Böcker

Läste ut Den galopperande svensken av Sture Dahlström för en tid sedan. Jag hade blivit intresserad av boken bl.a. för att Håkan Hellström talade bra om den i en intervju och han nämner den t.o.m. i sången Så länge du är med mig ("Och det gör inte ont att inte leva i/ Sture Dahlström").

Först kändes boken mest förvirrande men sen kom jag fram till att den nog var rätt rolig. Huvudpersonen råkade ut för de mest konstiga situationerna och språket var roligt. Jag minns att jag tänkte den kunde beskrivas som dråplig.

Men i nåt skede blev det för mycket av det goda. Snart gick det inte att skilja på vad som var fantasi och verklighet i boken. Handlingen spårade ur mer och mer. Man visste inte vad som var upp och ner, natt eller dag. Blir nog ingen mera Sture Dahlström för mig.

Överst i högen med olästa böcker låg nu The Rider av Tim Krabbé. Denna bok hade jag sett framemot. Första stycket är något av det mest lovande jag läst på länge:

"Meyrueis, Lozére, June 26, 1977. Hot and overcast. I take my gear out of the car and put my bike together. Tourists and locals watching from sidewalk cafés. Non-racers. The emptiness of those lives shocks me."

Men jag kände mig inte riktigt redo för den så jag tog fram Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami istället. Och jag ångrar mig inte, den är mycket bra. Visserligen tog det nästan 200 sidor innan jag riktigt kom in i handlingen men nu vill jag bara läsa vidare. Som tu är finns det över 500 sidor kvar :)