Markus Krunegård - Mänsklig värme

Nedan en skivrecension jag fick publicerad i Vasabladet tidigare i sommar. Minns inte exakt datum men jag tror det var i början av midsommarveckan eller veckan före det. Kändes fint att få den publicerad.

Mänsklig värme
Markus Krunegård
(Universal)

Mänsklig värme, som kom ut i slutet av mars i år, är högproduktiva Markus Krunegårds fjärde soloalbum. På skivan är det en både textmässigt och musikaliskt mera mogen Krunegård som öppnar sig för lyssnaren än på de tre tidigare skivorna (Markusevangeliet 2008, Prinsen av Peking 2009 och Lev som en gris, dö som en hund 2009). Den ungdomliga ångesten som har varit ett starkt tema på de tre första skivorna, även om Markus själv ansåg att han var för gammal för den redan då (Ungdomliga ångesten jag är för gammal för att ha den/ Men de är inte jag som bestämmer), har nu bytts ut mot känslor som kanske mera förknippas med vuxenlivet.

Markus har gift sig, fått barn och återvänt till där han kom ifrån vilket återspeglar sig i texterna (Går på promenaden där jag höll pappa i handen/ Nu är det jag som skjuter fram barnvagnen). Han sjunger om hur han saknar sin fru då han är borta hemifrån, oberoende av om han är i Stockholm, fjällen eller på andra sidan atlanten. Han sjunger om att återvända hem till det man kommer ifrån, och om att fortfarande vara precis som då. Han sjunger om rädslan att bli som sin far, och hur det samtidigt verkar vara oundvikligt. Han sjunger om minnen av kvinnor som han träffat och kvinnor han älskat, men utan saknad. Markus har insett att det som han trodde han levde för, internationell framgång och ett liv som rockstjärna, väger lätt mot det han numera har i sin hemstad Norrköping, fru och dotter.

Musikaliskt är det mera genomarbetat än tidigare. Istället för att arbeta under brådska i sin ensamhet har han tagit sällskap av vänner med god smak, gett sig själv tid och en fin studio att arbeta i. Markus beskriver det kanske bäst själv.

-Det är liksom första gången en teckning av mig inte är fullkladdad av utsmetad blyerts.

Man kan säga att det är både på gott och ont. Något av den råa kraften från de tidigare skivorna har gått förlorad men istället får vi ett gediget hantverk där hafsverken saknas och inget har lämnats åt slumpen.

Två spår höjer sig över de övriga. Inledande Korallreven & Vintergatan rullar ödesmättat ut ur stereon med sin text om Stockholmsångest, ensamhet och längtan efter mänsklig värme. Ett vanligt tema som ändå känns som något nytt då Markus gör det med sin unika förmåga att förmedla känslor. Med ett fåtal ord och med sin unika röst fångar han livssituationer på ett sätt som ingen annan. Balladen Askan är den bästa jorden förtjänar också ett omnämnande. Med sina 24 stråkar uppmanar den oss helt enkelt att ge upp, vilket är något man inte ofta hör i dagens framgångsfixerade samhälle. Men Markus har rätt. Det är först när man ger upp/ Som det blir nåt nytt.

Mänsklig värme är Markus Krunegårds bästa album så här långt och ett mycket bra popalbum. Då Markus röst närmar sig falsett är det inte bara hans röst som är på väg att brista, det rister även till i lyssnarens hjärta.