Mitt liv är som en häst som har slitit sig. Jag springer en bit efter den och försöker samtidigt lugna ner den och fånga in den. Ibland växer avståndet och ibland minskar det men jag får inte fast den. Det är väldigt enerverande.
För tillfället känns det som att tiden inte på långa vägar räcker till.
Denna vecka har jag haft fyra dagar på mig att utföra tre dagars arbete. Trots det ser det ut som att jag hamnar att åka hit på lördag och arbeta några timmar. Samma sak på söndag men då är det skolarbete som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar