Knausgårds kamp över för min del

Idag läste jag ut den sista delen av Kalr-Ove Knausgårds Min kamp. Totalt 3736 sidor. Nobel-klass.

Tog mig dryga 2½ år.

MItt lopp - Kvarkenträffen 2014 deltävling 3 Munsmo

Direkt jag fick starttillstånd var det full fart som gällde, något annat alternativ fanns inte. Samu Heiska hade startat 9 sekunder före mig och var fortfarande inom synhåll då jag kom till k-punkten och jag visste att Juha Luomas (-41 s) och Mikko Hölsös (-24 s) ryggar inte var långt framför. Redan vid ettan var vi ett gäng på tre, jag hade sprungit ikapp Heiska och Ruslan Glebov som startade 5 sekunder efter mig hade också anslutit.

Glebov drog upp ett så högt tempo att det bara var att ta rygg och försöka hålla koll på att det gick någorlunda åt rätt håll. Luomas och Hölsös ryggar syntes redan på väg mot trean och vid fyran var vi ett gäng på fem löpare. Kort därefter sprang Glebov ifrån oss och farten sänktes betydligt i vår grupp.

Jag kände mig pigg och bekväm i orienteringen och gick upp för att dra. Jag visste att det skulle vara väldigt svårt att springa ifrån de andra tänkte att min bästa chans var att hålla ett konstant högt tempo  och hoppas att åtminstone någon skulle krokna före slutuppgörelsen, dessutom fanns det fler ryggar att plocka in.

Den enda bommen kom för oss vid den 16:e kontrollen, en mosse i ett tätt grönområden. Jag försökte säkra och gå via en sten men kom lite snett  i alla fall och det tog en tid att reda ut det. Nu märkte jag att vår grupp hade utökats, Summanen och Istolahti var samman med oss och på väg mot 17:e kontrollen kom Glebovs rygg inom synhåll igen.  Plötsligt skymtade Taivainens rygg också. Jag hade inte helt koll på vilka placeringar vi kämpade om mera, tröttheten gjorde dylika matematiska uträkningar smått omöjliga, men jag insåg att det kunde ligga en pallplacering på spel.

Farten skruvades upp igen och fältet drogs ut. Det var fem ganska lätta kontroller som återstod så löpstyrkan skulle avgöra. Jag, Glebov och Heiska hade ett litet försprång till de andra och vi utökade det på väg mot den näst sista kontrollen. Glebov höll högst fart och sprang ifrån oss, jag hade baserat på hans fart i början redan siktat in mig i första hand på Heiska. Slutligen blev det ganska lätt för mig att ta fjärde platsen, på vägen mot sista kontrollen kräktes Heiska upprepade gånger och hade inget att sätta emot.

Efter loppet då jag kom åt att kolla in GPS-uppföljningen märkte jag att Istolahti och Summanen sprungit i vår grupp redan långt före jag fick syn på dem vid kontroll sexton. Om något är det väl ett tecken på att jag hade en bra dag, fullt fokus på orienteringen och inte på vem som sprang bakom mig. Jag märkte också att Taivainen var längre fram på banan är jag var då jag såg honom, något jag inte insåg medan jag sprang.