Kvällens underhållning bestod av filmen "Dr. Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben" av Stanley Kubrick (från 1964). Jag läste om Alien hand syndrome i jobbet idag och där nämndes det att karaktären Dr. Strangelove led av detta syndrom, något som jag inte förstått då jag såg filmen senast så jag bestämde mig för att se den på nytt.
Filmen var mycket bättre än jag mindes. En fantastisk blandning av budskap och humor. Ett helgjutet arbete från skådespelarprestationerna till filmmusiken. Jag skrattade högt flera gånger och högst av alla åt slutscenen med Dr. Strangelove.
(Tidigare i veckan funderade jag på att gå på Ratatas 2-årsfest idag men då jag inte visste vem jag skulle gå med och misstänker att den 'finlandssvenska bloggeliten' lätt skulle genomskådat mig som den wannabe jag är så lät jag bli.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar