onsdag 15 augusti 2012

FSOM 2012: 18 sekunder och en belgare från målsättningen

 

I sommar då jag funderade över höstsäsongen med coachi satte vi upp två tävlingshelger som huvudmål. FSOM-helgen och stafett-FM helgen. Målsättningen i FSOM sattes till tre medaljer varav minst ett guld. En hög men fullt realistisk målsättning sett till vårsäsongen och motståndet inom FSO.

Jag kom väldigt nära. Silver i sprint, 4:e plats i långdistansen och brons i stafetten.

I sprinten gjorde jag ett stabilt lopp igen. En miss på 15 sekunder hann jag med men andraplatsen var aldrig hotad. Å andra sidan var guldet aldrig heller riktigt inom räckhåll, endast i teorin kunde jag ha slagit Yannick Michiels med den dagsformen jag hade då. Kanske nån nu undrar vem Yannick Michiels är? Det gjorde jag också då jag kom i mål, första tanken då jag direkt efter målgång hörde att han ledde mig med 32 sekunder var nog nåt i stil med "Vem *** är Yannick Michiels?"

Jag vet fortfarande inget mera än att han är från Belgien och var runt 30 på VM-sprinten i år. När, hur och varför han har hamnat i Sibbo-Vargarna vet jag inte. Det kändes lite surt att förlora åt en kille man aldrig hört talas om och troligtvis aldrig tävlat mot förut men tyvärr är det enligt reglerna. Det enda jag kunde göra var att utnämna mig till den moraliska segraren.

(Inom Femman slutade vi får några år sedan att använda utlandsförstärkningar i herrlaget. Vi har satsat på egna löpare och byggt upp en bra lagkänsla. Det har fungerat bra för oss. Sibbo kör med en annan taktik. Jag undrar vad t.ex. Victor Mansner skulle tyckt om det var han som blev tvåa i sprinten efter Yannick Michiels.)

I långdistansen var jag 18 sekunder från bronset, silvret och guldet var inte inom räckhåll. Jag gjorde en för mig mycket bra långdistans. Endast en bom på ca 45 sekunder och lite nervositet på slutet. Jag tror jag har blivit bättre på långa distanser i år.

I stafetten kom jag väldigt nära en maxprestation. Sprang ensam hela tiden. Endast en bom, ca 20 sekunder, och en taggtråd sinkade framfarten lite. Benen var fortfarande pigga.

Som sammanfattning: endast 18 sekunder och en belgare från målsättningen. Helt godkänt! (Och inte är jag så värst sur för det där förlorade sprintguldet egentligen.)

[Bilden snodd från Facebook, fotograf Robert von Frenckell]

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar