Jag hade två veckoslut jag satsade extra mycket på under höstsäsongen. Det första var FSOM-veckoslutet och det är jag nöjd med. Det andra var medel-FM veckoslutet och det är jag inte nöjd med.
Jag bommade tvåan i kvalet med 50 sekunder men kom ändå på 4:e plats i min grupp. Men jag blev arg på mig själv för att jag bommade så stort direkt i början och den känslan blev jag inte av med på hela veckoslutet.
Sen bommade jag tvåan i finalen med över 90 sekunder och trean med kanske 30 sekunder. Efter det tappade jag humöret och självförtroendet. I stafetten bommade jag ettan direkt och självförtroendet var borta igen. Sprang passivt och följde Mikko Siren mot tvåan. Fick tillbaka själförtoendet i ett gafflat parti bara för att gå upp i täten och dra klungan till deras gafflingskontroll, inte min egen. Där for plaketten. Tyckte igen jag hade gjort ett dåligt lopp och kunde inte glädjas över vår fantastiska 11:e plats.
Nu berodde ju inte allt detta på att jag bommade tvåan i kvalet på lördagen. Skulle jag ha varit mentalt i toppform så skulle jag glömt bort det direkt och kunnat fokusera om. Nu lyckades det inte. Fysiskt var jag i bra skick men inte psykiskt. Varför det var så är inte så lätt att säga. För mig har höstsäsongen alltid varit svårare psykiskt än vårsäsongen.
---
För några veckor sedan funderade jag ut en fantastisk plan på vad jag skulle hitta på efter stafett-FM. En höstbonus. Jag skulle springa Esbo strandmaratons halvmaraton på under b-gränsen 1:17:00 och sedan springa FM i maraton 14.10 men jag blev sjuk i början av veckan ock kunde inte springa något halvmaraton idag. Så nu har luften gått ur den planen.
Jag kan fortfarande förstås springa maraton den 14.10 men inte i FM-klassen. Eller springa ett halvmaraton samma dag. Eller springa Nouxtreme. Men den oficiella AV-testdagen är den 13.10 så jag kanske nöjer mig med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar