde hoppa bungyjump. Jag skulle aldrig kunna hoppa bungyjump! Om jag yppar sådana idéer se då till att hindra mig. Jag minns ännu hur Jim Carrey sa att han långa tider kunde vakna mitt i natten av att han drömde mardrömmar om sitt bungyjump han gjorde då de spelade in Yes Man. Det skulle säkert hända mig också.

----

Tornet ligger på Loukajanvuori som är 141,5 meter högt.

Conversation at a café

[...]

Do you have a baby fever?

No.

Do you have a get married fever?

No. 

I have a ‘find the person I will spend the rest of my life with’ fever.

[...]

It feels like the train is leaving and I´m being left behind on the platform.

Kaikki tai ei mitään

Ny skön finländsk musik. "Det svänger ju" som Baloo skulle ha sagt. Och vilken skönt artistnamn, Karri Koira :)

Etsä haluu, et joku pitää kädest kii,
ja sä tiedät aina kenen vierestä heräät?
Jos sä suostut, kun Koira pyytää tanssimaan,
niin mä lupaan, etten päästä irti milloinkaan. Oo-oo-ooh.

Sähän tiedät, en aio sua puoliks viedä.
Haluun kaikki tai ei mitään. Haluun kaikki tai ei mitään.
Älä kierrä, niinku et ois päättäny vielä.
Haluun kaikki tai ei mitään. Haluun kaikki tai ei mitään.

Ei haittaa, jos et pysty päättää nyt. Aha, aha, aha, aha.
Koira on sun puolest päättänyt.
Ei oo aikaa, aikaa. Aika alkaa, nainen.
Mä en haluu paljon, vaan mä haluun kaiken.
Vaik sul on tekosyy varastossa, turhaan sä niitä myyt, mä en aio ostaa.
Ja sä tiedät, en koskaan tuu sulta enää kysyy, kysyy.