Bilder från telefon VI

Sommar i Esbo

Bilder från telefon V

Lada i Turkiet.
Dessa såg man rätt många av i Turkiet. Ganska stilig trots allt.

Slinky

När mannen till höger släpper sin slinky, vad händer med den nedre änden av slinkyn? Åker den uppåt, neråt eller hålls den på ställe?

Bilder från telefon IV

Jukola

Bilder från telefon III/Båt till salu

Träbåt

Till salu: träbåt tillverkad i Petsmo.

Bilder från telefon II

Rough sets.
Min favoritplansch från gamla lantmäteriavdelningen. Kolla in Jouko, Jouko och Jouko i övre högra hörnet :)

Bilder från telefon I

Lampinstallation.

Maraton blev till natt

Jag skrev att jag skulle springa maraton i höst men jag anmälde mig inte.

Jag har gått omkring och sagt att jag inte tänker springa natt-FM men nu ser det ut som att jag kommer att göra det.

----------------
Now playing: Bombay Bicycle Club – Shuffle
via FoxyTunes

Jack

Jag funderar på om jag borde läsa Ulf Lundells Jack igen, kanske t.o.m. köpa den. (Håller för tillfället på med en av Dennis Lehane men den övertygar inte än så länge.) Läste en artikel/recension av Jack just. Artikeln var ingen höjdare men detta kände jag igen mig i: "Den var som ett virus men folk fick olika symptom". Då jag läste den blev jag rejält smittad.

Kesk.

Kom hem från långa-FM för några timmar sen och känslan jag har i kroppen är nästan lika dålig som i våras efter Silja-Rastit. Jag hade inga större förväntningar eller målsättningar inför tävlingen, hade väl tänkt att med ett rent lopp i kvalet skulle jag nå A-final. Med facit i hand skulle jag ha gjort det med ett helt perfekt lopp eller med lite bättre dagsform. Kände mig lite nere efter målgång då det hade känts så tungt i skogen. Vi hade ett långt vägavstånd i ett skede och jag tänkte att där får jag brassa på men då jag kom ut på vägen hände ingenting. Det var känslan som blev kvar efteråt, jag tyngde på gasen men motorn svarade inte.
Gick in i B1-finalen med målsättningen att göra ett bra lopp och ta en topp-tio placering. Vi hade ett lite längre avstånd till tvåan och löpningen kändes bättre än i kvalet. Någonstans på väg in till tvåan tappar jag dock konceptet och tappar bort mig helt. Efter att ha virrat runt en stund vänder jag tillbaka mot en stig för att läsa fast mig. Tankar på att avbryta och en känsla av hopplöshet har redan sökt sig in i min hjärna. Läser fast mig och vet inte vad jag skall göra. Lägger mig ner och funderar igenom alternativen. Att fortsätta känns lönlöst och lockar inte alls. Så jag avbryter.
Sen målgång har jag varit väldigt nere och de välbekanta tvivlande tankarna har återigen infunnit sig. Vid horisonten finns bara mörka moln.

Jag är inte mig själv ännu och jag vet inte om jag nånsin mer kommer att bli det igen.