Kent, Lorentz och Markus Krunegård

Det är länge sen jag varit riktigt inne i nån skiva. Jag vet inte om det beror på att jag blivit äldre eller om jag haft mycket att göra. Nu har det dock hänt nåt, jag har tre skivor som snurrar nästan hela tiden här i jobbet.

Kent - Tigerdrottningen

Den här skivan har redan hunnit vara ute en tid men jag gillade den inte riktigt i början. Tyckte den var onödigt dyster. Sen hände nåt och nu då jag lyssnade på den igen fastnade den ordentligt. Den känns minst lika bra som Jag är inte rädd för mörkret och ställvis för den tankarna tillbaka till lite äldre Kent. Det känns som att de lånat lite av sitt äldre material ibland, speciellt på Den andra sidan, men det är inte något negativt. De gör det med stil. De har också lånat lite av andra artister, introt till Skogarna påminner mycket om Robyns Dancing on my own. Skivan är rätt politisk, mer politisk än jag någonsin tidigare märkt att Kent skulle vara.

Allt det som är mitt ska jag dela med dig
Allting som är ditt ska du dela med mig
Allt som blivit vårt ska vi ge till er
Mindre, men till många fler
Allting som du ser ska bli ditt en dag
Att vårda och förvalta till dina barn
Vi äger ingenting, se det som ett lån
Vi får inget med oss när vi går

Lorentz - Kärlekslåtar

Per Sinding-Larsen hyllade skivan med följande ord: "Han är väldigt bra på att skildra något som borde skildras ännu mer i svensk musik och litteratur: Klubblivet och storstadsnatten. Lorentz är på sätt och vis sin generations Bellman." Lorentz som nu gör solodebut är kanske mera känd som ena halvan av Lorentz & Sakarias. Mitt bästa klubbminne någonsin tror jag måste vara då de uppträdde på Svenska Talande Klubben i Vasa i november 2009. Petski och Magnus stod för förhandssnacket och Lorentz och Sakarias gjorde dansgolvet till ett enda Mayhem.
Texterna har utvecklats sen dess och är mera personliga, en naturlig utveckling då man går från att vara en duo till en soloartist. Stämningen är som hämtad från en natt som aldrig tar slut, tiden flyter ut och är inte längre linjär. Man går från vanlig dödlig till odödlig kung över liv och död, livet blir ett dataspel ("Who are you?/ Whoever you want me to be/ Okay"). Mina tankar går oundvikligt till Harmony Korines Spring Breakers, där blev livet också till ett spel.

Tänkte leva life, tänkte leva life, huh
Tänkte leva life, tänkte leva life, huh
Du behöver inte om du inte vill va med
Dom sa en dag ska vi alla dö
Jag sa alla andra dar ska vi inte det
Jobbar hela dagarna uppe i klubben hela nätterna

Markus Krunegård - Rastlöst blod

Markus Kurnegårds nya skiva Rastlöst blod är ganska olik Mänsklig värme som kom ut för två år sen. Krunegård har tagit ett steg tillbaka från det finputsade och in till sista detalj genomtänkta som den skivan presenterar för mig och ligger nu närmare det spretiga och impulsiva som fanns på Lev som en gris dö som en hund och Prinsen av Peking från 2009. Jag har inte riktigt hunnit ta in allt på den nya skivan och jag tror det beror på att den här skivan är lite svårare. Mänsklig värme var en grymt stor favorit för mig och den här nya skivan är rätt annorlunda. Men några pärlor har jag hittat. Texten i Hell Yeah Norrtälje är oslagbar och hur han leker med uttalet och fraseringen i Let's go nu är jag din yo kan man inte annat än älska.

Förbi the point of no return.
Nu får det va det här vi lever för
Du kan bli vad du vill gäller inte längre oss
Vi har valt och nu blir det inga fler stopp