Direkt jag fick
starttillstånd var det full fart som gällde, något annat alternativ fanns inte.
Samu Heiska hade startat 9 sekunder före mig och var fortfarande inom synhåll
då jag kom till k-punkten och jag visste att Juha Luomas (-41 s) och Mikko
Hölsös (-24 s) ryggar inte var långt framför. Redan vid ettan var vi ett gäng
på tre, jag hade sprungit ikapp Heiska och Ruslan Glebov som startade 5
sekunder efter mig hade också anslutit.
Glebov drog upp
ett så högt tempo att det bara var att ta rygg och försöka hålla koll på att
det gick någorlunda åt rätt håll. Luomas och Hölsös ryggar syntes redan på väg
mot trean och vid fyran var vi ett gäng på fem löpare. Kort därefter sprang
Glebov ifrån oss och farten sänktes betydligt i vår grupp.
Jag kände mig
pigg och bekväm i orienteringen och gick upp för att dra. Jag visste att det
skulle vara väldigt svårt att springa ifrån de andra tänkte att min bästa chans
var att hålla ett konstant högt tempo
och hoppas att åtminstone någon skulle krokna före slutuppgörelsen,
dessutom fanns det fler ryggar att plocka in.
Den enda bommen
kom för oss vid den 16:e kontrollen, en mosse i ett tätt grönområden. Jag
försökte säkra och gå via en sten men kom lite snett i alla fall och det tog en tid att reda ut
det. Nu märkte jag att vår grupp hade utökats, Summanen och Istolahti var
samman med oss och på väg mot 17:e kontrollen kom Glebovs rygg inom synhåll
igen. Plötsligt skymtade Taivainens rygg
också. Jag hade inte helt koll på vilka placeringar vi kämpade om mera,
tröttheten gjorde dylika matematiska uträkningar smått omöjliga, men jag insåg
att det kunde ligga en pallplacering på spel.
Farten skruvades
upp igen och fältet drogs ut. Det var fem ganska lätta kontroller som återstod
så löpstyrkan skulle avgöra. Jag, Glebov och Heiska hade ett litet försprång
till de andra och vi utökade det på väg mot den näst sista kontrollen. Glebov höll
högst fart och sprang ifrån oss, jag hade baserat på hans fart i början redan
siktat in mig i första hand på Heiska. Slutligen blev det ganska lätt för mig
att ta fjärde platsen, på vägen mot sista kontrollen kräktes Heiska upprepade
gånger och hade inget att sätta emot.
Efter loppet då
jag kom åt att kolla in GPS-uppföljningen märkte jag att Istolahti och Summanen
sprungit i vår grupp redan långt före jag fick syn på dem vid kontroll sexton.
Om något är det väl ett tecken på att jag hade en bra dag, fullt fokus på
orienteringen och inte på vem som sprang bakom mig. Jag märkte också att
Taivainen var längre fram på banan är jag var då jag såg honom, något jag inte
insåg medan jag sprang.