Mina förväntningarna på Robyns nya skiva började byggas upp någon gång för ungefär ett år sedan. SVT:s 'Dom kallar oss artister' hade då Robyn i huvudrollen. Programmet hade spelats in under inspelningen av Body Talk Pt. 1 och man fick höra lite smakprov från nya skivan. Både programvärden och jag var begeistrade.
När så Body Talk Pt. 1 gavs ut blev jag inte besviken. För mig var det ett helt ny Robyn, full av attityd och rå kraft men samtidigt med en otrolig integritet och med fötterna på jorden. Varje gång jag såg ett videoklipp med henne kunde jag inte låta bli att imponeras av hennes utrstrålning och självförtroende. Jag ville se mer, höra mer. Jag var kär.
Pt. 2 och Pt. 3 uppfyllde otroligt nog förväntningarna som skruvades upp en aning för varje skivsläpp. Robyn fortsatte leverera. Skivan som helhet är grym, full med popmagi och vacker lyrik.
Att välja ett favoritspår är en svår uppgift men jag går på magkänslan och väljer Dancing On My Own. Texten talar till mig på ett speciellt sätt och jag kan verkligen känna med henne.
"I'm in the corner, watching you kiss her,
I'm right over here, why can't you see me,
I'm giving it my all, but I'm not the girl you're taking home,
I keep dancing on my own"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar