Det här kommer jag aldrig få uppleva, det är jag rätt säker på.
Har klarat av 2/3 träningar med SNO och det är viss skillnad mot femmans träningar. Vi är ungefär lika många deltagare men här är alla deltagare herrseniorer. Och tränarn, räkan, är med på varje träning och filosoferar lite om idén med träningen. Och han tränar inte alls. Igår stod han i en mörk skog och väntade medan vi sprang 11,5 kilometer. Det gör han 6 gånger i veckan!
Den svenska filosofin "kvalitet framom kvantitet" gäller här. Känns som att mer än hälften av träningarna är någon sorts FU eller MU träning.
Och här har alla ett gemensamt mål, tiomila. Skulle nog vara roligt att vara en del av ett sånt här gäng nån gång ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar